Stärkt miljö- och sociala hänsyn vid upphandling

En stor del av det vi konsumerar är producerat i, eller bygger på naturresurser som kommer från, andra delar av världen. Hur de är producerade kan inte vara oväsentligt varken av etiska- eller miljöskäl. Det bör avspeglas i offentlig upphandling där inte bara pris utan också etiska regler och miljöhänsyn borde ta stor plats. Det är dags att skärpa kraven vid uppköp av varor.

Det går trögt med att införa krav på miljöhänsyn, djurskydd och till och med mänskliga rättigheter i offentlig upphandling. Kommuner blir ibland även stämda av olika företag som känner sig diskriminerade och menar att de höga kraven strider mot EU:s regler. Ett exempel är Rättviks kommun som vann ett fall i Förvaltningsrätten mot ett företag som levererar mat till bl.a. kommunal verksamhet. Kommunen hade ställt krav på att svenska djurskyddregler skulle följas och blev stämda för detta. De förlorade senare i Kammarrätten men kommer antagligen att överklaga. Det finns många liknande fall där kommunerna inte har fått rätt att ställa högre krav.

Ett annat exempel är Livsmedelsverket som stoppades av både EU och sedan regeringen från att gå ut med sina sammanställda råd på hur man kan handla mat mer miljösmart. De skrev jag om här tidigare där de kan laddas ner. Bland annat Naturskyddsföreningen har också publicerat kostråden, men efter den reviderade upplagan, i en broschyr med lite kommentarer till här (pdf): Livsmedelverkets miljösmarta matval som regeringen stoppade. Den som skickades in till EU kan laddas ner på mitt inlägg jag länkade till ovan, kan kanske vara intressant att jämföra.

Riksrevisionen kom nyligen med kritik av regeringens sätt att arbeta med miljökrav idag, bland annat saknas kopplingen till själva miljömålen. Det är naturligtvis inte bra, men inget argument mot att ställa själva kraven, det är det första steget. Skärpta krav på både miljö och sociala hänsyn borde vara praxis och överordnat pris och inte kunna stoppas för att företag och länder känner sig ”orättvist behandlade”, vilket med rätta kan tyckas vara dubbelmoral.

Att sätta höga krav på miljö och mänskliga rättigheter vid upphandling kommer inte att lösa världsproblemen men bidrar åtminstone till att minska en oförsvarlig del av handeln. Med nuvarande system uppmuntrar och belönar vi i närmast de som förstör miljö och struntar i mänskliga rättigheter, och därmed kan sälja resurser och saker till oss billigare.

EU-parlamemtet har nu ställt sig bakom en resolution som öppnar för en mer miljöanpassad upphandling. Det är inte längre lägsta pris som ska vara viktigast, menar parlamentarikerna.

Den höga konsumtionen i sig är ett problem och det är inget som kommer fram även om man skiftar upphandlingen till lite mer miljövänliga varor. Nyss kom en avhandling om just det vid Lunds universitet: Grön handel – finns det? Men det vi köper upp genom offentlig upphandling bör åtminstone minimera skadan på människor och miljö.

Jag har skrivit en artikel om detta i Miljöaktuellt och hänvisar dit: Vi måste betala mer för miljö och sociala rättigheter.

—————————–

GP, Miljöstyrningsrådet

IDG, MyNewsdesk, SR-P1, SR P1, Miljöaktuellt, Miljöaktuellt, Miljöaktuellt, P1, P1

Miljöaktuellt, Wijkman: använda upphandlingen som vapen, Romson: konkurensverket motarbetar miljön

Read Full Post »

Vi behöver mer mångfald i jordbruket, på flera sätt

Jordbruket har sedan 10000-5000 år följt människan i nästan alla delar av världen.¹ Idag avgör jordbruksproduktionen inte bara tillgången på det vi absolut inte kan vara utan för att överleva, mat, utan är i stor grad också föremål för en del miljöförstöring, spekulation och konflikter. Hur mycket beroende på vem som producerar vad och hur. Jordbrukets produktion av mat, och andra tjänster, har alltså potential att påverka hur stabilt ett samhälle är över tid.

På nationsnivå kan stabiliteten påverkas dels direkt, genom hur säker mattillgången är, dels indirekt genom i hur stor grad nationen själv styr över produktionen. Ett land som är beroende av import för att säkra sin mattillgång har ingen kontroll över sitt eget folks försörjning.
Det är avgörande att ha en säker och stabil mattillgång i ett land för att säkra välståndet hos folket, ingen särskilt kontroversiell åsikt. Jag skulle också hävda att i hur stor grad en region lyckas vara självförsörjande är, eller kommer att bli, en viktig faktor för hur stabil regionen är.^1,6 Jag har skrivit om naturresurser och stabilitet tidigare HÄR.

Men hur säkrar vi mattillgång samtidigt som vi måste få jordbruket stabilt över tid? Det vill säga; lyckas producera mat utan att förstöra ekosystemen, som i slutändan är nödvändiga, inte bara för jordbruket självt utan också för många andra ekosystemfunktioner vi är beroende av. Ekologisk odling har varit ett alternativ som skulle vara ett första steg.^2,3 Det har fått en del kritik, i alla fall några av de metoder i Europa som går under namnet ekologisk odling.⁴ Främst för att de inte producerar lika mycket som konventionell odling. Här blir definitionen av ekologisk odling ett problem, det finns så många olika typer av ekologisk odling runt om i världen varav en del producerar lika mycket eller mer än konventionell odling.^5,6 Hållbart jordbruk, ekologisk odling eller vad man ska kalla dessa odlingsmetoder, behöver utvecklas och det finns heller inte en rätt lösning utan olika modeller måste få lov att testas. Vi måste också tillåta att en större mångfald av jordbruksformer och grödor används, på olika ställen och under olika perioder. Det ger ett mer stabilt system som kan buffra för variationer i miljön, klimatförändringar till exempel, vilket har visat sig vara en viktig faktor tidigare.⁷

Att genomföra jordreformer och ge folket möjlighet att äga mark och ge dem papper på det, som nu i Rwanda, är ett steg i rätt riktning. Det ökar möjligheter för verklig utveckling och ger ett förstärkt skydd mot att olika intressenter tar jordbrukares mark i anspråk för att ”investera” i. Småjordbrukare måste själva få bestämma sitt produktionssystem och vad, när och hur de ska odla till försörjning. Även vad, när och vart de ska sälja sina grödor för att få in inkomst. Det ingår i begreppet matsuveränitet. Det är inte bara stora subventioner av jordbruket i rika länder som hindrar fattiga från att sälja sina produkter. Stora koncentrationer av marknaden av olika produkter är minst lika sort, om inte ett större, problem. Till exempel två företag Monsanto och DuPont dominerar majsmarknaden (ca 65 %), och fem transnationella företag kontrollerar 90 % av spannmålshandeln. Det skapar en väldig maktobalans vilket gör att småjordbrukare, som utgör majoriteten av jordbruken i fattiga länder, inte har så lätt att sätta något emot och t.ex. kräva bättre priser.

Flera saker skulle kunna utveckla en säkrare och mer hållbar produktion:

• Låta jordbrukare själva äga sin mark.
• Utveckla nya odlingsmetoder, helst helt oberoende av fossila bränslen, och förbättra de vi har.
• Tillåta och satsa på en mångfald av olika odlingsmetoder runt om i världen.
• Satsa mer på små familje- eller kooperativa jordbruk, de är mer flexibla och kan lättare ställa om och byta grödor under miljöförändringar.
• Bevara och satsa på en mångfald av grödor och varianter, också det för att lättare anpassa sig till miljöförändringar.
• Involvera och ge kontrollen över utvecklingen av nya GMO-grödor till de som behöver dem, dvs de fattiga jordbrukarna, och till oberoende forskning. Nu kontrollerar Monsanto ca 90% av marknaden, och deras GMO-grödor gynnar inte de hungrande. Många är emot GMO och ibland med rätta. En del nya grödor är tveksamma, både med avseende på nyttan de sägs göra och ur miljösynpunkt. Det kan dock finnas tillfällen då de kan göra nytta men det ska som sagt avgöras av de som kan behöva dem och gå igenom oberoende studier innan man släpper ut dem på fälten.
• Göra de storskaliga intensivjordbruken mer hållbara. Alltför stora markkoncentrationer till ett fåtal markägare, framför allt utländska bolag, är inte en stabil och hållbar väg för matproduktion.
• Använda större del av grödorna till människoföda. Idag går större delen av jordbruksarealen till att producera djurfoder.
• Utveckla och sprida nya idéer från jordbrukare till jordbrukare runt om i världen.
• Förstå jordbruket mer som en producent av en mängd olika tjänster, inte bara produktion av vissa grödor. Det multifunktionella jordbruket.

Det finns en hel del att göra än och alla idéer är välkomna. Det positiva är att det faktiskt finns många idéer runt om i världen. Tyvärr så får de sällan gehör eller blir direkt motarbetade av kortsiktiga vinstintressen. Det finns en del plattformar där jordbrukare kan organisera sig. En av de största organisationerna i världen är faktiskt en som samlar jordbrukare över hela klotet, Vía Campesina. Det är ett ställe där nya idéer tar form och de är ibland en ganska framträdande och respekterad röst i jordbruksfrågor.
Det är dock en utmaning att tänka om och bygga ett jordbruk som tar hänsyn till ekosystem och biodiversitet samtidigt som det producerar mat.⁸ Men det går.

——————————
1. Mazoyer, M. and Roudart, L., 2006, A History of World Agriculture: from the Neolithic age to the current crisis., Earthscan, UK
2. Science Daily, 2007, Organic Farming Can Feed The World, Study Suggests
3. Science Daily, 2006, Sustainable Farm Practices Improve Third World Food Production
4. Science Daily, 2010, Is Organic Farming Good for Wildlife? It Depends on the Alternative
5. Altieri, M.A., 2002, Non-certified agriculture in developing countries. In: Sciallaba, N.E.H, and Hattman, C., Organic agriculture, Environment and Food Security. FAO, Rome.
6. Pretty, J., 2002, Lessions from certified and non-certified organic projects in developing countries. In: Sciallaba, N.E.H. and Hattman, C., Organic agriculture, Environment and Food Security. Rome, FAO.
7. Blütghen, U., et al., 2011, 2500 Years of European Climate Variability and Human Susceptibility, Science
8. Sherr, S.J., McNeely, J.A., 2007, Farming with Nature: The Science and Practice of Ecoagriculture. Island Press.

The Guardian: Poverty Matters Blog, Grist, The Guardian: Mexico goes back to the land, MyNewsdesk, MyNewsdesk2, e24, Myewsdesk3, Smålandsposten

Read Full Post »

Kommunal användning av lokalproducerad mat.

Nu börjar frökatalogerna ramla ner i brevlådorna och många sätter sig och börjar planera vad man ska odla denna säsong. Egen odling är ju inte bara kul utan är också för många ett sätt att få lite extra goda, lokalproducerade grönsaker på bordet. Det är inte bara jordbrukare och hemmaodlare som skulle kunna göra detta utan också hela kommuner som ett led i att skapa en mer uthållig produktion. Ronneby och Rättvik har varit på tapeten nyligen efter kommunernas beslut att använda den ekologiska och lokalproducerade maten från sitt naturbruksgymnasium. Det kom skarp kritik från olika aktörer som tyckte att det var ett brott mot upphandlingen.

Det handlar i första hand om bl.a kött, mjölk och potatis som ska användas i skolor och vården. Miljömässigt är detta ett alldeles utmärkt sätt att minska belastningen på miljön på flera sätt. Färre transporter, ekologisk odlad mat, som faktiskt har visat sig gynna miljön, om inte på alla, så på flera olika sätt. Det ger säkert också mer näringsrik och smakrikare mat eftersom den inte har transporterats och lagrats under lång tid.

Motargumenten har varit att det skulle slå ut små jordbrukare i regionen. Små jordbrukare har nu fått lägga ner i många år, bl.a på grund av den orättvisa konkurrensen från subventionerade storjordbruk och dåliga priser. Lokal upphandling skulle snarare gynna små jordbrukare.

Det finns dock en del förbättringar man skulle kunna genomföra med systemet att ha allt närodlat från just kommunens eget jordbruk. Man borde ta med andra lokala jordbrukare istället för att bygga ut kommunens egna jordbruk. Problemet idag är dels att det är svårt att komma med i upphandlingen för många små jordbrukare, man blir istället hänvisad till mellanhänder och ofta utkonkurrerad av storjordbruk och importerade matvaror. I upphandlingslagen ges lite eller ingen tyngd åt krav på kvalité och miljö utan bara på lägsta pris. Det måste bli lättare att upphandla lokalt och sätta krav på tex etisk djurhållning, ekologisk odling, korta transporter och hög kvalité.

Detta kan dock vara en bra början för att visa att det kan fungera bra med lokalproducerad mat. Man borde räkna på miljövinsterna man gör och presentera dessa. Ett sätt att få lokalproducerad ekologisk mat att vinna upphandlingen även vad gäller pris kan vara att lägga in kostnader för miljö och hälsa i priset. Det skulle göra priset på importerad mat från stora industrijordbruk mycket högre.

Ett nytt sätt att odla i mer stadsnära miljöer är ett slags kooperativt brukande. En blandning mellan kolonilott och jordbruk. I Malmö och Uppsala har sådana projekt påbörjats. Ett av dessa ligger utanför Gottsunda. Mer om detta kan läsas på grundarnas blogg: Matparken.

Fler kommuner borde satsa på lokalproducerat och även underlätta för människor att själva börja odla en del av sin egen mat. Om inte annat så skulle det höja känslan för mat och förståelsen av vad mat är.

Read Full Post »