Småskaligt jordbruk: Sörgårdsidyll eller en möjlig väg framåt?

På flera kontinenter, bl.a i Latinamerika men även i Europa, har fler och fler protester hörts mot det moderna jordbruket och krav har ställts på jordreformer, fördelning av mark och rättvisare betalning till jordbrukare. Det storskaliga industrialiserade jordbruket producerar en stor mängd mat av olika grödor så vad är problemet? Vi behöver ju mycket mat till en växande befolkning. Det finns både direkta och långsiktiga problem idag.

Direkta problem:

• Minskad biologisk mångfald p.g.a bl.a förstörda habitat och hög användning av bekämpningsmedel.

• Hög energiåtgång pga användningen av stora maskiner och användning av gifter och konstgödselmedel som kräver mycket energi att tillverka.

• Stor åtgång av vatten när man i stora monokulturer och snabb framdrivning av grödor inte tar tillvara vattnet på ett effektivt sätt.

• Monokulturer och användning av en eller ett fåtal sorter av varje gröda vilket gör det känsligt för utbrott av skadegörare, sjukdomar och förändringar i miljön.

• Sociala problem uppstår också då industrijordbruken inte kräver så många anställda. I nuläget ägs också många av dessa jordbruk i tredje världen av internationella företag som exporterar till Europa och USA istället för att befolkningen får del av det som faktiskt produceras. Många av de fattigaste länderna med stor svältande befolkning är nettoexportörer av mat!

Problem på lång sikt:

• Det största problemet på lång sikt kanske är det faktum att industrijordbruken är beroende av billig olja för att gå runt. Redan idag behövs stora subventioner till många av dessa jordbruk för att de ska bli lönsamma. De säljer ofta skörden till under produktionskostnaden¹. Detta medför också att familjejordbruken, som inte får så stora stöd, inte kan konkurrera med Industrijordbruken och blir tvungna att sluta. Många försöker hitta arbete i stan och hamnar för det mesta i slumområdena i utkanten av städer.
• En utarmning av jordarna som på sikt kommer att leda till en minskad produktion. Man kommer att behöva ännu mer gödningsmedel som kräver mer energi.
• Jordbruket hanterar trots allt levande varelser och är inte oberoende av naturen. Därmed behövs fungerande ekosystemfunktioner (såsom potentiella ekosystemtjänster) för att det ska bli uthålliga skördar.
  

Jordbrukare har nu organiserat sig globalt bl.a i den internationella småbrukarrörelsen Vía Campesina som menar att man måste hitta en alternativ modell för jordbruket om vi ska kunna minska fattigdomen. De myntade begreppet matsuveränitet som blev känt på Världslivsmedelstoppmötet i Rom 1996. Det går i korthet ut på att till skillnad från FN:s begrepp matsäkerhet, inte bara handlar om tillgång till mat, utan också möjligheten för människor att själva, utifrån lokala, kulturella och sociala förutsättningar kunna välja hur maten ska produceras, konsumeras och distribueras.

Utvecklingen av småskaligt

Kan då ett småskaligt jordbruk ge tillräckligt mycket mat för att mätta alla munnar och samtidigt undvika de nackdelar som ett storskaligt intensivt jordbruk för med sig? Fler och fler hävdar detta^2,3 men blir oftast bemötta med att leva i en dröm och vurma för det pittoreska landskapet från farmors tid. Detta händer ibland Ulf Jonsson, professor i ekonomisk historia vid Stockholms universitet. Hans studier i bl.a Sydamerika visar att det storskaliga industrialiserade jordbruket utesluter de flesta och genererar inte särskilt många arbetstillfällen. Det är dessutom inte ekologiskt hållbart utan bygger på stora monokulturer och ett energiintensivt system med mycket gödningsmedel och bekämpningsmedel och god tillgång på vatten.

– I en värld som skall försörja en växande befolkning på alltmer utarmade jordar, med ökande vattenbrist, energikris och ekologisk stress krävs ett radikalt nytänkande, menar Ulf Jonsson.

En forskarpanel tillsatt av FAO och världsbanken kom 2008 med en rapport om jordbruket. De stödjer tanken på att vi behöver ett mer ekologiskt hållbart jordbruk, stärka lokala marknader och uppvärdera småbrukares roll.

Att stora delar av det småskaliga jordbruket fortfarande inte är så produktivt beror alltså kanske inte främst på odlingsmetoderna och strukturen i sig utan för att man satsat väldigt lite forskning på att utveckla denna typ av jordbruk. I Latinamerika finns en hel del familjejordbruk som har utvecklats och fått upp produktionen. För att ta del av de fördelar som en stordrift kan medföra går man ihop i kooperativ, tex för att kunna samköra vissa processer och dela på utrustning. Man kan då också undvika mellanhänder, som tar en stor del av inkomsten, och säljer istället direkt till lokala marknader.

I kommunen Ipê på det Brasilianska höglandet har en utveckling av ett alternativt jordbruk pågått i ca 30 år. Agroekologi, som det kallas, innefattar både jordbruksteknik, social organisering och ekologisk produktion. Det hela började som en försöksanläggning på ca 70 hektar där olika nya metoder testades. Erfarenheterna härifrån har sedan spridits till familjejordbruk runtomkring. I den nationella jordreformsplanen framhävs det att familjejordbruket är dubbelt så effektivt som det storskaliga när det gäller den totala produktion per ytenhet, men det krävs nog närmare undersökningar för att kunna säga om det stämmer.

Detta är ett komplext problem och här har jag bara sammanfattat en del och det blir naturligtvis förenklat. Kanske kan småskaligt vara en lösning, kanske kommer vi behöva både och. I så fall måste vi lägga mer forskning på att utveckla både det intensiva och det småskaliga jordbruket för inget av dem är hållbart som de ser ut nu.

1. Tony Weise, 2007, The Global Food Economy: The Battle for the Future of Farming, Zed Books.
2. Sara J. Scherr and Jeffrey A. McNeely, 2007, Farming with Nature: The science and praktice of Ecoagriculture, Island Press
3. Gunnar Lindstedt, 2008, Svart Jord, Frank Förlag.

DN, Miljöaktuelllt

Read Full Post »