Jordbruket har sedan 10000-5000 år följt människan i nästan alla delar av världen.1 Idag avgör jordbruksproduktionen inte bara tillgången på det vi absolut inte kan vara utan för att överleva, mat, utan är i stor grad också föremål för en del miljöförstöring, spekulation och konflikter. Hur mycket beroende på vem som producerar vad och hur. Jordbrukets produktion av mat, och andra tjänster, har alltså potential att påverka hur stabilt ett samhälle är över tid.
På nationsnivå kan stabiliteten påverkas dels direkt, genom hur säker mattillgången är, dels indirekt genom i hur stor grad nationen själv styr över produktionen. Ett land som är beroende av import för att säkra sin mattillgång har ingen kontroll över sitt eget folks försörjning.
Det är avgörande att ha en säker och stabil mattillgång i ett land för att säkra välståndet hos folket, ingen särskilt kontroversiell åsikt. Jag skulle också hävda att i hur stor grad en region lyckas vara självförsörjande är, eller kommer att bli, en viktig faktor för hur stabil regionen är.1,6 Jag har skrivit om naturresurser och stabilitet tidigare HÄR.
Men hur säkrar vi mattillgång samtidigt som vi måste få jordbruket stabilt över tid? Det vill säga; lyckas producera mat utan att förstöra ekosystemen, som i slutändan är nödvändiga, inte bara för jordbruket självt utan också för många andra ekosystemfunktioner vi är beroende av. Ekologisk odling har varit ett alternativ som skulle vara ett första steg.2,3 Det har fått en del kritik, i alla fall några av de metoder i Europa som går under namnet ekologisk odling.4 Främst för att de inte producerar lika mycket som konventionell odling. Här blir definitionen av ekologisk odling ett problem, det finns så många olika typer av ekologisk odling runt om i världen varav en del producerar lika mycket eller mer än konventionell odling.5,6 Hållbart jordbruk, ekologisk odling eller vad man ska kalla dessa odlingsmetoder, behöver utvecklas och det finns heller inte en rätt lösning utan olika modeller måste få lov att testas. Vi måste också tillåta att en större mångfald av jordbruksformer och grödor används, på olika ställen och under olika perioder. Det ger ett mer stabilt system som kan buffra för variationer i miljön, klimatförändringar till exempel, vilket har visat sig vara en viktig faktor tidigare.7
Att genomföra jordreformer och ge folket möjlighet att äga mark och ge dem papper på det, som nu i Rwanda, är ett steg i rätt riktning. Det ökar möjligheter för verklig utveckling och ger ett förstärkt skydd mot att olika intressenter tar jordbrukares mark i anspråk för att ”investera” i. Småjordbrukare måste själva få bestämma sitt produktionssystem och vad, när och hur de ska odla till försörjning. Även vad, när och vart de ska sälja sina grödor för att få in inkomst. Det ingår i begreppet matsuveränitet. Det är inte bara stora subventioner av jordbruket i rika länder som hindrar fattiga från att sälja sina produkter. Stora koncentrationer av marknaden av olika produkter är minst lika sort, om inte ett större, problem. Till exempel två företag Monsanto och DuPont dominerar majsmarknaden (ca 65 %), och fem transnationella företag kontrollerar 90 % av spannmålshandeln. Det skapar en väldig maktobalans vilket gör att småjordbrukare, som utgör majoriteten av jordbruken i fattiga länder, inte har så lätt att sätta något emot och t.ex. kräva bättre priser.
Flera saker skulle kunna utveckla en säkrare och mer hållbar produktion:
- Låta jordbrukare själva äga sin mark.
- Utveckla nya odlingsmetoder, helst helt oberoende av fossila bränslen, och förbättra de vi har.
- Tillåta och satsa på en mångfald av olika odlingsmetoder runt om i världen.
- Satsa mer på små familje- eller kooperativa jordbruk, de är mer flexibla och kan lättare ställa om och byta grödor under miljöförändringar.
- Bevara och satsa på en mångfald av grödor och varianter, också det för att lättare anpassa sig till miljöförändringar.
- Involvera och ge kontrollen över utvecklingen av nya GMO-grödor till de som behöver dem, dvs de fattiga jordbrukarna, och till oberoende forskning. Nu kontrollerar Monsanto ca 90% av marknaden, och deras GMO-grödor gynnar inte de hungrande. Många är emot GMO och ibland med rätta. En del nya grödor är tveksamma, både med avseende på nyttan de sägs göra och ur miljösynpunkt. Det kan dock finnas tillfällen då de kan göra nytta men det ska som sagt avgöras av de som kan behöva dem och gå igenom oberoende studier innan man släpper ut dem på fälten.
- Göra de storskaliga intensivjordbruken mer hållbara. Alltför stora markkoncentrationer till ett fåtal markägare, framför allt utländska bolag, är inte en stabil och hållbar väg för matproduktion.
- Använda större del av grödorna till människoföda. Idag går större delen av jordbruksarealen till att producera djurfoder.
- Utveckla och sprida nya idéer från jordbrukare till jordbrukare runt om i världen.
- Förstå jordbruket mer som en producent av en mängd olika tjänster, inte bara produktion av vissa grödor. Det multifunktionella jordbruket.
Det finns en hel del att göra än och alla idéer är välkomna. Det positiva är att det faktiskt finns många idéer runt om i världen. Tyvärr så får de sällan gehör eller blir direkt motarbetade av kortsiktiga vinstintressen. Det finns en del plattformar där jordbrukare kan organisera sig. En av de största organisationerna i världen är faktiskt en som samlar jordbrukare över hela klotet, Vía Campesina. Det är ett ställe där nya idéer tar form och de är ibland en ganska framträdande och respekterad röst i jordbruksfrågor.
Det är dock en utmaning att tänka om och bygga ett jordbruk som tar hänsyn till ekosystem och biodiversitet samtidigt som det producerar mat.8 Men det går.
——————————
1. Mazoyer, M. and Roudart, L., 2006, A History of World Agriculture: from the Neolithic age to the current crisis., Earthscan, UK
2. Science Daily, 2007, Organic Farming Can Feed The World, Study Suggests
3. Science Daily, 2006, Sustainable Farm Practices Improve Third World Food Production
4. Science Daily, 2010, Is Organic Farming Good for Wildlife? It Depends on the Alternative
5. Altieri, M.A., 2002, Non-certified agriculture in developing countries. In: Sciallaba, N.E.H, and Hattman, C., Organic agriculture, Environment and Food Security. FAO, Rome.
6. Pretty, J., 2002, Lessions from certified and non-certified organic projects in developing countries. In: Sciallaba, N.E.H. and Hattman, C., Organic agriculture, Environment and Food Security. Rome, FAO.
7. Blütghen, U., et al., 2011, 2500 Years of European Climate Variability and Human Susceptibility, Science
8. Sherr, S.J., McNeely, J.A., 2007, Farming with Nature: The Science and Practice of Ecoagriculture. Island Press.
The Guardian: Poverty Matters Blog, Grist, The Guardian: Mexico goes back to the land, MyNewsdesk, MyNewsdesk2, e24, Myewsdesk3, Smålandsposten
(”Häst” som aldrig lät sig domesticeras)
