Köttkonsumtion och miljö, ett interdisciplinärt problem

I vår har det pågått en debatt om köttkonsumtion och dess miljöpåverkan där många olika parter har tyckt till. För och emot köttskatt, för och emot minskad köttkonsumtion. Är det så att man pratar förbi varandra, kan alla ha rätt, ur sin synvinkel? Vi måste börja ta en helhetssyn på miljöproblem och angripa dem från flera håll, vilket kräver interdisciplinärt samarbete. Köttdebatten är ett exempel på detta. Missförstånd kring köttkonsumtion och produktion är helt begripliga, givet den mängd olika aspekter som finns kring köttets miljöpåverkan. Jag har i et tidigare inlägg skrivit lite om detta.

Flera olika aspekter har diskuterats kring köttkonsumtion och produktion, till exempel hur mycket kött vi äter. Uppskattningen från Jordbruksverket är överdriven menar några debattörer, svenskarna äter 23 kg per år, medan det är slaktvikten som är 87 kilo per person och år. Detta är relevant ur medicinsk synvinkel men ur miljöperspektiv är det främst mängd producerad vara och hur den är producerad som är relevant, inte hur mycket av den som sedan äts. Det är dock negativt för miljön att slänga mat. Det slösar med resurser om man antar att ju mer vi slänger desto mer köper vi, och i det hänseendet spelar det roll hur mycket av det vi köper som vi faktiskt äter.

Utsläpp av växthusgaser vid köttproduktionen är ett viktigt skäl till varför många menar att vi bör minska köttkonsumtionen. Häri finns flera aspekter. För att producera ett kilo djurprotein går det åt mellan 3 till 17 kilo spannmål till exempel, beroende på vilket djurslag det är, vilket leder till större växthusgasutsläpp per kilo färdig mat. Korna släpper också ut metangas när de omvandlar fodret till bland annat tillväxt, mjölk och protein. Hur stor metangasproduktionen är beror till stor del på vilket foder som de får, vilket komplicerar det hela en smula.

Det finns många andra problem med köttproduktion än växthusgaser. Ökade näringsutsläpp med övergödning som följd, en energiförlust jämfört med att producera vegetabilier samt en relativt stor miljöpåverkan vid foderframställningen. Till exempel bidrar fodret ofta till miljöproblem där det är producerat, exempelvis sojaproduktion i Brasilien som direkt eller indirekt orsakar avskogning, jorderosion och där användningen av bekämpningsmedel är stor. Effekterna av köttproduktionen kan då påverka både människor och miljö i andra delar av världen. Men man kan heller inte bara se till negativa konsekvenser utan även ta in positiva konsekvenser av köttproduktion. Betande kor kan nämligen också vara positiva för miljön, till exempel bidra till biologisk mångfald, vilket är en annan aspekt som diskuterats. Detta är förutsatt att de betat på naturbetesmarker. Här kan det då uppstå en avvägning där utsläpp av växthusgaser ställs mot biologisk mångfald. En väsentlig del av arterna i jordbrukslandskapet riskerar att försvinna eller minska kraftigt utan betande djur. Det skulle kunna påverka både människors uppfattning av landskapet, och kanske välbefinnande, samt ekosystemtjänster som produceras av de arter som finns i dessa miljöer.

Ett alternativ till köttskatt som framförts är att plantera träd på till exempel trädlösa betesmarker och arealer som inte används som åker längre. Det är dock tveksamt om fler träd kan kompensera för köttproduktionens växthusgasutsläpp och framförallt inte övriga miljöproblem associerade med köttproduktion. Naturbetesmarker kan möjligtvis också bidra till kolinlagring i sig själva, utan träd, men vi vet för lite om det än för att kunna säga hur stor betydelse det har. EU:s Green Grass projekt har dock uppskattat att upptaget av kol är ganska betydelsefullt. Vi behöver bli bättre på att se på hela kedjan, från produktion av foder, vilka djurslag vi använder, var de kommer ifrån och hur de produceras, till hur mycket kött vi äter.

Miljöproblem har ofta flera olika orsaker och också flera olika effekter, allt från påverkan på ekologiska system till sociala system. Det blir idag ofta ett stort fokus på klimatet, men olika miljöproblem samverkar och påverkar varandra. Vi behöver därför också anlägga en helhetssyn på olika miljöeffekter av produktion och konsumtion av varor, och då inte bara inom jordbruket. Det kräver att vi förstår de naturvetenskapliga orsakerna och effekterna av miljöproblem tillsammans med de sociala orsakerna och effekterna, både lokalt och globalt, för att kunna lösa dem på det bästa möjliga sätt. Här skulle alltså ett interdisciplinärt angreppsätt underlätta där olika aktörer i samhället samarbetar, istället för att lösa sitt delproblem för sig. Köttkonsumtion och dess effekter är ett typexempel på det.

GP, GP, GP, Miljöaktuellt

Varför Svenska Artprojektet är viktigt

Det Svenska artprojektet är en kraftsamling för att, sedan starten 2002, kartlägga alla Sveriges flercelliga växter, svampar och djur och skapa ett standardverk som beskriver dem. Över 2000 nya arter har hittats sedan projektet påbörjades, och man kommer säkert att hitta fler. Men varför ska vi satsa pengar på att beskriva en massa arter i Sverige? En relevant fråga, men den har flera relevanta svar.

Svenska artprojektet är det mest ambitiösa och största bokprojektet någonsin i Sverige, och det enda bokverket i sitt slag i världen. Böckerna ska innehålla en beskrivning av alla i Sverige förekommande arter, de flesta helt okända för allmänheten.

Projektet består av tre huvudsakliga delar:

• Inventering av dåligt kända organismgrupper
• Taxonomisk forskning om dåligt kända arter. Taxonomi är den forskningsgren som beskriver och klassificerar arterna.
• Det populärvetenskapliga standardverket Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna, som består av en samling vackra och rikt illustrerade böcker om våra arter.

Så varför ska staten satsa pengar på detta projekt? Under människans historia har vi alltid, på ett eller annat sätt, haft ett nära förhållande till naturen. Hur det förhållandet har sett ut har skiftat genom tider och mellan kulturer. Från att se på naturen som något man är en del av själv, till något som människan stod utanför och något man ville kontrollera. Oavsett vilket, så har naturen alltid varit själva grunden för människans försörjning, därifrån kommer allt vi behöver, mat, fiber och till största delen också energin.

Det nya idag är kanske att så många människor inte kommer i kontakt med naturen på samma sätt som förr. Ända in i ganska sen tid hade de flesta åtminstone en grundläggande kunskap om det som omgav en. Man visste en del om vilka djur och växter som gick att äta, hur de fungerar och hur biologiska cykler skiftade etc. Idag är den totala kunskapen om hur naturen fungerar antagligen mycket större, men man kan leva ett helt liv utan att kunna speciellt mycket alls om vad som försiggår runtomkring en. Kunskapen om vilka vi delar livet med, och det som fortfarande är grunden för vårt uppehälle, är idag förbehållet ett fåtal. Frågan är om det spelar någon roll. Det kan finnas skäl till att ha kunskap om det som vi baserar våra liv och vårt samhälle på.

Man kan sammanfatta varför artprojektet är viktigt med att:

• Biologisk analfabetism kan försvaga miljöskyddet eftersom det man inte känner till har man svårare att skydda, och kanske inte ens intresse av att skydda. Därmed kan intresset för att skydda biologisk mångfald och miljön generellt minska, vilket kan leda till mindre incitament för politiker att ha miljön högt prioriterad.
• Om man inte dokumenterar mångfalden kan, givet en minskande mångfald, varje generation se den alltmer artfattigare miljön som omger dem som det ”normala”. Kommande generationer har därmed artfattigare miljöer som basmått att jämföra med. Så utan en dokumentation av vad som finns nu så kan kommande generationer ha svårt att utvärdera och restaurera ekosystem och de ekosystemfunktioner som är nödvändiga för en rad tjänster som människor behöver.
• Att upptäcka nya saker och få en inblick i det som omger oss kan vara viktigt på ett personligt plan. Livet kan bli lite intressantare och rikare om man känner till mer om vad som omger oss och det vi lever av, också eftersom vi själva är en del av naturen. Vi består av samma materia och har utvecklats i samspel med andra arter. Kunskapen om de vi delar planeten med kan ge oss djupare kunskap om oss själva och vad vi är.
• Allmän kunskap om naturen är också viktig för att förstå hur vi ska forma ett mer hållbart samhälle. Man vet aldrig var nya möjligheter till förbättringar och utveckling finns. Ta bara ett av de senaste exemplen, ett ämne i giftet på en skorpion som visade sig vara verksamt mot multiresistenta bakterier. Utan kunskap om naturen och olika arter blir sådana upptäckter mycket mer osannolika.

Här kommer artprojektet in som en viktig del i att uppehålla och stärka den kunskapen. Det finns goda skäl att lägga pengar på böckerna så att så många som möjligt har möjlighet, och tar sig för, att bekanta sig med den värld vi lever i, och av.

——————
DN., SvD, UNT

Stärkt miljö- och sociala hänsyn vid upphandling

En stor del av det vi konsumerar är producerat i, eller bygger på naturresurser som kommer från, andra delar av världen. Hur de är producerade kan inte vara oväsentligt varken av etiska- eller miljöskäl. Det bör avspeglas i offentlig upphandling där inte bara pris utan också etiska regler och miljöhänsyn borde ta stor plats. Det är dags att skärpa kraven vid uppköp av varor.

Det går trögt med att införa krav på miljöhänsyn, djurskydd och till och med mänskliga rättigheter i offentlig upphandling. Kommuner blir ibland även stämda av olika företag som känner sig diskriminerade och menar att de höga kraven strider mot EU:s regler. Ett exempel är Rättviks kommun som vann ett fall i Förvaltningsrätten mot ett företag som levererar mat till bl.a. kommunal verksamhet. Kommunen hade ställt krav på att svenska djurskyddregler skulle följas och blev stämda för detta. De förlorade senare i Kammarrätten men kommer antagligen att överklaga. Det finns många liknande fall där kommunerna inte har fått rätt att ställa högre krav.

Ett annat exempel är Livsmedelsverket som stoppades av både EU och sedan regeringen från att gå ut med sina sammanställda råd på hur man kan handla mat mer miljösmart. De skrev jag om här tidigare där de kan laddas ner. Bland annat Naturskyddsföreningen har också publicerat kostråden, men efter den reviderade upplagan, i en broschyr med lite kommentarer till här (pdf): Livsmedelverkets miljösmarta matval som regeringen stoppade. Den som skickades in till EU kan laddas ner på mitt inlägg jag länkade till ovan, kan kanske vara intressant att jämföra.

Riksrevisionen kom nyligen med kritik av regeringens sätt att arbeta med miljökrav idag, bland annat saknas kopplingen till själva miljömålen. Det är naturligtvis inte bra, men inget argument mot att ställa själva kraven, det är det första steget. Skärpta krav på både miljö och sociala hänsyn borde vara praxis och överordnat pris och inte kunna stoppas för att företag och länder känner sig ”orättvist behandlade”, vilket med rätta kan tyckas vara dubbelmoral.

Att sätta höga krav på miljö och mänskliga rättigheter vid upphandling kommer inte att lösa världsproblemen men bidrar åtminstone till att minska en oförsvarlig del av handeln. Med nuvarande system uppmuntrar och belönar vi i närmast de som förstör miljö och struntar i mänskliga rättigheter, och därmed kan sälja resurser och saker till oss billigare.

EU-parlamemtet har nu ställt sig bakom en resolution som öppnar för en mer miljöanpassad upphandling. Det är inte längre lägsta pris som ska vara viktigast, menar parlamentarikerna.

Den höga konsumtionen i sig är ett problem och det är inget som kommer fram även om man skiftar upphandlingen till lite mer miljövänliga varor. Nyss kom en avhandling om just det vid Lunds universitet: Grön handel – finns det? Men det vi köper upp genom offentlig upphandling bör åtminstone minimera skadan på människor och miljö.

Jag har skrivit en artikel om detta i Miljöaktuellt och hänvisar dit: Vi måste betala mer för miljö och sociala rättigheter.

—————————–

GP, Miljöstyrningsrådet

IDG, MyNewsdesk, SR-P1, SR P1, Miljöaktuellt, Miljöaktuellt, Miljöaktuellt, P1, P1

Miljöaktuellt, Wijkman: använda upphandlingen som vapen, Romson: konkurensverket motarbetar miljön

Ekologisk odling kan öka potentialen för pollinering av grödor

Här kan vi nu presentera ännu ett resultat av egen forskning. Denna gång har vi undersökt ekosystemfunktionen pollinering och hur den kan påverkas av ekologisk odling. Våra resultat tyder på att potentialen för pollineringen är högre på ekologiska gårdar.

Vi gjorde ett experiment med jordgubbsplantor på konventionella och ekologiska gårdar med liknande omgivande landskap. Jordgubbsplantorna var placerade i krukor vid spannmålsfält för att minimera effekten av fälten själva, pollinerande insekter bryr sig inte så mycket om spannmål.

Vi valde jordgubbar eftersom deras typ av frukt, jordgubben, är speciellt bra för att uppskatta hur bra pollineringen av blomman var. De fungerar så att varje blomma har en mängd pistiller där varje pistill sitter på ett äggämne, akene, som om det blir befruktat leder till att ett fröämne, eller nöt, utvecklas. Om ett äggämne blir befruktat så kommer det att också producera ett växthormon (ett s.k. auxin, främst indole-3-acetic acid) som får blombotten under äggämnet att svälla upp och bli rött. Det är det som formar själva jordgubben, och alla de små gula prickarna på jordgubben är fröna, eller nötterna.

Det här kan man använda när man studerar pollinering eftersom det måste hamna pollenkorn på pistillen (pollinering) för att äggämnet ska bli befruktat. Om det inte kommer någon insekt och lämnar pollen på pistillerna så blir det antagligen ingen pollinering, utom självpollinering där pollen från samma blomma hamnar på pistillens märke. Det är inte så vanligt och brukar i alla fall inte resultera i någon effektiv pollinering. Jordgubben blir utan pollinering väldig liten och skrumpen eftersom inga eller väldigt få av äggämnena får blombotten att svälla. Om det kommer insekter men de inte lyckas lämna pollen på alla pistillerna kommer de områden som har opollinerade äggämnen att resultera i gropar och ojämnheter i jordgubben. Man kan också se skillnad på nöten om den är pollinerad eller inte. Det krävs oftast flera besök från olika arter för att jordgubben ska bli fullpollinerad¹.

Vi jämförde helt enkelt hur bra jordgubbarna hade blivit pollinerade på ekologiska och konventionella gårdar. Resultatet visade att på ekologiska gårdar var missformationerna betydligt färre², Figur 1. De hade alltså blivit bättre pollinerade. Vi testade också om åldern på den ekologiska gården, hur länge man odlat ekologiskt, hade någon betydelse för pollineringen. Det gjorde vi eftersom populationer av pollinerande insekter skulle kunna ta ett tag att bygga upp vilket skulle kunna medföra att pollinationen förbättras över tid. Vi har tidigare visat att det finns tidsförskjutningar i organismers respons på ekologisk odling: Tidsförskjutningar i arters respons på miljöförändringar. Vi såg ingen effekt av åldern på den ekologiska gården och förbättringen av pollinationstjänsten sker redan efter ett par år.

 

Fig. 1: Genomsnittliga antalet missformationer

 

Eftersom olika typer av pollinerande insekter behövs för att pollinera jordgubbar helt¹ kan vårt resultat betyda att kompositionen av pollinerade insekter är olika på ekologiska och konventionella och att detta befrämjar pollinationstjänsten på ekologiska gårdar. Hur detta kan översättas i ökade skördar eller högre kvalitet på fälten är lite för tidigt att säga eftersom vi gjorde experimenten med krukor. Vi behöver alltså studera pollinering på jordgubbsfält och försöka få ett mått på hur man kan översätta resultatet från krukstudier till jordgubbsfälten.

————-
1. Chagnon M, Gingras J, De Oliveira D., 1993, Complementary aspects of strawberry pollination by honey and indigenous bees (Hymenoptera). Journal of Economical Entomology, 86:416–420.

2. Andersson G.K.S., Rundlöf M., Smith H.G., 2012, Organic farming improves pollination success in strawberries, PLoSONE.

DN, SvT, Miljöaktuellt,

Därför är zebran randig

Varför är zebran randig? En fråga som kanske många har fått, och själva ställt sig. Nu har en grupp forskare kanske kommit på lösningen¹.

Det är min kollega Susanne Åkesson, professor i Zooekologi vid Lunds universitet, som med några andra forskare testade hur olika färger och mönster attraherade blodsugande insekter som tsetse-flugor och hästbromsar. Tidigare studier hade funnit att svart färg var attraktivt. Ingen hade dock undersökt varför men de visste sen tidigare att insekter även attraheras mer av svarta hästar än av vita. Det berodde på att den svarta färgen polariserar ljuset åt ett håll, precis som vattenytor gör där flugorna lägger sina ägg, vilket de också verkar vara anpassade till att följa. Vit färg reflekterar inte ljuset på samma sätt. Vid experiment där man testade hur attraktiva olika färger och mönster var för de här insekterna upptäckte man att ränder av vitt och svart var ännu mindre attraktivt än ren vit färg.

Det finns också en annan anledning att inte vara helt vit. Svart hud och päls verkar skydda mot UV-strålning och därför vara ett skydd mot cancer. Undersökningar har visat att vita hästar drabbas oftare av olika former av tumörer än svarta hästar.

Vit-svart randig skulle alltså kunna vara den perfekta kombinationen när man lever som zebrorna gör. Nästa steg blir att testa detta på zebror i Afrika eftersom det är möjligt att bromsarna använder annan information än enbart ljuset för att hitta sina värddjur. Man måste alltså testa om det är attraktivt för blodsugarna att lukta zebra också.

Forskningen är inte bara intressant i sig utan kan också ha praktisk tillämpning. Blodsugande insekter är väldigt störande för betesdjur och sprider livshotande sjukdomar. Om man kan minska angreppen på betesdjur så kan det förbättra livskvalitet och hälsa hos dem. Man kanske inte behöver avla fram randiga kor, även om det säkert skulle funka, men åtgärder som att se till att djuren har tillgång till skugga där angreppen är mindre är också viktigt.

Här kan du lyssna på Susanne när hon själv förklarar sin upptäckt: P1: Varför är zebran randig? Svensk forskare har svaret…,
och på Nyzeeländsk radio Zebras’ stripes discourage flies, says scientists

——————-
1. Egri, Á., M. Blahó, G. Kriska, R. Farkas, M. Gyurkovszky, S. Åkesson, and G. Horváth, 2012, Polarotactic tabanids find striped patterns with brightness and/or polarization modulation least attractive: an advantage of zebra stripes, The Journal of Experimental Biology, 215:736-745

DN, BBC-Nature , Science Now

Lita inte enbart på honungbin för pollineringen

Det finns en talesätt som säger: ”Var tredje tugga du tar kan du tacka en insekt för”. Det bygger på studier som visar att pollinerande insekter bidrar till ca 30% av maten vi äter.¹ Ofta hör man att honungsbina skulle vara de viktigaste pollinerarna, bland annat från Sveriges Biodlares Riksförbund. Stämmer det?

Inte enligt en ny studie från England² där man har tittat på hur mycket pollinering som honungsbina kan stå för givet hur många bikupor det finns och hur mycket grödor som behöver pollineras, lite enkelt uttryckt. Det man upptäckte var att de inte kan göra ett så stort arbete som många påstår, vilket man faktiskt heller aldrig haft något bevis för. Effekten av honungsbin verkar vara något överdriven.

De så kallade vilda pollinerarna tycks bidra till en stor eller till och med större delen av pollineringen. Vilda pollinerare utgörs av solitära bin (ca 280 arter i Sverige), humlor (ca 40 arter), blomflugor (ca 400 arter), fjärilar (ett par tusen arter), bland andra. Att gynna dessa pollinerare kan alltså vara väldigt viktigt för att säkra pollineringen. Det ska sägas att honungsbin är viktiga pollinerare också, poängen är att vi inte har belägg för att påstå att de är de viktigaste och bidrar till störst del av pollineringen, varken för grödor eller vilda växter.

Det finns ett annat argument, om vi fortfarande bara håller oss till människonyttoaspekten, för att bibehålla och stärka en mångfald av arter, det är en slags försäkring mot variationer i miljön. Att bara en art står för en stor del av pollineringen är vanskligt eftersom om något händer den arten får det stora effekter. Konsekvenserna av det har vi fått en aning om i och med Colony Collapse Disorder, CCD. Detta fenomen, där hela kolonier av honungsbin försvinner, ledde till stora förluster i bland annat mandelodlingarna i Kaliforninen för några år sedan. I de odlingarna fanns inte så många vilda pollinerare kvar så effekterna blev stora. På andra ställen, som i vissa delar av Europa, var effekterna små eller nästan inga alls vilket antagligen berodde på att andra arter pollinerare fanns kvar i landskapet och utförde en fullgod pollinering av grödorna.
Vi bör alltså vara försiktiga med att tillskriva honungsbina alltför stor betydelse för pollineringen och vara rädda om och förbättra situationen för de vilda pollinerarna.

1. Klein, A.M., Vaissière, B.E., Cane, J., Steffan-Dewenter, I., Cunningham, S.A., Kremen, C., Tscharntke, T. 2007. Importance of pollinators in changing landscapes for world crops. The Proceedings of the Royal Society of London, Series B. 274, 303-313.

2. T.D. Breeze, A.P. Bailey, K.G. Balcombe, S.G. Potts., 2011, Pollination services in the UK: How important are honeybees?, Agriculture, Ecosystems & Environment

Tidsförskjutningar i arters respons på miljöförändringar

Alla inlägg hittills har kretsat kring fenomen och idéer inom olika miljöområden, men inget om resultat av den specifika forskning som vi själva driver. Det beror mycket på att det, som så ofta inom empirisk ekologisk forskning, tar tid innan man kunnat samla in och analysera data från det att ett projekt startat. De första artiklarna publiceras inte förrän efter kanske ett par år. Här kommer nu ett första sådant inlägg som bygger på forskning som några kollegor och jag har gjort.

Jordbruket har de senaste årtiondena intensifierats vilket både delvis ökat produktionen av vissa grödor men också lett till en hel del miljöproblem. Bland annat förlust av biologisk mångfald. Man har av olika anledningar inte lagt ner så mycket forskning och energi på att försöka utveckla ett jordbruk som både producerar mycket mat, är ekologiskt hållbart och upprätthåller en hög mångfald. I Sverige gäller det främst ekologisk odling, vilket är ett steg i att minska miljöeffekterna och skapa ett mer hållbart jordbruk. Det går i stort ut på att inte använda bekämpningsmedel och konstgödsel, men har också andra regler man ska följa.¹ Jordbrukaren gör också oftast andra åtaganden, som syftar till att höja produktionen till exempel.

Ekologisk odling har visat sig gynna biologisk mångfald ^2,3,4 och anledningarna till det kan vara flera. Till exempel att man inte använder bekämpningsmedel ⁵, att man har en större mångfald av grödor, ofta använder större andel vall eller att man inte använder konstgödsel. Det kan också vara faktorer som vi inte har fått grepp om än. En fråga som man inte studerat så noga, eller inte alls, är om miljön förbättras gradvis över tid, efter det att man gått över till ekologisk odling. Varför skulle den göra det, kan man fråga sig. Varför skulle till exempel biologisk mångfald öka med åren på ekologiska odlingar? Enligt ekologisk teori så kan det bero på att det dels tar ett tag för arternas livsmiljöer, habitaten, att öka i kvalité, dels att det tar ett tag efter det att kvalitén ökat innan arter flyttar in i de nya bättre miljöerna. Det kan också bero på att de arter som funnits i ett habitat i små mängder inte kan föröka sig lika snabbt som habitatet ökar i kvalitet. De hänger inte med förändringen i samma takt.

Vi kan åskådliggöra det sistnämnda med ett enkelt exempel. Man genomfören åtgärd i ett landskap eller på en gård där det finns 10 individer av en art X. Denna åtgärd ökar genast kvalitén på ett för arten viktigt habitat så att det nu är bra nog att hålla 1000 individer av art X. Det har dock inte hänt speciellt mycket när vi efter två år går ut och räknar alla individer, vi antar här att det är möjligt. Det kan då bero på att art X inte förökar sig så snabbt att det redan efter ett par år blivit 1000 individer. Vi måste kanske vänta i tio år tills vi har sett full effekt, på just art X, av den åtgärd vi gjorde i landskapet.

Nya Rön

Vi har nu genom vår forskning hittat vissa tidseffekter på organismer efter att man gått över till ekologisk odling. Vi fann att antalet fjärilar var större på gamla ekologiska gårdar än på nya ekologiska. ⁶ Det kan vara en effekt av just tidsförskjutningar som i ovanstående exempel. vi hittade ingen effekt på antalet arter, varken av fjärilar eller växter. Det var däremot skillnader mellan ekologisk och konventionell odling både i antalet växt- och fjärilsarter och i antalet individer fjärilar.

Att antalet arter tycks ha ökat som en direkt respons på omställningen till ekologisk odling kan ha lite olika orsaker. Två anledningar kan vara att arterna fanns också på de konventionella gårdarna men att de var så få att vi inte hittade dem. De ökade sedan snabbt i antal efter att man gått över till ekologisk odling. Till exempel växter som ligger i en fröbank och som kan växa upp när de inte sprutas bort av herbiciderna. En annan orsak kan vara att några arter snabbt kunde etablera sig efter omställningen, det kan vara snabbspridda arter som inte trivdes i konventionell odling. Till exempel växter som sprids med vinden och överlever när de nu inte sprutas ner av herbicider. Vilka olika arter det är som reagerat på omställningen och hur ska vi i vår fortsatta forskning titta närmare på.

Hur påverkar det?

Om tidsförskjutningar visar sig vara vanliga så har det effekter på hur vi implementerar och utvärderar miljö- och naturvårdsåtgärder. Vår studie visar att mångfalden av vissa arter kan öka snabbt samtidigt som antalet individer av, i det här fallet, fjärilar var större på gårdar som varit ekologiska länge. Vi behöver undersöka fler artgrupper samt studera om även olika typer av ekosystemfunktioner, som till exempel vattenrening, biologisk kontroll eller pollinering, också reagerar snabbt eller med en tidsförskjutning.

————————-
1. KRAV
2. Rundlöf et al., 2008, Local and landscape effects of organic farming on butterfly species richness and abundance, Journal of Applied Ecology
3. Bengtsson et al., 2005, The effects of organic agriculture on biodiversity and abundance: a meta-analysis, Journal of Applied Ecology
4. Smith et al., 2010, Consequences of organic farming and landscape heterogeneity for species richness and abundance of farmland birds, Oecologia
5. Geiger et al., 2010, Persistent negative effects of pesticides on biodiversity and biological control potential on European farmland, Basic and Applied Ecology
6. Jonason et al., 2011, Assessing the effect of the time since transition to organic farming on plants and butterflies. Journal of Applied Ecology