Mötet om klimatet i Köpenhamn i veckan fick mig att tänka till. 1500 forskare samlas på en plats för att diskutera hur klimatet ska räddas. Forskarna kommer från hela jorden och en stor del har nog tagit flyget. Jag beundrar deras arbete och väntar med spänning vad som kommer fram i december, när nästa möte ska hållas. Men jag kan inte låta bli att tänka på följande; vad innebär detta resande i miljöns namn för miljön? Jag tänkte belysa detta från mitt eget perspektiv.
Doktorand, att utbilda sig till forskare, är inte en glamorös tillvaro. Man jobbar långa dagar till lägre lön än man skulle kunna få ute på den ”vanliga” arbetsmarknaden. Men det är priset man får betala för att ha ett fritt jobb där man, om man hittat rätt, får jobba med något som man tycker är otroligt spännande och givande. En doktorandtjänst har därmed sina guldkorn. Ett av mina guldkorn är de stora internationella konferenser som, inte bara ger en chans att träffa spännade människor, utan även se nya platser. I försommar blir det Hawaii för min del och när man forskar inom ett klimatområde kan man inte göra annat än att dra öronen åt sig. Hawaii, 14000 kilometer bort. Det motsvarar 4,5 ton koldioxid och för att sätta detta i relation släppte genomsnittsvensken ut 6,4 ton år 2006. Är det hela värt det? Är forskningen effektiv nog för att, i miljöns namn, resa till andra sidan jorden?
Dagens Nyheter
Miljöaktuellt
Helsingborgs Dagblad
Svenska Dagbladet
