Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Miljöproblem handlar i slutändan om bör-frågor. Det vill säga att det är etiska avväganden (medvetna eller omedvetna) och politiska beslut som avgör hur samhället bör agera eller vara. Men ska miljövetare studera etik och politisk filosofi?

Vetenskap handlar om så kallade är-frågor och kan inte avgöra bör-frågor, även om politiska beslut, som i slutändan är bör-frågor, förhoppningsvis baseras på vetenskap. Besluten kan ju grundas på information om hur saker är och fungerar. Samhället brottas idag med en mängd miljöproblem och det finns en rad olika vetenskapliga discipliner som arbetar med dessa. Miljövetenskap är en disciplin som arbetar tvärvetenskapligt för att försöka få till en helhetssyn på miljöproblemen; vad miljöproblem orsakas av, vad miljöproblem orsakar och hur man skulle kunna lösa dem. Det är dock fortfarande en vetenskap som arbetar med är-frågorna runt miljöproblemen. Finns det då en poäng i att miljövetare studerar etik, även om deras fokus och huvudsakliga disciplin är rent vetenskaplig? Eftersom miljöproblem i slutändan handlar om bör-frågor tycker jag det finns några olika argument för varför miljövetare bör ha kunskap om etik.

1. Just eftersom vetenskap handlar om är-frågor och miljöproblem i slutändan handlar om bör-frågor så kan miljövetare gynnas av att förstå argumenten bakom dessa bör-frågor. Det blir lättare att sätta sin vetenskap i ett större sammanhang. Man kan också lättare se antingen hur ens forskningsresultat använts och informerat det slutliga beslutet, eller hur de inte använts och i så fall fundera över om; a) man inte lyckats föra ut sin vetenskap ordentligt, eller b) inte lyckats göra sin vetenskap användbar (vilket inte är detsamma som att den inte skulle vara viktig), eller c) inte formulerat rätt frågor för att kunna lösa något problem.

2. Om man känner till argumenten och metoderna för etik, politisk filosofi etc, så har man bättre förutsättningar att ställa mer objektiva och relevanta vetenskapliga frågor som miljövetenskapen kan arbeta med.

3. Ytterligare ett skäl är att man, när man utför den tredje uppgiften (det vill säga informerar om sin forskning för allmänheten), måste kunna hålla isär är- och bör-frågorna. Det är då till stor hjälp att man har klart för sig de vetenskapliga argumenten för hur något är, vilka som är de etiska argumenten, bör-frågorna, och vad som är allmänna tyckanden och felslut.

4. Under både privata och offentliga debatter och diskussioner är det ganska vanligt att man pratar förbi varandra eftersom man inte förstår varandras utgångspunkter eller begreppsramar. Generellt finns det tre kategorier av respons man kan bemötas av. Några håller med, andra är skeptiska och en tredje har helt missförstått vad man argumenterar för. Den tredje gruppen kan vara positiva, men är oftast negativa, till ens slutsatser. Det är dock inte relevant eftersom deras positiva eller negativa inställning är riktad mot en uppfattning eller argument som inte existerar. Vid sådana tillfällen är det bra att ha kunskap om olika discipliner och deras begreppsvärld eftersom man då lättare kan reda ut var någonstans som man missförstår varandra. En del har inte kunskap om, eller rentav en felaktig uppfattning om, vad vetenskap är och andra saknar kunskap om vad t.ex. etik är. Då är det bra om man känner till lite av båda eftesom man då lättare kan upptäcka missförstånden; vilket skulle vara ett fjärde skäl till varför miljövetare borde studera ämnen som etik.

Min poäng är alltså att man generellt kan bli en bättre forskare inom miljövetenskap om man inte bara känner till olika vetenskapliga discipliner som handlar om är-frågor utan också de discipliner som handlar om bör-frågor.


Vall i landskapet verkar inte gynna pollineringen av åkerbönor. Det finns dock en positiv effekt av betesmarker, i alla fall på ekologiska gårdar.

Vall kallar man den gräsmark som man slår för foder varje år men som inte plöjs upp varje år. En del vallar ligger bara två år innan man odlar upp dem med en annan gröda. Vall har visat sig vara bra för jordorganismer1, jordens struktur, kolinlagring samt vissa organismer ovan mark, t.ex. humlor2 . Vi ville veta om vall i landskapet även kan påverka ekosystemfunktioner ovanför marken positivt, i detta fallet pollinering. I en studie3 gjorde vi försök med åkerböna som pollineras av framförallt humlor. Vi placerade åkerbönor i krukor i åkerkanter på gårdar som låg placerade i olika typer av landskap. Ett landskap var här definierat som en cirkel med radien en kilometer, med vår experimentgård i mitten av denna cirkel. Markanvändningen skiljde sig mellan de cirkulära landskapen runt experimentgårdarna så de bildade en gradient från liten andel betesmarker och kantzoner till stor andel betesmarker och kantzoner. Längs denna gradient hade vi sedan landskap med stor och liten andel vall i landskapet. Resultatet var ett 20-tal konventionella gårdar med varierande mängd vall och betesmark/kantzoner i landskapet, samt på 9 ekologiska och 9 konventionella kontrollgårdar med olika mängd betesmark/kantzoner i landskapet.

Vall verkade inte påverka pollineringen, det vill säga åkerbönorna på gårdarna med mycket vall i landskapet var inte bättre pollinerade än de med lite vall i landskapet. Däremot ökade pollineringen med andelen betesmark och kantzon i landskapet, men bara på ekologiska gårdar. En hypotes om varför det är så är att ju mer betesmarker och andra små habitat det finns i landskapet desto större population av humlor finns det. Att det är just de ekologiska gårdarna det märks på kan bero på att kantzoner och andra små habitat har lite mer blomresurser än de konventionella gårdarna. Det medför att humlor och andra pollinerande insekter födosöker utanför betesmarkerna på ekologiska gårdar men inte så mycket på konventionella gårdar. Dessa humlor pollinerar då också växter, bl.a. åkerbönorna i fältkanten. Detta har vi dock inte kunnat testa än utan är bara en hypotes om varför pollineringen ökade med andelen betesmark på de ekologiska men inte konventionella gårdarna.

Att vallen inte bidrog till en bättre pollinering betyder inte att vall inte kan vara positivt. Skötseln av vallen kan spela en stor roll. Vallarna vi hade med i studien var för det mesta ganska intensivt odlade. Kanske kan vall som innehåller mer blommor som man låter växa upp bidra till bättre pollinering. Det är något som framtida studier kanske kan utvisa. Det vi kan se i studien är att både hur landskapet ser ut och hur jordbruket sköts har betydelse för potentialen av pollinering.


1. van Eekeren N. et al., 2008. Soil biological quality after 36 years of ley-arable cropping, permanent grassland and permanent arable cropping. Appl. Soil Ecol., 40:432–446
2. Persson A.S., Smith H.G., 2013. Seasonal persistence of bumblebee populations is affected by landscape context. Agric. Ecosyst. Environ., 165:201–209
3. Andersson G.K.S., Ekroos J., Stjernman M., Rundlöf M., Smith H.G., 2014. Effects of farming intensity, crop rotation and landscape heterogeneity on field bean pollination. Agr. Ecosys. Environ. 184:145-148.

När jordbrukslandskapet intensifieras så minskar artdiversiteten och abundansen av bl.a. pollinerande insekter. Ekologisk odling verkar kunna hålla en högre mångfald även i storskaliga landskap. I en ny studie har jag undersökt om ekologisk odling också kan påverka variationen av pollinerande insekter.

När man jämför småskaliga och variationsrika (heterogena) landskap med mer storskaliga och enkla (homogena) landskap så brukar det finnas en skillnad i biologisk mångfald av insekter.1 Mångfalden insekter på ekologiska gårdar brukar också vara högre jämfört med konventionella gårdar, speciellt i de storskaliga landskapen.2 Jag har förut skrivit om en studie där jag också hittade skillnader i pollineringspotential mellan eko-gårdar och konventionella gårdar. Jordgubbar blev bättre pollinerade på ekologiska jämfört med konventionella gårdar, i storskaliga intensivt odlade landskap.3

Jordgubbar behöver en variation av olika pollinerande insekter för att bli fullpollinerade. Det ledde till en frågeställning om det bara var mångfald och abundans som kunde skilja sig mellan de båda odlingsformerna, eller om variationsrikedomen av pollinerande insekter också kunde skilja sig åt.

Som väntat så minskade mångfalden pollinerande insekter när man går från ett heterogent till ett homogent landskap. Det visade sig dock att på ekologiska gårdar i de homogena landskapen så behölls en större variation av olika pollinerande insekter jämfört med de konventionella gårdarna4. Skulle detta kunna vara en anledning att jordgubbarna var bättre pollinerade på eko-gårdar i de homogena landskapen? Det är en möjlig förklaring.

——
1. Bengtsson, J.N., Ahnström, J., Weibull, A.C., 2005. The effects of organic agriculture on biodiversity and abundance: a meta-analysis. J. Appl. Ecol. 42, 261-269.

2. Rundlöf, M., Nilsson, H., Smith, H.G., 2008. Interacting effects of farming practice and landscape context on bumblebees. Biol. Conserv. 141, 417-426.

3. Andersson, G.K.S., Rundlöf, M., Smith, H.G., 2012. Organic farming improves pollination success in strawberries. PLoS One 7(2) e3159.

4. Andersson, G.K.S., Birkhofer, K., Rundlöf, M., Smith, H.G., 2013. Landscape heterogeneity and farming practice alter the species composition and taxonomic breadth of pollinator communities. Basic and Applied Ecology, In press.


Sveriges radio P1

Idag släppte vår institution, Centrum för Miljö- och Klimatforskning, CEC, vårt första Poddradioavsnitt samtidigt som IPCC släppte sin femte rapport. Gissa vad det första programmet handlar om.

Som de flesta redan kände till så släpper IPCC en ny rapport om klimatförändringarna, den delen som handlar om den naturvetenskapliga kunskapen vi har. Den innehåller vetenskapliga underlag från över 9000 studier. Kunskapen om klimatet och vad som påverkar det har ökat en hel del sedan den fjärde rapporten och nu är man än mer säkrare på att mänskliga aktiviteter har ett stort inflytande på klimatet och orsakar klimatförändringar. Rapporten hittas på IPCCs hemsida. Mer om klimatarbetet på Lunds Universitet kan hittas på Klimatportalen.

Idag släpper också CEC sitt första Poddradioprogram. Där intervjuas ett antal forskare med anknytning till CEC som diskuterar klimatet, den nya IPCC-rapporten och effekter av klimatförändringar. En av forskarna som arbetat med IPCCs rapport arbetar på CEC, professor Markku Rummukainen. Lyssna på honom och flera andra forskare diskutera klimatförändringar i poddradioavsnittet. Det och lite annat om IPCC finns att hitta på CECs Video & Podcastsida.

CEC kommer att fortsätta släppa poddradioavsnitt, dock något oregelbundet. De kommer att ha olika teman och behandla forskning från CEC på ett populärvetenskapligt sätt. Poddradion är alltså riktad till framförallt allmänheten men också tjänstemän och forskare. Hoppas ni kommer att lyssna.

—-
CECs poddradio (mp3-fil; högerklicka och Spara länk som)
IPCC femte rapport

För ett tag sedan publicerade några kollegor en studie1 där de visar att vildbin spelar en väldigt viktig roll för skörden av frukter och bär. Det visar ytterligare på vikten av biologisk mångfald för matproduktion. Mångfalden av vildbin fungerar alltså inte bara som en buffert mot miljöförändringar utan är direkt viktig för produktionen av några av de viktiga grödorna.

Tidigare studier har visat att de grödor som ger oss merparten av vitaminer och spårämnen är beroende av insektspollinering.2 Det verkar nu alltså som om vildbin spelar en nyckelroll för produktionen av dessa grödor. Honungsbin är de effektivaste pollinerarna för vissa grödor men inte de viktigaste generellt sett, och spelar inte den avgörande roll för matproduktionen som det ibland framställs. Honungsbin och vildbin komplimenterar istället varandra.

Studien har gått igenom data från 41 grödor runt om i världen och trenden är generellt att mångfalden och/eller abundansen av vildbin spelar en avgörande roll för pollineringen och skörden för dessa grödor. Det pekar återigen på vikten att bevara biologisk mångfald, även för att uppehålla de olika ekosystemfunktioner som bidrar starkt till människans välmående.

Biologisk mångfald kan generellt sett bidra till ekosystemtjänster på två sett. Det ena är att olika arter gör olika saker i ekosystemen och därmed bidrar till att olika funktioner uppehålls. Även om de bidrar till samma funktion, till exempel pollinering, så kan olika arter göra det olika effektivt beroende på omständigheterna, till exempel vilken gröda de pollinerar. Den andra stora positiva effekten av mångfald kan sägas vara en slags buffertfunktion. Om något händer i miljön som medföljer att en art minskar så kan andra arter som fyller ungefär samma funktion finnas kvar och ersätta funktionen. Detta kan vara både permanenta och tillfälliga variationer i miljön och hos arter. Populationer kan variera kraftigt från år till år och när en art är ovanligare så kan en annan fylla i luckan så att säga. Det kan också ske mer långvariga eller permanenta variationer hos populationer som när en art försvinner på grund av att miljön förändrats på ett sätt som gör att den inte uppfyller levnadsvillkoren för denna art.

Båda dessa effekter, olika effektivitet beroende på omständigheter och den buffrande förmågan, gör att biologisk mångfald är viktigt för ekosystemfunktionalitet. Dessutom kan man ju tycka att det är väldigt trevligt med mångfald.

———–

1. Garibaldi A. Lucas, 2013, Wild Pollinators Enhance Fruit Set of Crops Regardless of Honey Bee Abundance. Science

2. Eilers J. Elisabeth, 2011, Contribution of Pollinator-Mediated Crops to Nutrients in the Human Food Supply. PLoS ONE

Miljöaktuellt

En ledare i SvD med rubriken Optimism är den allra största synden tog nyligen upp klimatförändringar, delvis p.g.a. en ny artikel i Nature Geoscience.1 Ledaren var tyvärr ett ganska typiskt exempel på generaliserande påståenden om miljörörelsen och miljövetenskap som man stöter på då och då.

Det finns två problem med SvDs ledare som kommer igen i kritik av den så kallade miljörörelsen. Det ena är just att man klumpar ihop alla de olika miljörörelser som finns till en ”miljörörelse”, sedan tar man ut de tokigaste påståendena som gjorts av denna ”miljörörelse” och kritiserar dem. Ledaren beklagade sig t.ex. över att Naturkatastrofer är inte längre naturkatastrofer utan kan alltid härledas till mänskligt agerande. … … Tanken om syndafallet har återuppstått i miljörörelsen. Människan förstör jordklotet genom sin blotta existens. Detta är det väldigt få, om någon, som påstår i någon miljörörelse. Jag antar att påståendena inte var menade att återspegla typiska idéer i miljörörelser utan mer för att raljera om, eller i bästa fall ge retorisk kraft åt påståenden om, miljörörelsers ovilja till optimism. Även så, speglar de argument som kritiker till miljörörelsen ibland ställer upp och som SvDs ledare är ett exempel på. De är så kallade halmgubbar, vilket går ut på att man förenklar ett argument och skapar en nidbild som man sedan lätt kan argumentera emot. Förvrängda yttranden och argument kan också vara del i ett försök att få motståndaren att verka löjlig och mer okunnig än den är.

Det finns en annan uppfattning (som av en händelse just presenterad av samma skribent på SvD under rubriken Apokalypsens gröna ryttare) om att miljörörelsen eller miljövetenskapen skulle vara emot teknik. Bara för att man är skeptisk till att teknik ensamt kommer att lösa miljöproblemen betyder inte det att man är emot teknik. Teknik ingår som en del i omställningen till en hållbar samhällsutveckling, men är i sig själv troligen inte tillräcklig.

Att använda sig av religiösa liknelser är också populärt och blir kanske effektivt retoriskt men knappast seriöst. Ledaren liknade t.ex. miljörörelsen vid en religiös sekt som har gjort optimism till en synd, där man aldrig får vara glad, och där miljöprofeterna i den gröna predikstolen skäller ut de som tvivlar på vissa slutsatser. Här kopplar också det andra problemet in; man blandar ihop miljörörelse och natur- miljövetenskap. Att människan orsakar miljöproblem är inte någon predikan eller tro utan bygger på vetenskap. Detta använder sen en del miljörörelser sig av för att påverka politiker och väcka opinion vilket gör att de kan framstå som pessimister.

Tillbaka till den artikel i Nature Geoscience1 som ledaren utgår ifrån. Artikeln argumenterar för en något lägre temperaturhöjning på kort sikt vid en fördubbling av koldioxidhalten än tidigare studier visat på. Detta skall dock ses i sitt vetenskapliga sammanhang, studien är inte en game changer, utan adderar bara till kunskapsläget. Det finns dessutom fortfarande risker och negativa effekter även vid en temperaturökning som den nya artikeln föreslår. Till exempel visar en ny studie från Nature2 att sammansättningen av fiskarter kan förändras vid en uppvärmning av oceanerna. Detta kan ställa till problem vid kusterna i tropikerna, där många fattiga bor, eftersom fiskbestånden här kan minska om havet värms upp ytterligare.

Att kritisera miljörörelsen eller miljövetenskapen för att vara emot optimism när man försöker förklara effekter av våra förehavanden är att skjuta budbäraren. Skulle någon som slagit sig illa efter att ha ramlat ner från en stege komma på att skälla på naturvetaren som försöker förklara gravitationen? Poängen här är alltså att om man inte tycker budskapet låter optimistisk är irrelevant för vetenskapen, den går inte ut på att skapa komfortabla idébubblor utan på att försöka ta reda på hur saker och ting fungerar. Om klimatförändringarna blir lite mindre eller sker lite långsammare framöver än tidigare modeller predikterat skulle det möjligtvis skapa lite mer tid innan de möjliga effekter som förutsagts också äger rum. Det ger oss däremot inte tid att sätta oss och slappna av och vara nöjda, hur tråkigt det än låter.

————————————————–
Detta inlägg är paralellpostat på Upsalainitiativets blogg

1. Otto A. et al., 2013, Energy budget constraints on climate response, Nature Geoscience

2. Cheung W.W.L. et al., 2013, Signature of ocean warming in global fisheries catch, Nature, 497:365-368

I vår har det pågått en debatt om köttkonsumtion och dess miljöpåverkan där många olika parter har tyckt till. För och emot köttskatt, för och emot minskad köttkonsumtion. Är det så att man pratar förbi varandra, kan alla ha rätt, ur sin synvinkel? Vi måste börja ta en helhetssyn på miljöproblem och angripa dem från flera håll, vilket kräver interdisciplinärt samarbete. Köttdebatten är ett exempel på detta. Missförstånd kring köttkonsumtion och produktion är helt begripliga, givet den mängd olika aspekter som finns kring köttets miljöpåverkan. Jag har i et tidigare inlägg skrivit lite om detta.

Flera olika aspekter har diskuterats kring köttkonsumtion och produktion, till exempel hur mycket kött vi äter. Uppskattningen från Jordbruksverket är överdriven menar några debattörer, svenskarna äter 23 kg per år, medan det är slaktvikten som är 87 kilo per person och år. Detta är relevant ur medicinsk synvinkel men ur miljöperspektiv är det främst mängd producerad vara och hur den är producerad som är relevant, inte hur mycket av den som sedan äts. Det är dock negativt för miljön att slänga mat. Det slösar med resurser om man antar att ju mer vi slänger desto mer köper vi, och i det hänseendet spelar det roll hur mycket av det vi köper som vi faktiskt äter.

Utsläpp av växthusgaser vid köttproduktionen är ett viktigt skäl till varför många menar att vi bör minska köttkonsumtionen. Häri finns flera aspekter. För att producera ett kilo djurprotein går det åt mellan 3 till 17 kilo spannmål till exempel, beroende på vilket djurslag det är, vilket leder till större växthusgasutsläpp per kilo färdig mat. Korna släpper också ut metangas när de omvandlar fodret till bland annat tillväxt, mjölk och protein. Hur stor metangasproduktionen är beror till stor del på vilket foder som de får, vilket komplicerar det hela en smula.

Det finns många andra problem med köttproduktion än växthusgaser. Ökade näringsutsläpp med övergödning som följd, en energiförlust jämfört med att producera vegetabilier samt en relativt stor miljöpåverkan vid foderframställningen. Till exempel bidrar fodret ofta till miljöproblem där det är producerat, exempelvis sojaproduktion i Brasilien som direkt eller indirekt orsakar avskogning, jorderosion och där användningen av bekämpningsmedel är stor. Effekterna av köttproduktionen kan då påverka både människor och miljö i andra delar av världen. Men man kan heller inte bara se till negativa konsekvenser utan även ta in positiva konsekvenser av köttproduktion. Betande kor kan nämligen också vara positiva för miljön, till exempel bidra till biologisk mångfald, vilket är en annan aspekt som diskuterats. Detta är förutsatt att de betat på naturbetesmarker. Här kan det då uppstå en avvägning där utsläpp av växthusgaser ställs mot biologisk mångfald. En väsentlig del av arterna i jordbrukslandskapet riskerar att försvinna eller minska kraftigt utan betande djur. Det skulle kunna påverka både människors uppfattning av landskapet, och kanske välbefinnande, samt ekosystemtjänster som produceras av de arter som finns i dessa miljöer.

Ett alternativ till köttskatt som framförts är att plantera träd på till exempel trädlösa betesmarker och arealer som inte används som åker längre. Det är dock tveksamt om fler träd kan kompensera för köttproduktionens växthusgasutsläpp och framförallt inte övriga miljöproblem associerade med köttproduktion. Naturbetesmarker kan möjligtvis också bidra till kolinlagring i sig själva, utan träd, men vi vet för lite om det än för att kunna säga hur stor betydelse det har. EU:s Green Grass projekt har dock uppskattat att upptaget av kol är ganska betydelsefullt. Vi behöver bli bättre på att se på hela kedjan, från produktion av foder, vilka djurslag vi använder, var de kommer ifrån och hur de produceras, till hur mycket kött vi äter.

Miljöproblem har ofta flera olika orsaker och också flera olika effekter, allt från påverkan på ekologiska system till sociala system. Det blir idag ofta ett stort fokus på klimatet, men olika miljöproblem samverkar och påverkar varandra. Vi behöver därför också anlägga en helhetssyn på olika miljöeffekter av produktion och konsumtion av varor, och då inte bara inom jordbruket. Det kräver att vi förstår de naturvetenskapliga orsakerna och effekterna av miljöproblem tillsammans med de sociala orsakerna och effekterna, både lokalt och globalt, för att kunna lösa dem på det bästa möjliga sätt. Här skulle alltså ett interdisciplinärt angreppsätt underlätta där olika aktörer i samhället samarbetar, istället för att lösa sitt delproblem för sig. Köttkonsumtion och dess effekter är ett typexempel på det.

GP, GP, GP, Miljöaktuellt

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.