Ädellövskog eller övningsplats för golfutslag

I Torup utanför Malmö ligger ett skogsområde som är ett väldigt populärt besöksmål. Där ligger också en golfklubb. Denna har nu beviljats en ny drivingrange och för att kunna anlägga den behöver man avverka 3.5 Hektar skog, ungefär fem fotbollsplaner. Är detta försvarbart? Vilka är argumenten för och emot?

Bokskogens golfklubb argumenterar att man behöver en ny driving range för sina golfare för att dels kunna konkurrera med andra golfklubbar och dels för att den gamla anses för liten. En driving range är alltså ett område där golfare övar att slå ut bollen. Man har, enligt klubbens ordförande Peter Rodenstam, ca 15000 besök per år. Man ska också ersätta den avverkade skogen med att plantera nya träd på den gamla driving rangen.
Det ska alltså sättas mot de argument för att ha kvar skogen och inte bevilja en ny övningsbana.

Motargumenten mot en ny driving range är att området delvis är Natura 2000 område och har alltså rapporterats till EU som ett naturområde med särskilda värden för Europa. Det är också tänkt att bli naturskyddsområde. Skogen är en del i ett nuförtiden ovanlig biotop, speciellt ur ett europeiskt perspektiv. Ekarna i skogen är inte väldigt gamla men just det gör den till en viktig länk. Det är väldigt viktigt att inte bara skydda gamla ekar, det måste finnas en kontinuitet i ekbestånden som organismer kan flytta till när nuvarande gamla ekar försvinner.
Skånes skogar har ca 1.6 miljoner besökare per år, Torup får en hel del av dem. I de flesta undersökningar som gjorts så brukar rekreationsvärden och miljövärden stå högt upp på listan över vad människor vill använda skogen till.
Att säga att man ska ersätta skogen genom att plantera nya träd kan väl i bästa fall bara anses som okunnigt. Alla de arter som nu använder skogen kan inte använda den nya dungen, som dessutom blir betydligt mindre, på kanske hundra år, till exempel.

Hur Malmös politiker kan bevilja en ny driving range i Torup på dessa grunder är svårt att förstå.
Finns det inte större miljöproblem att ta sig an än detta då? Jo, men den här typen av ärenden är en del i ett större problem, ett systemtänk som är problematiskt. Bakom detta kan man nämligen skönja ett grundläggande stort problem i vårt samhälle. Argument för naturskydd och miljöhänsyn slås alltför lätt ner av argument för andra intressen. Ibland är de argumenten rentav inte argument överhuvudtaget utan bara önsketänkande och rena särintressen med kortsiktiga mål och ren lyxkonsumtion som enda syfte. Även om argumenten är giltiga i sig så värderas miljön ofta alldeles för lågt i förhållande till vad som faktiskt står på spel.

Man behöver inte nödvändigtvis väga in allt i ekonomiska termer, även om naturen och dess tjänster blir väldigt mycket värda även då. Vi måste bli bättre på att förstå och inse alla de värden och fundamentala grundförutsättningar som naturen ger.

Sydsvenskan, Sydsvenskan2 ,Skånskan, Skånskan2, Skånskan3, SkD, SkD

Read Full Post »

Folkmord orsakar artutrotning, och vice versa

För några dagar sedan var jag med och hjälpte till vid ett litteraturseminarium på en kurs i bevarandebiologi här i Lund. Seminariet handlade om etik och värderingar inom bevarandebiologi, där studenterna bl a fick diskutera och debattera om huruvida denna vetenskap ska vara värderingsneutral eller inte. En del av de unga förmågorna gick säkert hem relativt förvirrade den dagen (något som filosofer tydligen ser som ett sundhetstecken…). Jag å andra sidan gick hem funderandes över hur komplicerad och komplex bevarandebiologin håller på att bli.

I en av seminariediskussionerna så tog jag upp den oroande utveckling som för närvarande pågår i centrala Afrika där bergsgorillorna (Gorilla beringei) riskerar att utplånas. Rebellgrupper härjar inne i nationalparkerna, där de dödar parkvakter och garanterat också dödar viltet (se Kanyamibwa 1998). En av rebellgrupperna, Herrens motståndsarmé (LRA), tycks bedriva en underlig folkutrensning och har förflyttat sin kamp från norra Uganda till östra Kongo under de senaste månaderna. Jag undrar hur en enkel ekolog ska kunna förhindra artutrotning när problemets kärna kan ligga i ett underligt pågående folkmord?

Vi kan alltså se att oro i (människo-)samhällen leder till oro i naturen, även om ordet ”oro” är en kraftig underdrift i det här fallet. Den motsatta situationen är, föga överraskande, också en realitet. Habitatsförändringar och artutdöende i naturen kan leda till konflikter bland/mellan människor. Faktiskt så skriver Jared Diamonds i sin bok Undergång att miljöstress var en bidragande orsak till folkmorden i Rwanda. Överbefolkning i kombinationen med dålig förståelse för ekosystemen bidrog till att magnituden av antalet slaktade människor blev så ohyggligt hög, hävdar Diamond.

Det finns en rätt intressant observation att hämta här. Även om allt är relativt förenklat så verkar det som om den enkle ekologen, besittande endast kunskaper om ekosystem, skulle kunna röna större framgång i att förhindra ett massmord á la Rwanda än i att förhindra en masslakt på gorillor. Fast å andra sidan så finns inget som säger att de som arbetar med bevarandebiologi måste vara låsta vid enbart ekologiska kunskaper.

Man skulle kunna dra slutsatsen att den typiske bevarandebiologen inte längre bör inrikta sig på enbart studier i ekologi. För kunna ha en riktig chans att nå lyckade resultat i arbetet med att rädda arter undan utrotning behövs kunskaper inom så vitt skilda fält som etik, miljörätt, ekonomi, sociologi, statskunskap mm. Tyvärr så kan kunskapskraven bli så höga på den enskilda person att endast några få klara av att bli sk ”Jacks of all trades” (Noss 1999), vilket kanske inte är det mest ultimata i sammanhanget.

En bättre lösning vore därför att ”bevarandebiologen” är en sammansättning av olika grupper av människor. Några ekologer, några jurister, några ekonomer osv, alla med en god samarbetsvilja och förmåga att kollaborera med andra, samt besittande en brinnande passion för att bevara jordens biodiversitet. Detta är knappast revolutionerande tankegångar jag för fram här, men definitivt idéer som tål att upprepas.

För att knyta an till frågan från litteraturseminariet, så skulle jag mycket väl kunna tänka mig att de som sysslar med bevarandebiologi går ifrån ett värderingsneutralt ställningstagande. Eftersom man strävar efter att undvika artutrotning och folkmord så är det väl inget fel att, i detta sammanhang, handskas med ”börande” frågor (dvs hur saker och ting bör se ut), eller? Dock är det viktigt, för trovärdighetens skull, att själva grundforskningen bibehålls så objektiv och värderingsneutral som möjligt.

-Kanyamibwa S (1998) Impact of war on conservation: Rwandan environment and wildlife in agony. Biodiversity and Conservation 7(11): 1399-1406.

-Noss R (1999). Is there a special conservation biology. Ecography 22: 113-122.

DN1 DN2 Miljöaktuellt

Read Full Post »