Det Svenska artprojektet är en kraftsamling för att, sedan starten 2002, kartlägga alla Sveriges flercelliga växter, svampar och djur och skapa ett standardverk som beskriver dem
. Över 2000 nya arter har hittats sedan projektet påbörjades, och man kommer säkert att hitta fler. Men varför ska vi satsa pengar på att beskriva en massa arter i Sverige? En relevant fråga, men den har flera relevanta svar.
Svenska artprojektet är det mest ambitiösa och största bokprojektet någonsin i Sverige, och det enda bokverket i sitt slag i världen. Böckerna ska innehålla en beskrivning av alla i Sverige förekommande arter, de flesta helt okända för allmänheten.
Projektet består av tre huvudsakliga delar:
- Inventering av dåligt kända organismgrupper
- Taxonomisk forskning om dåligt kända arter. Taxonomi är den forskningsgren som beskriver och klassificerar arterna.
- Det populärvetenskapliga standardverket Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna, som består av en samling vackra och rikt illustrerade böcker om våra arter.
Så varför ska staten satsa pengar på detta projekt? Under människans historia har vi alltid, på ett eller annat sätt, haft ett nära förhållande till naturen. Hur det förhållandet har sett ut har skiftat genom tider och mellan kulturer. Från att se på naturen som något man är en del av själv, till något som människan stod utanför och något man ville kontrollera. Oavsett vilket, så har naturen alltid varit själva grunden för människans försörjning, därifrån kommer allt vi behöver, mat, fiber och till största delen också energin.
Det nya idag är kanske att så många människor inte kommer i kontakt med naturen på samma sätt som förr. Ända in i ganska sen tid hade de flesta åtminstone en grundläggande kunskap om det som omgav en. Man visste en del om vilka djur och växter som gick att äta, hur de fungerar och hur biologiska cykler skiftade etc. Idag är den totala kunskapen om hur naturen fungerar antagligen mycket större, men man kan leva ett helt liv utan att kunna speciellt mycket alls om vad som försiggår runtomkring en. Kunskapen om vilka vi delar livet med, och det som fortfarande är grunden för vårt uppehälle, är idag förbehållet ett fåtal. Frågan är om det spelar någon roll. Det kan finnas skäl till att ha kunskap om det som vi baserar våra liv och vårt samhälle på.
Man kan sammanfatta varför artprojektet är viktigt med att:
- Biologisk analfabetism kan försvaga miljöskyddet eftersom det man inte känner till har man svårare att skydda, och kanske inte ens intresse av att skydda. Därmed kan intresset för att skydda biologisk mångfald och miljön generellt minska, vilket kan leda till mindre incitament för politiker att ha miljön högt prioriterad.
- Om man inte dokumenterar mångfalden kan, givet en minskande mångfald, varje generation se den alltmer artfattigare miljön som omger dem som det ”normala”. Kommande generationer har därmed artfattigare miljöer som basmått att jämföra med. Så utan en dokumentation av vad som finns nu så kan kommande generationer ha svårt att utvärdera och restaurera ekosystem och de ekosystemfunktioner som är nödvändiga för en rad tjänster som människor behöver.
- Att upptäcka nya saker och få en inblick i det som omger oss kan vara viktigt på ett personligt plan. Livet kan bli lite intressantare och rikare om man känner till mer om vad som omger oss och det vi lever av, också eftersom vi själva är en del av naturen. Vi består av samma materia och har utvecklats i samspel med andra arter. Kunskapen om de vi delar planeten med kan ge oss djupare kunskap om oss själva och vad vi är.
- Allmän kunskap om naturen är också viktig för att förstå hur vi ska forma ett mer hållbart samhälle. Man vet aldrig var nya möjligheter till förbättringar och utveckling finns. Ta bara ett av de senaste exemplen, ett ämne i giftet på en skorpion som visade sig vara verksamt mot multiresistenta bakterier. Utan kunskap om naturen och olika arter blir sådana upptäckter mycket mer osannolika.
Här kommer artprojektet in som en viktig del i att uppehålla och stärka den kunskapen. Det finns goda skäl att lägga pengar på böckerna så att så många som möjligt har möjlighet, och tar sig för, att bekanta sig med den värld vi lever i, och av.
Miljödoktoranderna tar till orda 