Miljöproblem handlar i slutändan om bör-frågor. Det vill säga att det är etiska avväganden (medvetna eller omedvetna) och politiska beslut som avgör hur samhället bör agera eller vara. Men ska miljövetare studera etik och politisk filosofi?
Vetenskap handlar om så kallade är-frågor och kan inte avgöra bör-frågor, även om politiska beslut, som i slutändan är bör-frågor, förhoppningsvis baseras på vetenskap. Besluten kan ju grundas på information om hur saker är och fungerar. Samhället brottas idag med en mängd miljöproblem och det finns en rad olika vetenskapliga discipliner som arbetar med dessa. Miljövetenskap är en disciplin som arbetar tvärvetenskapligt för att försöka få till en helhetssyn på miljöproblemen; vad miljöproblem orsakas av, vad miljöproblem orsakar och hur man skulle kunna lösa dem. Det är dock fortfarande en vetenskap som arbetar med är-frågorna runt miljöproblemen. Finns det då en poäng i att miljövetare studerar etik, även om deras fokus och huvudsakliga disciplin är rent vetenskaplig? Eftersom miljöproblem i slutändan handlar om bör-frågor tycker jag det finns några olika argument för varför miljövetare bör ha kunskap om etik.
1. Just eftersom vetenskap handlar om är-frågor och miljöproblem i slutändan handlar om bör-frågor så kan miljövetare gynnas av att förstå argumenten bakom dessa bör-frågor. Det blir lättare att sätta sin vetenskap i ett större sammanhang. Man kan också lättare se antingen hur ens forskningsresultat använts och informerat det slutliga beslutet, eller hur de inte använts och i så fall fundera över om; a) man inte lyckats föra ut sin vetenskap ordentligt, eller b) inte lyckats göra sin vetenskap användbar (vilket inte är detsamma som att den inte skulle vara viktig), eller c) inte formulerat rätt frågor för att kunna lösa något problem.
2. Om man känner till argumenten och metoderna för etik, politisk filosofi etc, så har man bättre förutsättningar att ställa mer objektiva och relevanta vetenskapliga frågor som miljövetenskapen kan arbeta med.
3. Ytterligare ett skäl är att man, när man utför den tredje uppgiften (det vill säga informerar om sin forskning för allmänheten), måste kunna hålla isär är– och bör-frågorna. Det är då till stor hjälp att man har klart för sig de vetenskapliga argumenten för hur något är, vilka som är de etiska argumenten, bör-frågorna, och vad som är allmänna tyckanden och felslut.
4. Under både privata och offentliga debatter och diskussioner är det ganska vanligt att man pratar förbi varandra eftersom man inte förstår varandras utgångspunkter eller begreppsramar. Generellt finns det tre kategorier av respons man kan bemötas av. Några håller med, andra är skeptiska och en tredje har helt missförstått vad man argumenterar för. Den tredje gruppen kan vara positiva, men är oftast negativa, till ens slutsatser. Det är dock inte relevant eftersom deras positiva eller negativa inställning är riktad mot en uppfattning eller argument som inte existerar. Vid sådana tillfällen är det bra att ha kunskap om olika discipliner och deras begreppsvärld eftersom man då lättare kan reda ut var någonstans som man missförstår varandra. En del har inte kunskap om, eller rentav en felaktig uppfattning om, vad vetenskap är och andra saknar kunskap om vad t.ex. etik är. Då är det bra om man känner till lite av båda eftesom man då lättare kan upptäcka missförstånden; vilket skulle vara ett fjärde skäl till varför miljövetare borde studera ämnen som etik.
Min poäng är alltså att man generellt kan bli en bättre forskare inom miljövetenskap om man inte bara känner till olika vetenskapliga discipliner som handlar om är-frågor utan också de discipliner som handlar om bör-frågor.
Tack för svar Georg!
Jag är medveten om Sam Harris åsikter. Av vad jag hört så för han osunda resonemang. Håller med om att bör-frågor kan informeras av vetenskap. Det jag avsåg med att säga att normativ fakta troligen varierar med icke-normativ fakta. Det känns som den generella uppfattningen bland miljöforskare är sund i sådana fall.
Poängen i ditt inlägg känns oskyldigt och rätt. Om avsikten är att förbättra den begreppsliga apparaten kring å ena sidan vetenskap, och å andra sidan etik, vill jag uppmuntra avsikten.
Det låter som en intressant rapport. Den tänker jag översiktligt läsa, tack!
Hälsningar,
Monir
P.s. Länken http://www.sou.gov.se/content/1/c6/21/37/21/6797c9af.pdf ger ”sidan kunde inte hittas”. Det känns tråkigt. Kanske fixar det sig senare.
Hej!
Din poäng låter rimlig. Om miljövetare ska studera etik, tycker jag de även ska tillåtas diskutera den naturalistiska uppfattningen om att ett bör kan härledas från ett är (jag tycker denna ståndpunkt är ohållbar): Humes lag är övertygande, men inte nödvändigtvis sann (jag har inte sett något bevis för lagen). Normativ fakta varierar troligen med icke-normativ fakta (vi må beskriva detta som naturlig fakta), och ja tror att miljövetare därför kan ge goda bidrag till den miljöetiska diskussionen.
Tydligt skrivet för övrigt!
/Monir
Hej Monir!
Tack för din kommentar.
Jag håller med om att Humes lag är övertygande. Det pågår en debatt om huruvida vetenskap kan avgöra moralfrågor, Sam Harris t.ex., eller om det inte är möjligt utan att vetenskap endast kan informera moralfrågor. Det är en intressant frågeställning men jag tror att det är svårt att komma ifrån Humes lag helt, som du säger. Personligen tycker jag att bör-frågor kan informeras av vetenskap. Till exempel, hur samhället ska formas bör utgå från eller informeras av vetenskapliga fakta men också baseras på etik. Det är nog den generella uppfattningen bland miljöforskare, i alla fall på min institution.
I mitt inlägg tog jag dock bara upp det att miljöetiken kan påverka miljövetares förståelse för sin vetenskap och kanske förbättra sina frågeställningar. Det kom nyligen ut en bok från miljöforskningsberedningen, med bl.a. några författare från min institution, där de diskuterar om miljövetenskap, samhället och politiken. Den kanske kan vara intressant om du vill läsa mer.
Miljöpolitikens spelplan (pdf)