Diskuterar jordbruk i podcast

För ett par dagar sedan gästade jag en Poddradio där jag diskuterade jordbruk med Jacob Guidol och William Valkeaoja från tyngre träningssnack. Trodde aldrig jag skulle intervjuas av en träningspod, men detta har nu alltså hänt.

Anledningen som jag förstod det är att både William och Jakob ville veta, inte bara hur kost påverkar hälsan, utan också hur produktionen (jordbruket) påverkar miljön. Vi hann diskutera flera olika aspekter av jordbruk men som vanligt finns mycket kvar. En del av det kan man hitta här på bloggen under kategorin jordbruk.

Lyssna på avsnittet här Jordbruket- hur fungerar det?
Då jag intervjuas via Skype med en lite dålig anslutning blev ljudkvalitén lidande.

Read Full Post »

Krånglig debatt om jordbruk

När man forskar om miljö och jordbruk kan man inte undvika att ställas inför frågan Vilket är bäst: ekologiskt- eller konventionellt jordbruk? Det brukar resultera i en rad motfrågor. Bäst, för vad då? Eller, vad menar du med ekologiskt, vilken typ av ekologiskt? Frågeställningen är förståelig eftersom det är ganska vanligt att alternativen ställs mot varandra på det sättet; ekologiskt eller konventionellt jordbruk.

 

Vilken typ av ekologiskt?

Om man börjar med den andra frågan; vad menas med ekologiskt? I Sverige brukar ekologiskt jordbruk referera till det jordbruk som följer regler för ekologisk odling enligt KRAV i Sverige, EU-certifiering, eller liknande internationellt. I ett globalt perspektiv kan det dock användas i en bredare mening och innebära en mängd olika jordbruksmetoder. Detta gör det lite knepigt att veta vad folk menar när de hänvisar till ekologiskt. Många undersökningar om för- och nackdelar med ekologiskt jordbruk, även vetenskapliga sådana, behandlar oftast just EU-certifierat och liknande ekologiskt jordbruk¹. När dessa undersökningar sedan diskuteras i olika medier försvinner det tyvärr och det blir ekologiskt eller t.o.m alternativt jordbruk i allmänhet. Det kan dock vara stor skillnad i både produktion och hur miljövänligt ett ekologiskt jordbruk är, beroende på vilken typ av ekologisk jordbruk man menar².

Till att börja med finns det några grundläggande saker som ibland missförstås eller blandas ihop med ekologisk/alternativt jordbruk.

• Bara att inte använda bekämpningsmedel eller konstgödsel är inte samma sak som att driva ekologisk jordbruk. Det ekologiska kräver en mängd olika metoder för att producera mat och hantera alla de problem det medför. Det kan vara både traditionella och moderna vetenskapligt testade metoder.
• Allt traditionellt jordbruk är inte ekologiskt.
• Att något är traditionellt eller modernt säger ingenting om det är en dålig eller bra metod. Man måste testa metoden hur den fungerar i den regionala kontext den ska användas.
• Familjejordbruk säger ingenting om huruvida det är ekologiskt eller småskaligt.
• Alla idéer om jordbruksmetoder, inte bara ekologiskt, innefattar antaganden om grundläggande förutsättningar för jordbruket, och vad det ska innefatta.

Hur jämför vi alla jordbruk?

Den första frågan är lite svårare och kanske också mer filosofisk. Vad är det vi vill åstadkomma med jordbruket och hur skiljer sig det från vad det åstadkommer nu? Bidrar ekologiskt jordbruk till att närma sig vad vi vill att jordbruket ska producera?

Det är också väldigt svårt att utvärdera alla olika typer jordbruksmetoder i världen på ett jämförbart sätt. Det kommer heller inte finnas en lösning på hur vi ska producera mat på ett hållbart sätt. Vad som fungerar bra kommer att variera från plats till plats och över tid. Jordbruket ska också producera en mängd olika nyttigheter förutom mat, och måste göra detta över lång tid. Jag tror vi därför måste utveckla nya sätt att utvärdera jordbruket som tar med alla dessa saker i beräkningarna.

Idag jämför man ofta bara skörd per hektar av en gröda. T.ex. skörden av gröda X i jordbrukssätt Y är N_y ton per ha, i jordbrukssätt Z är den N_z ton per ha. Problemet med det är att man bara jämför just produktionen av gröda X, inte produktionen av mat. Det kan hända att det produktionssystem som har lägst produktion av gröda X under ett eller ett par år kan ha högst produktion av mat tillgängligt för människor över lång tid. Antal människor som försörjs av matproduktionen per ha är en viktig faktor som tyvärr inte alltid tas med³.

Ett annat sätt att jämföra effektivitet på är i energin man får ut av grödan jämfört med energi som använts vid produktionen av grödan. Till exempel, energivinsten av gröda X i jordbrukssätt Y är ΔE_y och i jordbrukssätt Z är den ΔE_z, där ΔE = E_ut – E_in. Ibland är det dock inte relevant att titta på energivinsten för det är inte energin man odlar grödan för. Det kan vara en gröda viktig för näringstillförseln i kosten, t.ex. en essentiell vitamin, det kan också vara en kulturellt eller medicinskt viktig gröda eller en gröda som har en sekundär uppgift, t.ex. gröngödsling eller avvärja skadedjur. Då kan man tillåta att man får ut mindre energi än man satte in. Man bör dock ha en positiv energidifferens över hela gården eller regionen. D.vs. man kan inte använda mer energi än vad grödorna kan lagra in kemiskt från solen. Det är enkelt att tänka sig om det är människor eller djur som direkt ska använda sig av denna energi.

Stor del av det vi kallar det moderna jordbruket använder sig dock av maskiner där man måste tillföra energi i annan form. Idag använder vi oss nästan uteslutande av fossila bränslen till att driva maskiner. Eftersom dessa bränslen är ändliga och dessutom orsakar en hel rad problem så måste vi ställa om till ett jordbruk där de maskiner vi behöver är soldrivna. Detta kan vara i form av biobränslen, el eller vätgas.

Inget är bäst

För att summera så blir slutsatsen att det inte går att säga om ekologiskt eller konventionellt jordbruk är bäst. Inget av dem är idag hållbart. Frågan kanske därför inte ens är relevant. Förespråkare för ekologiskt och konventionellt, eller andra typer av jordbruk, har alltid några grundläggande premisser som de tar för givet. De har lite olika världsbilder om hur jordbruket, och kanske samhället, bör vara och göra. Det gör att båda sidor ofta har svårt att förstå den andra sidans logiska grund. Diskussionen bör kanske därför börja med vad vi ska ha jordbruket till och hur vi vill att det ska fungera. Kanske vi till och med borde diskutera det än mer grundläggande; vad är egentligen mat, vad är acceptabelt att äta och hur vill vi att den ska vara producerad?

I vilket fall behöver vi ta tillvara alla bra metoder vi har, traditionella som moderna, och fortsätta utveckla nya för att förhoppningsvis komma fram till hur vi ska odla mat i olika regioner som är hållbara i längden. Jag tror också vi måste också vara beredda att omvärdera vår världsbild om hur samhället ska fungera och se ut. Inte bara för jordbruket utan för att klara av alla de utmaningar vi står inför.

 
————————
1. Seufert V., Ramankutty, N., & Foley, J. A. (2012). Comparing the yields of organic and conventional agriculture. Nature, 485(7397), 229-232.

2. Altieri M. A., Funes-Monzote, F. R., & Petersen, P. (2012). Agroecologically efficient agricultural systems for smallholder farmers: contributions to food sovereignty. Agronomy for Sustainable Development, 32(1), 1-13.

3. Cassidy E. S., West, P. C., Gerber, J. S., & Foley, J. A. (2013). Redefining agricultural yields: from tonnes to people nourished per hectare. Environmental Research Letters, 8(3), 034015.

———————
 

Read Full Post »

Miljövetenskapen och etiken

Miljöproblem handlar i slutändan om bör-frågor. Det vill säga att det är etiska avväganden (medvetna eller omedvetna) och politiska beslut som avgör hur samhället bör agera eller vara. Men ska miljövetare studera etik och politisk filosofi?

Vetenskap handlar om så kallade är-frågor och kan inte avgöra bör-frågor, även om politiska beslut, som i slutändan är bör-frågor, förhoppningsvis baseras på vetenskap. Besluten kan ju grundas på information om hur saker är och fungerar. Samhället brottas idag med en mängd miljöproblem och det finns en rad olika vetenskapliga discipliner som arbetar med dessa. Miljövetenskap är en disciplin som arbetar tvärvetenskapligt för att försöka få till en helhetssyn på miljöproblemen; vad miljöproblem orsakas av, vad miljöproblem orsakar och hur man skulle kunna lösa dem. Det är dock fortfarande en vetenskap som arbetar med är-frågorna runt miljöproblemen. Finns det då en poäng i att miljövetare studerar etik, även om deras fokus och huvudsakliga disciplin är rent vetenskaplig? Eftersom miljöproblem i slutändan handlar om bör-frågor tycker jag det finns några olika argument för varför miljövetare bör ha kunskap om etik.

1. Just eftersom vetenskap handlar om är-frågor och miljöproblem i slutändan handlar om bör-frågor så kan miljövetare gynnas av att förstå argumenten bakom dessa bör-frågor. Det blir lättare att sätta sin vetenskap i ett större sammanhang. Man kan också lättare se antingen hur ens forskningsresultat använts och informerat det slutliga beslutet, eller hur de inte använts och i så fall fundera över om; a) man inte lyckats föra ut sin vetenskap ordentligt, eller b) inte lyckats göra sin vetenskap användbar (vilket inte är detsamma som att den inte skulle vara viktig), eller c) inte formulerat rätt frågor för att kunna lösa något problem.

2. Om man känner till argumenten och metoderna för etik, politisk filosofi etc, så har man bättre förutsättningar att ställa mer objektiva och relevanta vetenskapliga frågor som miljövetenskapen kan arbeta med.

3. Ytterligare ett skäl är att man, när man utför den tredje uppgiften (det vill säga informerar om sin forskning för allmänheten), måste kunna hålla isär är– och bör-frågorna. Det är då till stor hjälp att man har klart för sig de vetenskapliga argumenten för hur något är, vilka som är de etiska argumenten, bör-frågorna, och vad som är allmänna tyckanden och felslut.

4. Under både privata och offentliga debatter och diskussioner är det ganska vanligt att man pratar förbi varandra eftersom man inte förstår varandras utgångspunkter eller begreppsramar. Generellt finns det tre kategorier av respons man kan bemötas av. Några håller med, andra är skeptiska och en tredje har helt missförstått vad man argumenterar för. Den tredje gruppen kan vara positiva, men är oftast negativa, till ens slutsatser. Det är dock inte relevant eftersom deras positiva eller negativa inställning är riktad mot en uppfattning eller argument som inte existerar. Vid sådana tillfällen är det bra att ha kunskap om olika discipliner och deras begreppsvärld eftersom man då lättare kan reda ut var någonstans som man missförstår varandra. En del har inte kunskap om, eller rentav en felaktig uppfattning om, vad vetenskap är och andra saknar kunskap om vad t.ex. etik är. Då är det bra om man känner till lite av båda eftesom man då lättare kan upptäcka missförstånden; vilket skulle vara ett fjärde skäl till varför miljövetare borde studera ämnen som etik.

Min poäng är alltså att man generellt kan bli en bättre forskare inom miljövetenskap om man inte bara känner till olika vetenskapliga discipliner som handlar om är-frågor utan också de discipliner som handlar om bör-frågor.

---

Read Full Post »

Intensiv vallodling gynnar inte pollinering

Vall i landskapet verkar inte gynna pollineringen av åkerbönor. Det finns dock en positiv effekt av betesmarker, i alla fall på ekologiska gårdar.

Vall kallar man den gräsmark som man slår för foder varje år men som inte plöjs upp varje år. En del vallar ligger bara två år innan man odlar upp dem med en annan gröda. Vall har visat sig vara bra för jordorganismer¹, jordens struktur, kolinlagring samt vissa organismer ovan mark, t.ex. humlor² . Vi ville veta om vall i landskapet även kan påverka ekosystemfunktioner ovanför marken positivt, i detta fallet pollinering. I en studie³ gjorde vi försök med åkerböna som pollineras av framförallt humlor. Vi placerade åkerbönor i krukor i åkerkanter på gårdar som låg placerade i olika typer av landskap. Ett landskap var här definierat som en cirkel med radien en kilometer, med vår experimentgård i mitten av denna cirkel. Markanvändningen skiljde sig mellan de cirkulära landskapen runt experimentgårdarna så de bildade en gradient från liten andel betesmarker och kantzoner till stor andel betesmarker och kantzoner. Längs denna gradient hade vi sedan landskap med stor och liten andel vall i landskapet. Resultatet var ett 20-tal konventionella gårdar med varierande mängd vall och betesmark/kantzoner i landskapet, samt på 9 ekologiska och 9 konventionella kontrollgårdar med olika mängd betesmark/kantzoner i landskapet.

Vall verkade inte påverka pollineringen, det vill säga åkerbönorna på gårdarna med mycket vall i landskapet var inte bättre pollinerade än de med lite vall i landskapet. Däremot ökade pollineringen med andelen betesmark och kantzon i landskapet, men bara på ekologiska gårdar. En hypotes om varför det är så är att ju mer betesmarker och andra små habitat det finns i landskapet desto större population av humlor finns det. Att det är just de ekologiska gårdarna det märks på kan bero på att kantzoner och andra små habitat har lite mer blomresurser än de konventionella gårdarna. Det medför att humlor och andra pollinerande insekter födosöker utanför betesmarkerna på ekologiska gårdar men inte så mycket på konventionella gårdar. Dessa humlor pollinerar då också växter, bl.a. åkerbönorna i fältkanten. Detta har vi dock inte kunnat testa än utan är bara en hypotes om varför pollineringen ökade med andelen betesmark på de ekologiska men inte konventionella gårdarna.

Att vallen inte bidrog till en bättre pollinering betyder inte att vall inte kan vara positivt. Skötseln av vallen kan spela en stor roll. Vallarna vi hade med i studien var för det mesta ganska intensivt odlade. Kanske kan vall som innehåller mer blommor som man låter växa upp bidra till bättre pollinering. Det är något som framtida studier kanske kan utvisa. Det vi kan se i studien är att både hur landskapet ser ut och hur jordbruket sköts har betydelse för potentialen av pollinering.

---

1. van Eekeren N. et al., 2008. Soil biological quality after 36 years of ley-arable cropping, permanent grassland and permanent arable cropping. Appl. Soil Ecol., 40:432–446
2. Persson A.S., Smith H.G., 2013. Seasonal persistence of bumblebee populations is affected by landscape context. Agric. Ecosyst. Environ., 165:201–209
3. Andersson G.K.S., Ekroos J., Stjernman M., Rundlöf M., Smith H.G., 2014. Effects of farming intensity, crop rotation and landscape heterogeneity on field bean pollination. Agr. Ecosys. Environ. 184:145-148.

Read Full Post »

Eko-odling kan bevara variationen av pollinerande insekter

När jordbrukslandskapet intensifieras så minskar artdiversiteten och abundansen av bl.a. pollinerande insekter. Ekologisk odling verkar kunna hålla en högre mångfald även i storskaliga landskap. I en ny studie har jag undersökt om ekologisk odling också kan påverka variationen av pollinerande insekter.

När man jämför småskaliga och variationsrika (heterogena) landskap med mer storskaliga och enkla (homogena) landskap så brukar det finnas en skillnad i biologisk mångfald av insekter.¹ Mångfalden insekter på ekologiska gårdar brukar också vara högre jämfört med konventionella gårdar, speciellt i de storskaliga landskapen.² Jag har förut skrivit om en studie där jag också hittade skillnader i pollineringspotential mellan eko-gårdar och konventionella gårdar. Jordgubbar blev bättre pollinerade på ekologiska jämfört med konventionella gårdar, i storskaliga intensivt odlade landskap.³

Jordgubbar behöver en variation av olika pollinerande insekter för att bli fullpollinerade. Det ledde till en frågeställning om det bara var mångfald och abundans som kunde skilja sig mellan de båda odlingsformerna, eller om variationsrikedomen av pollinerande insekter också kunde skilja sig åt.

Som väntat så minskade mångfalden pollinerande insekter när man går från ett heterogent till ett homogent landskap. Det visade sig dock att på ekologiska gårdar i de homogena landskapen så behölls en större variation av olika pollinerande insekter jämfört med de konventionella gårdarna⁴. Skulle detta kunna vara en anledning att jordgubbarna var bättre pollinerade på eko-gårdar i de homogena landskapen? Det är en möjlig förklaring.

——
1. Bengtsson, J.N., Ahnström, J., Weibull, A.C., 2005. The effects of organic agriculture on biodiversity and abundance: a meta-analysis. J. Appl. Ecol. 42, 261-269.

2. Rundlöf, M., Nilsson, H., Smith, H.G., 2008. Interacting effects of farming practice and landscape context on bumblebees. Biol. Conserv. 141, 417-426.

3. Andersson, G.K.S., Rundlöf, M., Smith, H.G., 2012. Organic farming improves pollination success in strawberries. PLoS One 7(2) e3159.

4. Andersson, G.K.S., Birkhofer, K., Rundlöf, M., Smith, H.G., 2013. Landscape heterogeneity and farming practice alter the species composition and taxonomic breadth of pollinator communities. Basic and Applied Ecology, In press.

—
Sveriges radio P1

Read Full Post »

Ny Poddradio och IPCCs rapport

Idag släppte vår institution, Centrum för Miljö- och Klimatforskning, CEC, vårt första Poddradioavsnitt samtidigt som IPCC släppte sin femte rapport. Gissa vad det första programmet handlar om.

Som de flesta redan kände till så släpper IPCC en ny rapport om klimatförändringarna, den delen som handlar om den naturvetenskapliga kunskapen vi har. Den innehåller vetenskapliga underlag från över 9000 studier. Kunskapen om klimatet och vad som påverkar det har ökat en hel del sedan den fjärde rapporten och nu är man än mer säkrare på att mänskliga aktiviteter har ett stort inflytande på klimatet och orsakar klimatförändringar. Rapporten hittas på IPCCs hemsida. Mer om klimatarbetet på Lunds Universitet kan hittas på Klimatportalen.

Idag släpper också CEC sitt första Poddradioprogram. Där intervjuas ett antal forskare med anknytning till CEC som diskuterar klimatet, den nya IPCC-rapporten och effekter av klimatförändringar. En av forskarna som arbetat med IPCCs rapport arbetar på CEC, professor Markku Rummukainen. Lyssna på honom och flera andra forskare diskutera klimatförändringar i poddradioavsnittet. Det och lite annat om IPCC finns att hitta på CECs Video & Podcastsida.

CEC kommer att fortsätta släppa poddradioavsnitt, dock något oregelbundet. De kommer att ha olika teman och behandla forskning från CEC på ett populärvetenskapligt sätt. Poddradion är alltså riktad till framförallt allmänheten men också tjänstemän och forskare. Hoppas ni kommer att lyssna.

—-
CECs poddradio (mp3-fil; högerklicka och Spara länk som)
IPCC femte rapport

Read Full Post »

Vetenskap går inte ut på att skapa optimism

En ledare i SvD med rubriken Optimism är den allra största synden tog nyligen upp klimatförändringar, delvis p.g.a. en ny artikel i Nature Geoscience.¹ Ledaren var tyvärr ett ganska typiskt exempel på generaliserande påståenden om miljörörelsen och miljövetenskap som man stöter på då och då.

Det finns två problem med SvDs ledare som kommer igen i kritik av den så kallade miljörörelsen. Det ena är just att man klumpar ihop alla de olika miljörörelser som finns till en ”miljörörelse”, sedan tar man ut de tokigaste påståendena som gjorts av denna ”miljörörelse” och kritiserar dem. Ledaren beklagade sig t.ex. över att Naturkatastrofer är inte längre naturkatastrofer utan kan alltid härledas till mänskligt agerande. … … Tanken om syndafallet har återuppstått i miljörörelsen. Människan förstör jordklotet genom sin blotta existens. Detta är det väldigt få, om någon, som påstår i någon miljörörelse. Jag antar att påståendena inte var menade att återspegla typiska idéer i miljörörelser utan mer för att raljera om, eller i bästa fall ge retorisk kraft åt påståenden om, miljörörelsers ovilja till optimism. Även så, speglar de argument som kritiker till miljörörelsen ibland ställer upp och som SvDs ledare är ett exempel på. De är så kallade halmgubbar, vilket går ut på att man förenklar ett argument och skapar en nidbild som man sedan lätt kan argumentera emot. Förvrängda yttranden och argument kan också vara del i ett försök att få motståndaren att verka löjlig och mer okunnig än den är.

Det finns en annan uppfattning (som av en händelse just presenterad av samma skribent på SvD under rubriken Apokalypsens gröna ryttare) om att miljörörelsen eller miljövetenskapen skulle vara emot teknik. Bara för att man är skeptisk till att teknik ensamt kommer att lösa miljöproblemen betyder inte det att man är emot teknik. Teknik ingår som en del i omställningen till en hållbar samhällsutveckling, men är i sig själv troligen inte tillräcklig.

Att använda sig av religiösa liknelser är också populärt och blir kanske effektivt retoriskt men knappast seriöst. Ledaren liknade t.ex. miljörörelsen vid en religiös sekt som har gjort optimism till en synd, där man aldrig får vara glad, och där miljöprofeterna i den gröna predikstolen skäller ut de som tvivlar på vissa slutsatser. Här kopplar också det andra problemet in; man blandar ihop miljörörelse och natur- miljövetenskap. Att människan orsakar miljöproblem är inte någon predikan eller tro utan bygger på vetenskap. Detta använder sen en del miljörörelser sig av för att påverka politiker och väcka opinion vilket gör att de kan framstå som pessimister.

Tillbaka till den artikel i Nature Geoscience¹ som ledaren utgår ifrån. Artikeln argumenterar för en något lägre temperaturhöjning på kort sikt vid en fördubbling av koldioxidhalten än tidigare studier visat på. Detta skall dock ses i sitt vetenskapliga sammanhang, studien är inte en game changer, utan adderar bara till kunskapsläget. Det finns dessutom fortfarande risker och negativa effekter även vid en temperaturökning som den nya artikeln föreslår. Till exempel visar en ny studie från Nature² att sammansättningen av fiskarter kan förändras vid en uppvärmning av oceanerna. Detta kan ställa till problem vid kusterna i tropikerna, där många fattiga bor, eftersom fiskbestånden här kan minska om havet värms upp ytterligare.

Att kritisera miljörörelsen eller miljövetenskapen för att vara emot optimism när man försöker förklara effekter av våra förehavanden är att skjuta budbäraren. Skulle någon som slagit sig illa efter att ha ramlat ner från en stege komma på att skälla på naturvetaren som försöker förklara gravitationen? Poängen här är alltså att om man inte tycker budskapet låter optimistisk är irrelevant för vetenskapen, den går inte ut på att skapa komfortabla idébubblor utan på att försöka ta reda på hur saker och ting fungerar. Om klimatförändringarna blir lite mindre eller sker lite långsammare framöver än tidigare modeller predikterat skulle det möjligtvis skapa lite mer tid innan de möjliga effekter som förutsagts också äger rum. Det ger oss däremot inte tid att sätta oss och slappna av och vara nöjda, hur tråkigt det än låter.

————————————————–
Detta inlägg är paralellpostat på Upsalainitiativets blogg

1. Otto A. et al., 2013, Energy budget constraints on climate response, Nature Geoscience

2. Cheung W.W.L. et al., 2013, Signature of ocean warming in global fisheries catch, Nature, 497:365-368

Read Full Post »

Köttkonsumtion och miljö, ett interdisciplinärt problem

I vår har det pågått en debatt om köttkonsumtion och dess miljöpåverkan där många olika parter har tyckt till. För och emot köttskatt, för och emot minskad köttkonsumtion. Är det så att man pratar förbi varandra, kan alla ha rätt, ur sin synvinkel? Vi måste börja ta en helhetssyn på miljöproblem och angripa dem från flera håll, vilket kräver interdisciplinärt samarbete. Köttdebatten är ett exempel på detta. Missförstånd kring köttkonsumtion och produktion är helt begripliga, givet den mängd olika aspekter som finns kring köttets miljöpåverkan. Jag har i et tidigare inlägg skrivit lite om detta.

Flera olika aspekter har diskuterats kring köttkonsumtion och produktion, till exempel hur mycket kött vi äter. Uppskattningen från Jordbruksverket är överdriven menar några debattörer, svenskarna äter 23 kg per år, medan det är slaktvikten som är 87 kilo per person och år. Detta är relevant ur medicinsk synvinkel men ur miljöperspektiv är det främst mängd producerad vara och hur den är producerad som är relevant, inte hur mycket av den som sedan äts. Det är dock negativt för miljön att slänga mat. Det slösar med resurser om man antar att ju mer vi slänger desto mer köper vi, och i det hänseendet spelar det roll hur mycket av det vi köper som vi faktiskt äter.

Utsläpp av växthusgaser vid köttproduktionen är ett viktigt skäl till varför många menar att vi bör minska köttkonsumtionen. Häri finns flera aspekter. För att producera ett kilo djurprotein går det åt mellan 3 till 17 kilo spannmål till exempel, beroende på vilket djurslag det är, vilket leder till större växthusgasutsläpp per kilo färdig mat. Korna släpper också ut metangas när de omvandlar fodret till bland annat tillväxt, mjölk och protein. Hur stor metangasproduktionen är beror till stor del på vilket foder som de får, vilket komplicerar det hela en smula.

Det finns många andra problem med köttproduktion än växthusgaser. Ökade näringsutsläpp med övergödning som följd, en energiförlust jämfört med att producera vegetabilier samt en relativt stor miljöpåverkan vid foderframställningen. Till exempel bidrar fodret ofta till miljöproblem där det är producerat, exempelvis sojaproduktion i Brasilien som direkt eller indirekt orsakar avskogning, jorderosion och där användningen av bekämpningsmedel är stor. Effekterna av köttproduktionen kan då påverka både människor och miljö i andra delar av världen. Men man kan heller inte bara se till negativa konsekvenser utan även ta in positiva konsekvenser av köttproduktion. Betande kor kan nämligen också vara positiva för miljön, till exempel bidra till biologisk mångfald, vilket är en annan aspekt som diskuterats. Detta är förutsatt att de betat på naturbetesmarker. Här kan det då uppstå en avvägning där utsläpp av växthusgaser ställs mot biologisk mångfald. En väsentlig del av arterna i jordbrukslandskapet riskerar att försvinna eller minska kraftigt utan betande djur. Det skulle kunna påverka både människors uppfattning av landskapet, och kanske välbefinnande, samt ekosystemtjänster som produceras av de arter som finns i dessa miljöer.

Ett alternativ till köttskatt som framförts är att plantera träd på till exempel trädlösa betesmarker och arealer som inte används som åker längre. Det är dock tveksamt om fler träd kan kompensera för köttproduktionens växthusgasutsläpp och framförallt inte övriga miljöproblem associerade med köttproduktion. Naturbetesmarker kan möjligtvis också bidra till kolinlagring i sig själva, utan träd, men vi vet för lite om det än för att kunna säga hur stor betydelse det har. EU:s Green Grass projekt har dock uppskattat att upptaget av kol är ganska betydelsefullt. Vi behöver bli bättre på att se på hela kedjan, från produktion av foder, vilka djurslag vi använder, var de kommer ifrån och hur de produceras, till hur mycket kött vi äter.

Miljöproblem har ofta flera olika orsaker och också flera olika effekter, allt från påverkan på ekologiska system till sociala system. Det blir idag ofta ett stort fokus på klimatet, men olika miljöproblem samverkar och påverkar varandra. Vi behöver därför också anlägga en helhetssyn på olika miljöeffekter av produktion och konsumtion av varor, och då inte bara inom jordbruket. Det kräver att vi förstår de naturvetenskapliga orsakerna och effekterna av miljöproblem tillsammans med de sociala orsakerna och effekterna, både lokalt och globalt, för att kunna lösa dem på det bästa möjliga sätt. Här skulle alltså ett interdisciplinärt angreppsätt underlätta där olika aktörer i samhället samarbetar, istället för att lösa sitt delproblem för sig. Köttkonsumtion och dess effekter är ett typexempel på det.

GP, GP, GP, Miljöaktuellt

Read Full Post »

Varför Svenska Artprojektet är viktigt

Det Svenska artprojektet är en kraftsamling för att, sedan starten 2002, kartlägga alla Sveriges flercelliga växter, svampar och djur och skapa ett standardverk som beskriver dem. Över 2000 nya arter har hittats sedan projektet påbörjades, och man kommer säkert att hitta fler. Men varför ska vi satsa pengar på att beskriva en massa arter i Sverige? En relevant fråga, men den har flera relevanta svar.

Svenska artprojektet är det mest ambitiösa och största bokprojektet någonsin i Sverige, och det enda bokverket i sitt slag i världen. Böckerna ska innehålla en beskrivning av alla i Sverige förekommande arter, de flesta helt okända för allmänheten.

Projektet består av tre huvudsakliga delar:

• Inventering av dåligt kända organismgrupper
• Taxonomisk forskning om dåligt kända arter. Taxonomi är den forskningsgren som beskriver och klassificerar arterna.
• Det populärvetenskapliga standardverket Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna, som består av en samling vackra och rikt illustrerade böcker om våra arter.

Så varför ska staten satsa pengar på detta projekt? Under människans historia har vi alltid, på ett eller annat sätt, haft ett nära förhållande till naturen. Hur det förhållandet har sett ut har skiftat genom tider och mellan kulturer. Från att se på naturen som något man är en del av själv, till något som människan stod utanför och något man ville kontrollera. Oavsett vilket, så har naturen alltid varit själva grunden för människans försörjning, därifrån kommer allt vi behöver, mat, fiber och till största delen också energin.

Det nya idag är kanske att så många människor inte kommer i kontakt med naturen på samma sätt som förr. Ända in i ganska sen tid hade de flesta åtminstone en grundläggande kunskap om det som omgav en. Man visste en del om vilka djur och växter som gick att äta, hur de fungerar och hur biologiska cykler skiftade etc. Idag är den totala kunskapen om hur naturen fungerar antagligen mycket större, men man kan leva ett helt liv utan att kunna speciellt mycket alls om vad som försiggår runtomkring en. Kunskapen om vilka vi delar livet med, och det som fortfarande är grunden för vårt uppehälle, är idag förbehållet ett fåtal. Frågan är om det spelar någon roll. Det kan finnas skäl till att ha kunskap om det som vi baserar våra liv och vårt samhälle på.

Man kan sammanfatta varför artprojektet är viktigt med att:

• Biologisk analfabetism kan försvaga miljöskyddet eftersom det man inte känner till har man svårare att skydda, och kanske inte ens intresse av att skydda. Därmed kan intresset för att skydda biologisk mångfald och miljön generellt minska, vilket kan leda till mindre incitament för politiker att ha miljön högt prioriterad.
• Om man inte dokumenterar mångfalden kan, givet en minskande mångfald, varje generation se den alltmer artfattigare miljön som omger dem som det ”normala”. Kommande generationer har därmed artfattigare miljöer som basmått att jämföra med. Så utan en dokumentation av vad som finns nu så kan kommande generationer ha svårt att utvärdera och restaurera ekosystem och de ekosystemfunktioner som är nödvändiga för en rad tjänster som människor behöver.
• Att upptäcka nya saker och få en inblick i det som omger oss kan vara viktigt på ett personligt plan. Livet kan bli lite intressantare och rikare om man känner till mer om vad som omger oss och det vi lever av, också eftersom vi själva är en del av naturen. Vi består av samma materia och har utvecklats i samspel med andra arter. Kunskapen om de vi delar planeten med kan ge oss djupare kunskap om oss själva och vad vi är.
• Allmän kunskap om naturen är också viktig för att förstå hur vi ska forma ett mer hållbart samhälle. Man vet aldrig var nya möjligheter till förbättringar och utveckling finns. Ta bara ett av de senaste exemplen, ett ämne i giftet på en skorpion som visade sig vara verksamt mot multiresistenta bakterier. Utan kunskap om naturen och olika arter blir sådana upptäckter mycket mer osannolika.

Här kommer artprojektet in som en viktig del i att uppehålla och stärka den kunskapen. Det finns goda skäl att lägga pengar på böckerna så att så många som möjligt har möjlighet, och tar sig för, att bekanta sig med den värld vi lever i, och av.

——————
DN., SvD, UNT

Read Full Post »

Stärkt miljö- och sociala hänsyn vid upphandling

En stor del av det vi konsumerar är producerat i, eller bygger på naturresurser som kommer från, andra delar av världen. Hur de är producerade kan inte vara oväsentligt varken av etiska- eller miljöskäl. Det bör avspeglas i offentlig upphandling där inte bara pris utan också etiska regler och miljöhänsyn borde ta stor plats. Det är dags att skärpa kraven vid uppköp av varor.

Det går trögt med att införa krav på miljöhänsyn, djurskydd och till och med mänskliga rättigheter i offentlig upphandling. Kommuner blir ibland även stämda av olika företag som känner sig diskriminerade och menar att de höga kraven strider mot EU:s regler. Ett exempel är Rättviks kommun som vann ett fall i Förvaltningsrätten mot ett företag som levererar mat till bl.a. kommunal verksamhet. Kommunen hade ställt krav på att svenska djurskyddregler skulle följas och blev stämda för detta. De förlorade senare i Kammarrätten men kommer antagligen att överklaga. Det finns många liknande fall där kommunerna inte har fått rätt att ställa högre krav.

Ett annat exempel är Livsmedelsverket som stoppades av både EU och sedan regeringen från att gå ut med sina sammanställda råd på hur man kan handla mat mer miljösmart. De skrev jag om här tidigare där de kan laddas ner. Bland annat Naturskyddsföreningen har också publicerat kostråden, men efter den reviderade upplagan, i en broschyr med lite kommentarer till här (pdf): Livsmedelverkets miljösmarta matval som regeringen stoppade. Den som skickades in till EU kan laddas ner på mitt inlägg jag länkade till ovan, kan kanske vara intressant att jämföra.

Riksrevisionen kom nyligen med kritik av regeringens sätt att arbeta med miljökrav idag, bland annat saknas kopplingen till själva miljömålen. Det är naturligtvis inte bra, men inget argument mot att ställa själva kraven, det är det första steget. Skärpta krav på både miljö och sociala hänsyn borde vara praxis och överordnat pris och inte kunna stoppas för att företag och länder känner sig ”orättvist behandlade”, vilket med rätta kan tyckas vara dubbelmoral.

Att sätta höga krav på miljö och mänskliga rättigheter vid upphandling kommer inte att lösa världsproblemen men bidrar åtminstone till att minska en oförsvarlig del av handeln. Med nuvarande system uppmuntrar och belönar vi i närmast de som förstör miljö och struntar i mänskliga rättigheter, och därmed kan sälja resurser och saker till oss billigare.

EU-parlamemtet har nu ställt sig bakom en resolution som öppnar för en mer miljöanpassad upphandling. Det är inte längre lägsta pris som ska vara viktigast, menar parlamentarikerna.

Den höga konsumtionen i sig är ett problem och det är inget som kommer fram även om man skiftar upphandlingen till lite mer miljövänliga varor. Nyss kom en avhandling om just det vid Lunds universitet: Grön handel – finns det? Men det vi köper upp genom offentlig upphandling bör åtminstone minimera skadan på människor och miljö.

Jag har skrivit en artikel om detta i Miljöaktuellt och hänvisar dit: Vi måste betala mer för miljö och sociala rättigheter.

—————————–

GP, Miljöstyrningsrådet

IDG, MyNewsdesk, SR-P1, SR P1, Miljöaktuellt, Miljöaktuellt, Miljöaktuellt, P1, P1

Miljöaktuellt, Wijkman: använda upphandlingen som vapen, Romson: konkurensverket motarbetar miljön

Read Full Post »

Ekologisk odling kan öka potentialen för pollinering av grödor

Här kan vi nu presentera ännu ett resultat av egen forskning. Denna gång har vi undersökt ekosystemfunktionen pollinering och hur den kan påverkas av ekologisk odling. Våra resultat tyder på att potentialen för pollineringen är högre på ekologiska gårdar.

Vi gjorde ett experiment med jordgubbsplantor på konventionella och ekologiska gårdar med liknande omgivande landskap. Jordgubbsplantorna var placerade i krukor vid spannmålsfält för att minimera effekten av fälten själva, pollinerande insekter bryr sig inte så mycket om spannmål.

Vi valde jordgubbar eftersom deras typ av frukt, jordgubben, är speciellt bra för att uppskatta hur bra pollineringen av blomman var. De fungerar så att varje blomma har en mängd pistiller där varje pistill sitter på ett äggämne, akene, som om det blir befruktat leder till att ett fröämne, eller nöt, utvecklas. Om ett äggämne blir befruktat så kommer det att också producera ett växthormon (ett s.k. auxin, främst indole-3-acetic acid) som får blombotten under äggämnet att svälla upp och bli rött. Det är det som formar själva jordgubben, och alla de små gula prickarna på jordgubben är fröna, eller nötterna.

Det här kan man använda när man studerar pollinering eftersom det måste hamna pollenkorn på pistillen (pollinering) för att äggämnet ska bli befruktat. Om det inte kommer någon insekt och lämnar pollen på pistillerna så blir det antagligen ingen pollinering, utom självpollinering där pollen från samma blomma hamnar på pistillens märke. Det är inte så vanligt och brukar i alla fall inte resultera i någon effektiv pollinering. Jordgubben blir utan pollinering väldig liten och skrumpen eftersom inga eller väldigt få av äggämnena får blombotten att svälla. Om det kommer insekter men de inte lyckas lämna pollen på alla pistillerna kommer de områden som har opollinerade äggämnen att resultera i gropar och ojämnheter i jordgubben. Man kan också se skillnad på nöten om den är pollinerad eller inte. Det krävs oftast flera besök från olika arter för att jordgubben ska bli fullpollinerad¹.

Vi jämförde helt enkelt hur bra jordgubbarna hade blivit pollinerade på ekologiska och konventionella gårdar. Resultatet visade att på ekologiska gårdar var missformationerna betydligt färre², Figur 1. De hade alltså blivit bättre pollinerade. Vi testade också om åldern på den ekologiska gården, hur länge man odlat ekologiskt, hade någon betydelse för pollineringen. Det gjorde vi eftersom populationer av pollinerande insekter skulle kunna ta ett tag att bygga upp vilket skulle kunna medföra att pollinationen förbättras över tid. Vi har tidigare visat att det finns tidsförskjutningar i organismers respons på ekologisk odling: Tidsförskjutningar i arters respons på miljöförändringar. Vi såg ingen effekt av åldern på den ekologiska gården och förbättringen av pollinationstjänsten sker redan efter ett par år.

 

Fig. 1: Genomsnittliga antalet missformationer

 

Eftersom olika typer av pollinerande insekter behövs för att pollinera jordgubbar helt¹ kan vårt resultat betyda att kompositionen av pollinerade insekter är olika på ekologiska och konventionella och att detta befrämjar pollinationstjänsten på ekologiska gårdar. Hur detta kan översättas i ökade skördar eller högre kvalitet på fälten är lite för tidigt att säga eftersom vi gjorde experimenten med krukor. Vi behöver alltså studera pollinering på jordgubbsfält och försöka få ett mått på hur man kan översätta resultatet från krukstudier till jordgubbsfälten.

————-
1. Chagnon M, Gingras J, De Oliveira D., 1993, Complementary aspects of strawberry pollination by honey and indigenous bees (Hymenoptera). Journal of Economical Entomology, 86:416–420.

2. Andersson G.K.S., Rundlöf M., Smith H.G., 2012, Organic farming improves pollination success in strawberries, PLoSONE.

DN, SvT, Miljöaktuellt,

Read Full Post »

Därför är zebran randig

Varför är zebran randig? En fråga som kanske många har fått, och själva ställt sig. Nu har en grupp forskare kanske kommit på lösningen¹.

Det är min kollega Susanne Åkesson, professor i Zooekologi vid Lunds universitet, som med några andra forskare testade hur olika färger och mönster attraherade blodsugande insekter som tsetse-flugor och hästbromsar. Tidigare studier hade funnit att svart färg var attraktivt. Ingen hade dock undersökt varför men de visste sen tidigare att insekter även attraheras mer av svarta hästar än av vita. Det berodde på att den svarta färgen polariserar ljuset åt ett håll, precis som vattenytor gör där flugorna lägger sina ägg, vilket de också verkar vara anpassade till att följa. Vit färg reflekterar inte ljuset på samma sätt. Vid experiment där man testade hur attraktiva olika färger och mönster var för de här insekterna upptäckte man att ränder av vitt och svart var ännu mindre attraktivt än ren vit färg.

Det finns också en annan anledning att inte vara helt vit. Svart hud och päls verkar skydda mot UV-strålning och därför vara ett skydd mot cancer. Undersökningar har visat att vita hästar drabbas oftare av olika former av tumörer än svarta hästar.

Vit-svart randig skulle alltså kunna vara den perfekta kombinationen när man lever som zebrorna gör. Nästa steg blir att testa detta på zebror i Afrika eftersom det är möjligt att bromsarna använder annan information än enbart ljuset för att hitta sina värddjur. Man måste alltså testa om det är attraktivt för blodsugarna att lukta zebra också.

Forskningen är inte bara intressant i sig utan kan också ha praktisk tillämpning. Blodsugande insekter är väldigt störande för betesdjur och sprider livshotande sjukdomar. Om man kan minska angreppen på betesdjur så kan det förbättra livskvalitet och hälsa hos dem. Man kanske inte behöver avla fram randiga kor, även om det säkert skulle funka, men åtgärder som att se till att djuren har tillgång till skugga där angreppen är mindre är också viktigt.

Här kan du lyssna på Susanne när hon själv förklarar sin upptäckt: P1: Varför är zebran randig? Svensk forskare har svaret…,
och på Nyzeeländsk radio Zebras’ stripes discourage flies, says scientists

Uppdatering 2014-04-14

Nu har forskare vid University of California, Davis, testat denna idé igen² på ett annat sätt. De jämförde utbredningen av sju arter av zebror, hästar, åsnor och deras underarter med utbredningen av olika miljövariabler. Till exempel, utbredning av skogsområden, stora rovdjur, temperaturvariation och utbredningen av tsetseflugor och bromsar. Ingen utbredning av de randiga arterna överlappade riktigt bra med miljövariablerna, förutom utbredningen av de blodsugande insekterna. Jämfört med andra hovdjur har zebror tunnare hår vilket gör dem mer sårbara för angrepp av blodsugande flugor vilket de alltså kan kompensera genom att vara randiga.

Discover Magazine

——————-
1. Egri, Á., M. Blahó, G. Kriska, R. Farkas, M. Gyurkovszky, S. Åkesson, and G. Horváth, 2012, Polarotactic tabanids find striped patterns with brightness and/or polarization modulation least attractive: an advantage of zebra stripes, The Journal of Experimental Biology, 215:736-745

2. Caro.T, Izzo A., Reiner R. C. Jr, Walker H., Stankowich T., 2014, The function of zebra stripes, Nature Communications, 5

DN, BBC-Nature , Science Now

Read Full Post »

Lita inte enbart på honungbin för pollineringen

Det finns en talesätt som säger: ”Var tredje tugga du tar kan du tacka en insekt för”. Det bygger på studier som visar att pollinerande insekter bidrar till ca 30% av maten vi äter.¹ Ofta hör man att honungsbina skulle vara de viktigaste pollinerarna, bland annat från Sveriges Biodlares Riksförbund. Stämmer det?

Inte enligt en ny studie från England² där man har tittat på hur mycket pollinering som honungsbina kan stå för givet hur många bikupor det finns och hur mycket grödor som behöver pollineras, lite enkelt uttryckt. Det man upptäckte var att de inte kan göra ett så stort arbete som många påstår, vilket man faktiskt heller aldrig haft något bevis för. Effekten av honungsbin verkar vara något överdriven.

De så kallade vilda pollinerarna tycks bidra till en stor eller till och med större delen av pollineringen. Vilda pollinerare utgörs av solitära bin (ca 280 arter i Sverige), humlor (ca 40 arter), blomflugor (ca 400 arter), fjärilar (ett par tusen arter), bland andra. Att gynna dessa pollinerare kan alltså vara väldigt viktigt för att säkra pollineringen. Det ska sägas att honungsbin är viktiga pollinerare också, poängen är att vi inte har belägg för att påstå att de är de viktigaste och bidrar till störst del av pollineringen, varken för grödor eller vilda växter.

Det finns ett annat argument, om vi fortfarande bara håller oss till människonyttoaspekten, för att bibehålla och stärka en mångfald av arter, det är en slags försäkring mot variationer i miljön. Att bara en art står för en stor del av pollineringen är vanskligt eftersom om något händer den arten får det stora effekter. Konsekvenserna av det har vi fått en aning om i och med Colony Collapse Disorder, CCD. Detta fenomen, där hela kolonier av honungsbin försvinner, ledde till stora förluster i bland annat mandelodlingarna i Kaliforninen för några år sedan. I de odlingarna fanns inte så många vilda pollinerare kvar så effekterna blev stora. På andra ställen, som i vissa delar av Europa, var effekterna små eller nästan inga alls vilket antagligen berodde på att andra arter pollinerare fanns kvar i landskapet och utförde en fullgod pollinering av grödorna.
Vi bör alltså vara försiktiga med att tillskriva honungsbina alltför stor betydelse för pollineringen och vara rädda om och förbättra situationen för de vilda pollinerarna.

1. Klein, A.M., Vaissière, B.E., Cane, J., Steffan-Dewenter, I., Cunningham, S.A., Kremen, C., Tscharntke, T. 2007. Importance of pollinators in changing landscapes for world crops. The Proceedings of the Royal Society of London, Series B. 274, 303-313.

2. T.D. Breeze, A.P. Bailey, K.G. Balcombe, S.G. Potts., 2011, Pollination services in the UK: How important are honeybees?, Agriculture, Ecosystems & Environment

Read Full Post »

Tidsförskjutningar i arters respons på miljöförändringar

Alla inlägg hittills har kretsat kring fenomen och idéer inom olika miljöområden, men inget om resultat av den specifika forskning som vi själva driver. Det beror mycket på att det, som så ofta inom empirisk ekologisk forskning, tar tid innan man kunnat samla in och analysera data från det att ett projekt startat. De första artiklarna publiceras inte förrän efter kanske ett par år. Här kommer nu ett första sådant inlägg som bygger på forskning som några kollegor och jag har gjort.

Jordbruket har de senaste årtiondena intensifierats vilket både delvis ökat produktionen av vissa grödor men också lett till en hel del miljöproblem. Bland annat förlust av biologisk mångfald. Man har av olika anledningar inte lagt ner så mycket forskning och energi på att försöka utveckla ett jordbruk som både producerar mycket mat, är ekologiskt hållbart och upprätthåller en hög mångfald. I Sverige gäller det främst ekologisk odling, vilket är ett steg i att minska miljöeffekterna och skapa ett mer hållbart jordbruk. Det går i stort ut på att inte använda bekämpningsmedel och konstgödsel, men har också andra regler man ska följa.¹ Jordbrukaren gör också oftast andra åtaganden, som syftar till att höja produktionen till exempel.

Ekologisk odling har visat sig gynna biologisk mångfald ^2,3,4 och anledningarna till det kan vara flera. Till exempel att man inte använder bekämpningsmedel ⁵, att man har en större mångfald av grödor, ofta använder större andel vall eller att man inte använder konstgödsel. Det kan också vara faktorer som vi inte har fått grepp om än. En fråga som man inte studerat så noga, eller inte alls, är om miljön förbättras gradvis över tid, efter det att man gått över till ekologisk odling. Varför skulle den göra det, kan man fråga sig. Varför skulle till exempel biologisk mångfald öka med åren på ekologiska odlingar? Enligt ekologisk teori så kan det bero på att det dels tar ett tag för arternas livsmiljöer, habitaten, att öka i kvalité, dels att det tar ett tag efter det att kvalitén ökat innan arter flyttar in i de nya bättre miljöerna. Det kan också bero på att de arter som funnits i ett habitat i små mängder inte kan föröka sig lika snabbt som habitatet ökar i kvalitet. De hänger inte med förändringen i samma takt.

Vi kan åskådliggöra det sistnämnda med ett enkelt exempel. Man genomfören åtgärd i ett landskap eller på en gård där det finns 10 individer av en art X. Denna åtgärd ökar genast kvalitén på ett för arten viktigt habitat så att det nu är bra nog att hålla 1000 individer av art X. Det har dock inte hänt speciellt mycket när vi efter två år går ut och räknar alla individer, vi antar här att det är möjligt. Det kan då bero på att art X inte förökar sig så snabbt att det redan efter ett par år blivit 1000 individer. Vi måste kanske vänta i tio år tills vi har sett full effekt, på just art X, av den åtgärd vi gjorde i landskapet.

Nya Rön

Vi har nu genom vår forskning hittat vissa tidseffekter på organismer efter att man gått över till ekologisk odling. Vi fann att antalet fjärilar var större på gamla ekologiska gårdar än på nya ekologiska. ⁶ Det kan vara en effekt av just tidsförskjutningar som i ovanstående exempel. vi hittade ingen effekt på antalet arter, varken av fjärilar eller växter. Det var däremot skillnader mellan ekologisk och konventionell odling både i antalet växt- och fjärilsarter och i antalet individer fjärilar.

Att antalet arter tycks ha ökat som en direkt respons på omställningen till ekologisk odling kan ha lite olika orsaker. Två anledningar kan vara att arterna fanns också på de konventionella gårdarna men att de var så få att vi inte hittade dem. De ökade sedan snabbt i antal efter att man gått över till ekologisk odling. Till exempel växter som ligger i en fröbank och som kan växa upp när de inte sprutas bort av herbiciderna. En annan orsak kan vara att några arter snabbt kunde etablera sig efter omställningen, det kan vara snabbspridda arter som inte trivdes i konventionell odling. Till exempel växter som sprids med vinden och överlever när de nu inte sprutas ner av herbicider. Vilka olika arter det är som reagerat på omställningen och hur ska vi i vår fortsatta forskning titta närmare på.

Hur påverkar det?

Om tidsförskjutningar visar sig vara vanliga så har det effekter på hur vi implementerar och utvärderar miljö- och naturvårdsåtgärder. Vår studie visar att mångfalden av vissa arter kan öka snabbt samtidigt som antalet individer av, i det här fallet, fjärilar var större på gårdar som varit ekologiska länge. Vi behöver undersöka fler artgrupper samt studera om även olika typer av ekosystemfunktioner, som till exempel vattenrening, biologisk kontroll eller pollinering, också reagerar snabbt eller med en tidsförskjutning.

————————-
1. KRAV
2. Rundlöf et al., 2008, Local and landscape effects of organic farming on butterfly species richness and abundance, Journal of Applied Ecology
3. Bengtsson et al., 2005, The effects of organic agriculture on biodiversity and abundance: a meta-analysis, Journal of Applied Ecology
4. Smith et al., 2010, Consequences of organic farming and landscape heterogeneity for species richness and abundance of farmland birds, Oecologia
5. Geiger et al., 2010, Persistent negative effects of pesticides on biodiversity and biological control potential on European farmland, Basic and Applied Ecology
6. Jonason et al., 2011, Assessing the effect of the time since transition to organic farming on plants and butterflies. Journal of Applied Ecology

Read Full Post »

Vi behöver mer mångfald i jordbruket, på flera sätt

Jordbruket har sedan 10000-5000 år följt människan i nästan alla delar av världen.¹ Idag avgör jordbruksproduktionen inte bara tillgången på det vi absolut inte kan vara utan för att överleva, mat, utan är i stor grad också föremål för en del miljöförstöring, spekulation och konflikter. Hur mycket beroende på vem som producerar vad och hur. Jordbrukets produktion av mat, och andra tjänster, har alltså potential att påverka hur stabilt ett samhälle är över tid.

På nationsnivå kan stabiliteten påverkas dels direkt, genom hur säker mattillgången är, dels indirekt genom i hur stor grad nationen själv styr över produktionen. Ett land som är beroende av import för att säkra sin mattillgång har ingen kontroll över sitt eget folks försörjning.
Det är avgörande att ha en säker och stabil mattillgång i ett land för att säkra välståndet hos folket, ingen särskilt kontroversiell åsikt. Jag skulle också hävda att i hur stor grad en region lyckas vara självförsörjande är, eller kommer att bli, en viktig faktor för hur stabil regionen är.^1,6 Jag har skrivit om naturresurser och stabilitet tidigare HÄR.

Men hur säkrar vi mattillgång samtidigt som vi måste få jordbruket stabilt över tid? Det vill säga; lyckas producera mat utan att förstöra ekosystemen, som i slutändan är nödvändiga, inte bara för jordbruket självt utan också för många andra ekosystemfunktioner vi är beroende av. Ekologisk odling har varit ett alternativ som skulle vara ett första steg.^2,3 Det har fått en del kritik, i alla fall några av de metoder i Europa som går under namnet ekologisk odling.⁴ Främst för att de inte producerar lika mycket som konventionell odling. Här blir definitionen av ekologisk odling ett problem, det finns så många olika typer av ekologisk odling runt om i världen varav en del producerar lika mycket eller mer än konventionell odling.^5,6 Hållbart jordbruk, ekologisk odling eller vad man ska kalla dessa odlingsmetoder, behöver utvecklas och det finns heller inte en rätt lösning utan olika modeller måste få lov att testas. Vi måste också tillåta att en större mångfald av jordbruksformer och grödor används, på olika ställen och under olika perioder. Det ger ett mer stabilt system som kan buffra för variationer i miljön, klimatförändringar till exempel, vilket har visat sig vara en viktig faktor tidigare.⁷

Att genomföra jordreformer och ge folket möjlighet att äga mark och ge dem papper på det, som nu i Rwanda, är ett steg i rätt riktning. Det ökar möjligheter för verklig utveckling och ger ett förstärkt skydd mot att olika intressenter tar jordbrukares mark i anspråk för att ”investera” i. Småjordbrukare måste själva få bestämma sitt produktionssystem och vad, när och hur de ska odla till försörjning. Även vad, när och vart de ska sälja sina grödor för att få in inkomst. Det ingår i begreppet matsuveränitet. Det är inte bara stora subventioner av jordbruket i rika länder som hindrar fattiga från att sälja sina produkter. Stora koncentrationer av marknaden av olika produkter är minst lika sort, om inte ett större, problem. Till exempel två företag Monsanto och DuPont dominerar majsmarknaden (ca 65 %), och fem transnationella företag kontrollerar 90 % av spannmålshandeln. Det skapar en väldig maktobalans vilket gör att småjordbrukare, som utgör majoriteten av jordbruken i fattiga länder, inte har så lätt att sätta något emot och t.ex. kräva bättre priser.

Flera saker skulle kunna utveckla en säkrare och mer hållbar produktion:

• Låta jordbrukare själva äga sin mark.
• Utveckla nya odlingsmetoder, helst helt oberoende av fossila bränslen, och förbättra de vi har.
• Tillåta och satsa på en mångfald av olika odlingsmetoder runt om i världen.
• Satsa mer på små familje- eller kooperativa jordbruk, de är mer flexibla och kan lättare ställa om och byta grödor under miljöförändringar.
• Bevara och satsa på en mångfald av grödor och varianter, också det för att lättare anpassa sig till miljöförändringar.
• Involvera och ge kontrollen över utvecklingen av nya GMO-grödor till de som behöver dem, dvs de fattiga jordbrukarna, och till oberoende forskning. Nu kontrollerar Monsanto ca 90% av marknaden, och deras GMO-grödor gynnar inte de hungrande. Många är emot GMO och ibland med rätta. En del nya grödor är tveksamma, både med avseende på nyttan de sägs göra och ur miljösynpunkt. Det kan dock finnas tillfällen då de kan göra nytta men det ska som sagt avgöras av de som kan behöva dem och gå igenom oberoende studier innan man släpper ut dem på fälten.
• Göra de storskaliga intensivjordbruken mer hållbara. Alltför stora markkoncentrationer till ett fåtal markägare, framför allt utländska bolag, är inte en stabil och hållbar väg för matproduktion.
• Använda större del av grödorna till människoföda. Idag går större delen av jordbruksarealen till att producera djurfoder.
• Utveckla och sprida nya idéer från jordbrukare till jordbrukare runt om i världen.
• Förstå jordbruket mer som en producent av en mängd olika tjänster, inte bara produktion av vissa grödor. Det multifunktionella jordbruket.

Det finns en hel del att göra än och alla idéer är välkomna. Det positiva är att det faktiskt finns många idéer runt om i världen. Tyvärr så får de sällan gehör eller blir direkt motarbetade av kortsiktiga vinstintressen. Det finns en del plattformar där jordbrukare kan organisera sig. En av de största organisationerna i världen är faktiskt en som samlar jordbrukare över hela klotet, Vía Campesina. Det är ett ställe där nya idéer tar form och de är ibland en ganska framträdande och respekterad röst i jordbruksfrågor.
Det är dock en utmaning att tänka om och bygga ett jordbruk som tar hänsyn till ekosystem och biodiversitet samtidigt som det producerar mat.⁸ Men det går.

——————————
1. Mazoyer, M. and Roudart, L., 2006, A History of World Agriculture: from the Neolithic age to the current crisis., Earthscan, UK
2. Science Daily, 2007, Organic Farming Can Feed The World, Study Suggests
3. Science Daily, 2006, Sustainable Farm Practices Improve Third World Food Production
4. Science Daily, 2010, Is Organic Farming Good for Wildlife? It Depends on the Alternative
5. Altieri, M.A., 2002, Non-certified agriculture in developing countries. In: Sciallaba, N.E.H, and Hattman, C., Organic agriculture, Environment and Food Security. FAO, Rome.
6. Pretty, J., 2002, Lessions from certified and non-certified organic projects in developing countries. In: Sciallaba, N.E.H. and Hattman, C., Organic agriculture, Environment and Food Security. Rome, FAO.
7. Blütghen, U., et al., 2011, 2500 Years of European Climate Variability and Human Susceptibility, Science
8. Sherr, S.J., McNeely, J.A., 2007, Farming with Nature: The Science and Practice of Ecoagriculture. Island Press.

The Guardian: Poverty Matters Blog, Grist, The Guardian: Mexico goes back to the land, MyNewsdesk, MyNewsdesk2, e24, Myewsdesk3, Smålandsposten

Read Full Post »

Konsumismen som kulturidentitet?

Nu borde man kanske skriva ett inlägg om vargen igen men jag avstår. Det finns så många andra som har åsikter, om vargen, om vargjakt och om effekter av dem. Några få har också lyckats förena dessa med fakta och formulerat argument.
Jag hänvisar istället till min forskarkollega Marcus som har gjort ett undantag från inlägg om cykel och cyklande på sin blogg och istället kommenterat just vargjakten: Vargjakten – infekterad, trist och trångsynt

Istället en uppmuntran att läsa Worldwatch Institute‘s senaste State of the world – 2010: Transforming Cultures from Consumerism to Sustainability¹. Den går igenom konsumismen som kultur, hur den skapades, varför den inte är förenlig med hållbar utveckling och hur den kan ändras. Konsumism har snärjt in sig så i mänsklig kultur, i så stor del av världen, att det knappt längre uppfattas som en kulturell konstruktion. Många tycker nu, till exempel, att man måste byta något fullt fungerande till något av den nya modellen eller stilen. Det är ju inget ”naturligt” och har sällan en bakomliggande rationell anledning, utan är ett konstruerat beteende. Det har också blivit kopplat till ett stark socialt tryck, det är så man ska göra. Antalet college-elever i USA som tycker att utveckla en meningsfull livsfilosofi var mycket viktigt har från 1970 till 2009 sjunkit från 80 % till 50 %. Att bli rik har tvärt om stigit från 40 % till 80 % som ett mycket viktigt eller essentiellt mål. Materiella saker behöver inte vara negativt, men själva kulturen, att konsumera som en kulturell identitet och fritidssysselsättning, är varken hållbart eller gör oss speciellt lyckliga enligt den senaste forskningen. Det är när man går från fattig till att få en mer säker resurstillgång som lyckan ökar, efter det avtar effekten snabbt. Man ska alltså vara försiktig med att blanda ihop välstånd och ökad konsumtion.

Ett motargument mot konsumtionskritiken är att ingen ska bestämma vad och hur mycket var och en ska konsumera, det leder i slutändan till ett totalitärt samhälle. Ett annat motargument är att det är konsumtionen som skapar all välfärd vi åtnjuter, ekonomin måste växa. Ytterligare ett att vår konsumtion skapar arbete i andra delar i världen när de producerar varorna.
Alla argumenten baseras på ett antagande att resurser är oändliga eller fortfarande finns i ofantligt överflöd. Det vill säga att den rika världens konsumtion inte skulle ha effekt på tillgången av resurser i andra länder, inte heller degradera essentiella ekosystemfunktioner eller ha några negativa effekter på människors välfärd och hälsa. Det tredje argumentet implicerar också att det inte finns andra sätt att skapa välfärd. Dessa antaganden stämmer inte riktigt eftersom många resurser är eller kommer att bli ovanliga eller ta slut, dyra att få tag på, eller när det gäller förnyelsebara resurser, inte skapas i den omfattning att de räcker till alla med den konsumtionstakt den rika världen har^2,4,5. Det är också väl dokumenterat att det förstör både hälsa och miljö^3,4,6, kanske speciellt i fattiga länder nu för tiden, där mycket av produktionen av de varor den rika världen konsumerar sker.
Resultatet av ökad konsumtion blir då vad motargumentet hävdade att konsumtionskritikerna skulle leda samhället till. Hög och ökande konsumtion i vissa delar i världen går ut över människor i andra delar i världen. Både i form av att mindre resurser blir kvar till dem och degradering av de ekosystem av vilka de försörjer sig. Frihetsargumentet blir alltså i praktiken att några få hävdar att sin rätt, till att konsumera det de vill och hur mycket de vill, står över andras rätt att försörja sig. Det är då tvärtom oetiskt att inte ändra konsumtionskulturen.

Även om det vore fallet att hög och ökande konsumtion gör oss lyckliga skulle det i slutändan ändå vara irrelevant om det samtidigt degraderar jordens ekosystem eller gör slut på förnyelsebara resurser, vilket på lång sikt skulle göra hela mänskligheten väldigt olycklig. Det vill säga oavsett om vi tycker det är bra eller dåligt så går det inte att forma ett hållbart samhälle utan att ta hänsyn till naturlagar och ekologiska processer, vilket jag skrivit lite om HÄR och HÄR. Något som borde vara självklart kan man tycka men det är ju inte så vi har byggt samhället idag. Delvis beroende på att vi började bygga upp dagens västerländska kultur under en tid då man trodde jorden bestod av oändliga resurser, att människan inte var en del av naturen och med en bristfällig kunskap i hur ekosystemen fungerade. Idag kan vi mer men det finns också många som inte håller med, inte vill, eller har stora kortsiktiga vinstintressen i att inte, ändra på något.

Det kan här vara värt att nämna två saker som ofta blandas ihop när man pratar om ”kollapser” av mänskliga samhällen. Kulturell överlevnad och Biologisk överlevnad. Det vill säga om vårt samhälle kollapsar betyder inte det att vi går under som art. Samt att även om vi hade levt i ett fredligt, tolerant och uppfinningsrikt samhälle så betyder inte det att vi beter oss på ett ekologiskt hållbart sätt.

Är detta då skäl till pessimism? Kanske, men se också möjligheterna i det. De stora avgörande problemen idag är något vi känner till, har skapat själva och så också kan ändra på och göra något åt. Mer om hur konsumism uppkom och hur vi kan formera om kulturen till att sätta värde i andra saker samt referenser till texten kan man alltså läsa om i State of the World – 2010¹.

1. State of the world – 2010, Worldwatch Institute, Earthscan, UK.
2. Jenkins, T.N., 1996, Democratising the global economy by ecologicalising economics: The example of global warming, Ecological Economics, 16: 227-238
3. J.R. Krebs, J.D. et al., 1999, The Second Silent Spring?, Nature, 400:611-612
4. Daly, H.E. et al., 2007, Are We Consuming Too Much—for What?, Conservation Biology, 21: 1359-1362
5. Simms, A. et al., 2009, The Consumption Explosion, New Economic Fundation, UK
6. Millenium Ecosystem Assessment

DN., GP

Read Full Post »

Välfärd, konsumtion och planetens tillstånd

FN-mötet om biologisk mångfald i Nagoya har avslutats och en del positivt verkar ha åstadkommits. Det behövs stora omställningar dock. WWF kom nyss ut med Living Planet 2010¹ där det slås fast att vi människor fortsätter att öka det ekologiska fotavtrycket. Vi gör av med 1.5 gånger så mycket som jorden producerar. Det är de rika länderna som står för den största ekologiska avtrycket som vanligt.

Man brukar hävda att de rika länderna i västvärlden har minskat sin miljöbelastning, till exempel genom att vi har råd med ny energisnålare teknik. Då bortser man dock från det vi orsakar i andra länder. Flödet av naturresurser från den fattiga delen till den rika är enormt. Man kan säga att vi har exporterat stor del av resurskonsumtionen och miljöproblemen.

Ekologiskt Fotavtryck

Det Ekologiska Fotavtrycket används för att jämföra människans krav på resurser med jordens kapacitet att förnya resurser. Det räknas ut genom att addera arean som behövs för att tillgodose oss med förnybara resurser, arean som täcks upp av infrastruktur och arean som behövs för att absorbera avfallsprodukter. Det Ekologiska Fotavtrycket räknar arean oberoende av vart på jorden den ligger eftersom människor konsumerar resurser från hela världen.

Biokapaciteten är sedan ett mått på de förnyelsebara, eller regenerativa, resurser som finns tillgängliga för att tillgodose behoven. Både ekologiskt fotavtryck och biokapacitet mäts i globalhektar (gha) vilket är den produktiva kapaciteten för en hektar vid den genomsnittliga världsproduktionen.

Det Ekologiska Fotavtrycket har mer än fördubblats sedan 1961. Vi överskrider nu biokapaciteten med 50 %, det vill säga det tar ca 1.5 år att regenerera det som vi konsumerar på ett år. Därmed försämrar vi möjligheterna att försörja oss i framtiden. Det är naturligtvis stor skillnad hur stort ekologiskt fotavtryck man gör per person beroende på var och hur man lever. Sverige hamnar på trettonde plats och en svensk behöver i genomsnitt ca 6 gha.

Ekologiska kollapser har skett och sker lokalt, både i modern tid och historisk. En ganska välkänd sådan i modern tid är kollapsen av torsken utanför Newfoundland på 1980-talet. När sådana kollapser sker har människor hittills kunnat skifta plats och/eller resurs för att fortsätta försörja sig. Vid nuvarande konsumtionstakt där vi tar ut mer än vad som kan återgenereras blir detta allt svårare. Det är ju heller inte någon eftersträvansvärd strategi.

Mänsklig utveckling

Man kan roa sig med att jämföra det ekologiska fotavtrycket med till exempel UNDP’s Human Development Index¹, HDI, vilket inte på något sätt är fullständigt men betydligt bättre än det lite märkliga bruttonationalprodukten. HDI tar med livslängd, utbildning och levnadsstandard men inte jämställdhet eller respekt för mänskliga rättigheter och politisk frihet vilket är betydligt svårare att mäta. Sverige hamnar på nionde plats med ett HDI på 0,885. Man har utvecklat ett index som också tar hänsyn till olikheter mellan kvinnor och män, Gender Inequality Index, GII. Sverige får här 0,824 vilket är 93,1 % av HDI, och hamnar då på tredje plats.

Sverige får ut 0.15 HDI-enheter per gha vi gör åt. Här kan man jämföra med tex Sri Lanka som har ett ekologiskt fotavtryck på 0.9, får ut 0.73 HDI per gha och har ett HDI på 0.66 eller Peru med ett fotavtryck på 1.8, får ut 0.4 HDI per gha och har ett HDI på 0.72. FN brukar sätta ett HDI på 0.8 för räknas som att ha en mycket hög levnadsstandard. Nu är det inte så enkelt, det betyder inte att Sri Lanka eller Peru är exempel på hur vi bör leva, tittar man till exempel på GII så sjunker indexet i de båda länderna till runt 0.54. Sen kanske man ska ta alla sådana här index med en nypa salt. Men det ger en indikation på att det är inte nödvändigt att ha en hög konsumtion för att uppnå en hög levnadsstandard². Det är en stor spridning i HDI mellan länder med samma ekologiska fotavtryck, länder med högt HDI kan ha samma ekologiska fotavtryck som andra länder med väldigt lågt HDI. Likadant länder med väldigt högt ekologiskt fotavtryck kan ha samma HDI som länder med mycket lägre ekologiskt fotavtryck, (Fig. 1). Det finns mycket att gräva ner sig i om man vill gå igenom rapporten mer i detalj, Living Planet Report 2010³.

Fig. 1 Visar relationen mellan Human Development Index och Ekologiskt fotavtryck. Varje punkt är ett land. Den vertikala röda linjen visar det HDI-värde som FN har klassat som hög levnadsstandard. Den horisontella linjen den gräns som man måste under för att inte överskrida jordens totala biokapacitet. Vi måste alltså "trycka in" alla länder i rutan i nedre högra hörnet.

Living Planet Index

Living Planet Index, LPI, mäter tillståndet för den globala biodiversiteten genom att följa trender i ca 8000 vertebratpopulationer världen över. Först mäter den förändringen i varje population över året sedan räknar den ut medelvärdet av alla populationstrender, sen 1970. LPI visar på en nedgång på 30 % från starten 1970 till 2007. Förutom etiska perspektiv kan man konstatera att biologisk mångfald är nödvändigt eftersom det kort sagt är alla arter som driver ekosystemprocesserna som genererar de resurser vi främst lever av.

På mötet i Nagoya sa man sig komma överens om flera långtgående mål, t.ex att 17 % av land och vattenområden ska skyddas för att uppehålla biologisk mångfald. Mötet skulle också enats om ett nytt avtal om tillgång till, och rättvis fördelning av, de ekonomiska vinsterna från genetiska resurser. Frågan är hur bindande ramverken och överenskommelserna är, alla är inte så övertygade⁴. Det fattas också en hel del för att säkerställa skyddet av ekosystemen i ett globalt perspektiv.

Biologisk mångfald och fattigdom

Mycket av konsumtionen av energi och naturresurser som de rika länderna står för görs som sagt i andra länder. Behovet av import av resurser till EU utifrån steg under 1990-talet och samma trend verkar gälla för 2000-talet. För varje EU-medborgare behöver ca 50 ton råmaterial utvinnas. Ofta hävdas att skydd av ekosystem står i kontrast till att bekämpa fattigdom, eller att fattiga människor inte bryr sig om naturen. Först måste de anamma västvärldens sätt att leva för att sedan kunna tänka på, och ha råd med, att värna miljön. Det är ett väldigt fördomsfullt och inskränkt sätt att se på människor i fattiga delar av världen. Det finns en mängd goda idéer bland fattiga människor om hur man kan utveckla samhället utan att förstöra ekosystemen, vilket de, tvärt emot vad som hävdas, ofta är väldigt angelägna om. Det är lätt att skylla på fattiga för miljöproblemen, men bara för att miljöproblemen är stora i just fattiga länder betyder inte att det är de fattiga som står för miljöförstörelsen. I t.ex. Brasilien är det transnationella företag som tagit upp gigantiska landområden i anspråk där de odlar bl.a soja som exporteras till Europa, USA och Kina för djurfoder. Det har slagit ut mängder av jordbrukare direkt eller indirekt, vilka istället tvingats ut i marginalområden eller storstädernas slum. Här, och i andra delar av världen, finns nu en växande rörelse som tar till vara en blandning av traditionell kunskap, ny teknik och vetenskap för att skapa nya former av produktiva jordbruk där hänsyn till biodiversiteten är en viktig del, för att att ett exempel. Vi måste ställa om systemet och vår livsstil, det är varken bakåtsträvande, teknik- eller vetenskapsfientligt. Och det är möjligt.

1. UNDP’s Human Development Repport

2. Tim Jackson, 2009, Properity without Growth, SustainableDevelopment Commission

3. Living Planet Report 2010

4. George Monbiot, The Guardian, 1 Nov 2010

DN, Miljöaktuellt, SR, SkD, GP, Miljöaktuellt1, DN1, GP, Blogg, MA, MA, GP, Tim Jackson i Expressen

Read Full Post »

AP-fondernas investeringar bidrar till miljöförstörelse

Flera gånger under året som gått har man i bl.a P1 uppmärksammat fallet med gruvan i Guatemala där det kanadensiska gruvföretaget GoldCorp har verkat flera år. Både det amerikanska staternas organisation, OAS, och nu också Guatemalas regering har reagerat starkt på GoldCorps brott mot miljö och människor i Guatemala och krävt att man avslutar mineralbrytningen. Brytningen av guld i provinsen San Marcos i nordvästra Guatemala orsakar en mängd miljö- och hälsoproblem, bl.a förgiftat vatten orsakat av de kemikalier man använder vid urlakningen av malmen, tex. cyanid. GoldCorp fick kritik för flera år sedan men inget har hittills hänt.

De människor som bor i byarna runtomkring och som förut ägde marken, men inte har blivit tillfrågade om brytningen, har hållit lokala folkomröstningar och enhälligt beslutat att de inte vill ha någon brytning där. Enligt den internationella arbetarorganisationen, ILO, ska ursprungsfolk tillfrågas innan man får utöva verksamhet på deras mark, artikel 7-ILO 169, vilken Guatemala har skrivit under.
Fattigdom, orättvisor och miljöförstöring i världen påverkas av internationell politik och globala maktförhållanden som också kan kopplas till historiska händelser. Bland andra filosofen Thomas Pogge har argumenterat att den rika världen uppehåller stor del av fattigdomen och tjänar på det¹.

”[National interests]…cannot justify that powerful states impose unjust rules on others or ignore such unjust rules while benefiting from them. The steadily growing international inequality can be traced to such unjust rules, which also contribute substantially to corruption and oppression in the developing countries. ” -T. Pogge

Ett exempel på en sådan unjust rule är, enligt Pogge, att man i handelsavtal inte tar hänsyn till om ett land styrs av demokrati eller diktatur. Den globala ekonomin berättigar alla ledare av ett land till att sälja ut naturresurser i landets namn och låna pengar i landets namn. Detta gäller oavsett om ledaren blivit demokratiskt vald eller tagit makten genom militärkupp och upprättat en diktatur. Det leder nästan till en uppmuntran att ta makten med alla medel för att få tillgång till stora resurser man sedan kan stoppa i egna fickor. Protester och försök till förändring slås ofta våldsamt tillbaka utan att handelsparten i väst lägger sig i. Där finns ett gemensamt intresse. Den odemokratiska regimen vill kunna fortsätta sälja ut landets naturresurser för att gynna sig själv och handelsparten för att få tillgång till samma naturresurser billigt. Dessa utvinns oftast utan att ta hänsyn till mänskliga rättigheter och miljö vilket påverkar både miljö och människor på ett negativt sätt. För att försvara handel med diktaturer brukar man säga att det är berättigat för det ger en möjlighet att påverka och till och med demokratisera dem. Detta är alltså osannolikt eftersom så länge man handlar och lånar pengar till dem så bryr de sig sällan om vad motparten tycker om hur man behandlar befolkningen.
Goldcorps gruva i Guatemala är bara ett lokalt exempel, och ett symtom, på detta. AP-fonderna som investerat i GoldCorp har hela tiden vägrat att dra sig ur vilket de grundar på att man vill vara kvar för att kunna påverka GoldCorp att ta större ansvar. Men är det ett bra argument? Vi kan applicera ungefär samma principer som Thomas Pogge talar om här. Så länge företaget tjänar på att bryta och föra ut guld ur landet och så länge Guatemalas regering och världssamfundet tillåter detta oavsett effekter på människor och miljö, så spelar det ingen roll vad de svenska AP-fonderna, som investerar i företaget, säger eller kräver av dem. GoldCorp har heller inte ändrat på sitt beteende även efter flera år av löften att bättra sig. Detta gäller speciellt i det här fallet där gruvbrytningen sker under en begränsad tid. Det handlar inte bara om förgiftat vatten och förstörda jordar och inte heller bara om mänskliga rättigheter och rätten till land. De hänger ihop och påverkas av globala system.
Ska vi bygga hållbara samhällen måste vi börja arbeta mer tvärvetenskapligt för att lyckas. Det krävs att vi diskuterar de större långsiktiga visionerna om hur vi ska ställa om. Allt vilar i grunden på naturvetenskapliga principer. Med det menar jag att man kan inte bygga ett samhälle som bryter mot tex termodynamiska lagar eller ekologiska principer. Man måste anpassa samhället efter dem. Samhällsbygge kan dessutom inte göras utan att ta hänsyn till någon form av etiska och juridiska rättigheter. Idag har vi ett samhälle som bryter mot båda dessa grundläggande faktorer där gruvdrift som den i Guatemala och AP-fondernas investeringar av pensionspengar i detta är symptom på ett systemtänk som vi måste ställa om.

1. Thomas Pogge, 2008, World Poverty and Human Rights: Cosmopolitan Responsibilities and Reforms, Cambridge: Polity Press

Miljöaktuellt , SvD

Read Full Post »

Ädellövskog eller övningsplats för golfutslag

I Torup utanför Malmö ligger ett skogsområde som är ett väldigt populärt besöksmål. Där ligger också en golfklubb. Denna har nu beviljats en ny drivingrange och för att kunna anlägga den behöver man avverka 3.5 Hektar skog, ungefär fem fotbollsplaner. Är detta försvarbart? Vilka är argumenten för och emot?

Bokskogens golfklubb argumenterar att man behöver en ny driving range för sina golfare för att dels kunna konkurrera med andra golfklubbar och dels för att den gamla anses för liten. En driving range är alltså ett område där golfare övar att slå ut bollen. Man har, enligt klubbens ordförande Peter Rodenstam, ca 15000 besök per år. Man ska också ersätta den avverkade skogen med att plantera nya träd på den gamla driving rangen.
Det ska alltså sättas mot de argument för att ha kvar skogen och inte bevilja en ny övningsbana.

Motargumenten mot en ny driving range är att området delvis är Natura 2000 område och har alltså rapporterats till EU som ett naturområde med särskilda värden för Europa. Det är också tänkt att bli naturskyddsområde. Skogen är en del i ett nuförtiden ovanlig biotop, speciellt ur ett europeiskt perspektiv. Ekarna i skogen är inte väldigt gamla men just det gör den till en viktig länk. Det är väldigt viktigt att inte bara skydda gamla ekar, det måste finnas en kontinuitet i ekbestånden som organismer kan flytta till när nuvarande gamla ekar försvinner.
Skånes skogar har ca 1.6 miljoner besökare per år, Torup får en hel del av dem. I de flesta undersökningar som gjorts så brukar rekreationsvärden och miljövärden stå högt upp på listan över vad människor vill använda skogen till.
Att säga att man ska ersätta skogen genom att plantera nya träd kan väl i bästa fall bara anses som okunnigt. Alla de arter som nu använder skogen kan inte använda den nya dungen, som dessutom blir betydligt mindre, på kanske hundra år, till exempel.

Hur Malmös politiker kan bevilja en ny driving range i Torup på dessa grunder är svårt att förstå.
Finns det inte större miljöproblem att ta sig an än detta då? Jo, men den här typen av ärenden är en del i ett större problem, ett systemtänk som är problematiskt. Bakom detta kan man nämligen skönja ett grundläggande stort problem i vårt samhälle. Argument för naturskydd och miljöhänsyn slås alltför lätt ner av argument för andra intressen. Ibland är de argumenten rentav inte argument överhuvudtaget utan bara önsketänkande och rena särintressen med kortsiktiga mål och ren lyxkonsumtion som enda syfte. Även om argumenten är giltiga i sig så värderas miljön ofta alldeles för lågt i förhållande till vad som faktiskt står på spel.

Man behöver inte nödvändigtvis väga in allt i ekonomiska termer, även om naturen och dess tjänster blir väldigt mycket värda även då. Vi måste bli bättre på att förstå och inse alla de värden och fundamentala grundförutsättningar som naturen ger.

Sydsvenskan, Sydsvenskan2 ,Skånskan, Skånskan2, Skånskan3, SkD, SkD

Read Full Post »

Peak soil, med flera.

Peak oil känner många till och det har diskuterats om giltigheten i fenomenet. En av de största problemen med Peak oil, om den inträffar som en del tycks vara övertygade om att den inte gör, är nog att en så stor del av matproduktionen idag är beroende av billig olja. Men det finns flera ”peaks” som kan orsaka problem med matproduktion, även om vi skulle ha tillgång till energi.

En är mer direkt, en så kallad Peak soil. Jord är mer än bara en näringslösning. De flesta växter kan inte växa i vatten och näring även om det skulle fungera att bygga upp ett sådant system. För ett hållbart jordbruk behövs jord, vilket är en komplex materia som i sig innehåller en mängd organismer som är viktiga för jordbruket. Jord förnyas i allmänhet långsamt och idag förlorar vi mer jord än det förnyas.
En rapport från FN 2007 slår fast att det faktum att jordar förstörs och förlorar sitt näringsinnehåll är en av de faktorer som begränsar matproduktion i stora delar av tropikerna.
Ett av ämnena som är essentiellt för växterna är fosfor. Detta är en annan resurs som håller på att sina, Peak fosfor. Beräkningar som gjorts visar att reserverna kommer att ta slut mellan 50-130¹ år och innan det kommer brytningen till konstgödsel att bli väldigt dyr, vilket främst kommer att drabba de fattiga jordbrukare som brukar marken med hjälp av konstgödsel. Tyvärr är väl 50 och speciellt 130 år för långt för beslutsfattare för att göra något. Fosfor är också ett ämne man inte kan byta ut mot något annat i jordbruket, inte i de ekologiska odlingarna heller. Olja skulle man ju kunna byta ut i jordbruket.

Som tur är kan man, till skillnad från olja, återanvända fosfor. Istället för att spola ut det i haven måste vi cirkulera det i kretsloppet och dessutom bli betydligt mer effektiva med hur vi använder det. Att återanvända slammet från reningsverken kan då tyckas vara ett enkelt steg. Det hade fungerat bra om vi dels hade slutat slänga ner en massa giftiga ämnen i toaletten dels hade kunnat bli av med medicinresterna. Det första kan tyckas enkelt i teorin, få folk att förstå det enkla faktum att det man slänger i toaletten kan senare hamna i maten. Kanske också att man överhuvudtaget inte bör slänga kemikalier i toaletten av etiska skäl. Medicinresterna är svårare eftersom det är inkorporerat i avföringen från början. Kroppen bryter själv ner mediciner men an del av det som går in i reningsverket som ofarliga ämnen har också visat sig kunna omvandlas eller återaktiveras igen.

Nu har VA-verken börjat genomföra en slags ”greenwash”-kampanj genom att börja certifiera slammet. Det så kallade REVAQ-systemet ska plötsligt förvandla slammet från giftigt avfall till ”miljövänligt” gödselmedel. Om man tar kadmium som ett exempel beslöt förra året EU:s livsmedelsorgan, Efsa, att sänka det godtagbara intaget per vecka för kadmium från 7 till 2.5 mikrogram/kg kroppsvikt. Den nuvarande kadmiumhalten i åkermarken är för hög idag för att kunna nå upp till detta². Kadmiumhalten i jordarna måste alltså minska omgående, inte öka vilket blir fallet om man sprider dagens slam på åkrarna.

Ett alternativ tills vi har lyckats göra slammet rent är biogasrester som visat sig vara väldigt effektiva gödselmedel enligt en doktorsavhandling från SLU³. Dessa kommer från restprodukter från biogasutvinning av vanliga grödor som vete, vall och raps och innehåller inte lika mycket gifter.
Det bästa vore om vi lyckats göra reningsverksrester rena och sedan använda dessa för att göra biogas. Resterna skulle man sedan kunna använda som gödsel.
Det vi behöver för ett framtida hållbart jordbruk är ett mycket mer cykliskt tänkande där vi kan återföra de näringsämnen vi äter upp utan att få med gifter eller medicinrester. Vi behöver också utarbeta metoder för att bevara jordarna och effektivisera vattenåtgången.

1. Dana Cordell, Jan-Olof Drangert, Stuart White, 2008, The story of phosphorus: Global food security and food for thought, Global Environmental Change, 19:292-305
2. DN
3. Sveriges Radio

Miljöaktuellt

Read Full Post »

Kött och miljöpåverkan: en komplex interaktion

I media pågick det för en tid sen en debatt om en finsk studie som påstods slå fast att det spelar ganska liten roll huruvida man äter kött eller är vegan i avseende vilken klimatpåverkan man har. Detta gäller alltså utsläpp av växthusgaser som köttproduktionen bidrar med i jämförelse med annan matproduktion. Det finns dock en del problem med den slutsatsen. Dels blev studien misstolkad, dels tar man inte upp påverkande faktorer som är viktiga i sammanhanget.

Den finska studien utgår från den nuvarande medelkonsumtionen av mat och har kommit fram till att 62% av utsläppen kommer från bearbetning av jorden, 24% av utsläppen från djurs matsmältning. En ganska stor del av köttet vi äter kommer dessutom ifrån djur som äter soja från odlingar i Brasilien. Med tanke på det låter 24% utsläpp ändå ganska mycket för att komma bara ifrån matsmältningen. Att gå över till vegetarisk kost skulle sänka utsläppen med 5% jämfört med en medelkonsument i Finland enligt studien. Denna typ av jämförelse blir dock lite för enkel. Gör man en livscykelanalys på köttproduktion och på vegetabilisk produktion blir det ju alltid ett steg extra inom köttproduktionen. Det tar ca 16 kilo spannmål för att producera 1 kilo kött. För inte länge sedan kom en rapport¹ från SwedWatch, Latinamerikagrupperna och FIAN om hur sojaodlingar i Brasilien skövlar regnskog och skadar människor. Egentligen inget nytt, men likväl viktigt att föra ut. Största delen av soja skeppas sedan till bland annat Europa för foder till djuruppfödningen. Att äta detta kött bidrar naturligtvis mer till miljöförstöring per kalori än om man åt sojan direkt. Ännu bättre ur miljösynpunkt blir det att äta kött från naturbetesmarker. Det är stor skillnad på kött från djur som stått inomhus och ätit soja och naturbeteskött där djuren till och med har bidragit till biologisk mångfald och andra nyttigheter.
Även om den finska rapporten kommer fram till att skillnaden är 5% så visar den också att utsläppen från jordbruket fortfarande skulle halveras om man gick över till en vegetarisk kost och är alltså överens med tidigare forskning på den punkten.
De flesta människor i västvärlden borde dra ner på köttkonsumtionen, både av miljö- och hälsoskäl. Ett bra sätt att göra detta är att välja ett lite dyrare kött av hög kvalitet från tex svenska naturbetesmarker men istället äta lite mindre och inte lika ofta.
Det finns alltså fortfarande några saker som man bör tänka på innan man köper en extra biff till grillen i sommar.

1. Mer kött och soja, mindre regnskog. SwedWatch, 2010 (ladda ner)

MyNewsdesk, DN., DN.2

Read Full Post »

Onyanserat om viltstammens skador

I tidningen Miljöaktuellt den 17/3 skrev tre företrädare för Svenska jägareförbundet ett försvarstal till stora viltstammar. Det vill säga förutom att man vill ha stora stammar för att lätt kunna skjuta mycket vilt under jakten. Det Svenska Jägareförbundet kallar ”önskad avskjutningsnivå” i en rapport från 2009. Man lyckades dock inte avancera positionerna så mycket för att motivera en så hög viltstam som vi har.

Argumenten gick bl.a. ut på att klövviltstammen skulle gynna biologisk mångfald för att de betar i skogen och därmed ersätter skogsbetet från forna dagar. Det bygger på missuppfattningar om skogsbetet i Sverige och skillnader i betesdjurens ekologi. Betning av klövvilt skiljer sig från tex nötboskap genom att klövviltet betar mer knoppar, grenar och blad och nötboskap betar mest örter och gräs. Det var också sättet som vi bedrev skogsbruk på som gjorde att det blev en så hög biologisk mångfald under den perioden. Under 1000-talet och framåt betades skogen framförallt av svin- och nötboskap, men även får och get. Skogarna användes dessutom till att hämta in virke med mera. Dessa glesa skogar producerade också mycket vilt som gav mycket att jaga. När jordbruket expanderade krympte skogarna och de omvandlades också till mer timmerproduktion, speciellt under 1800-talet. Detta ledde till att skogen inte kunde producera lika mycket vilt som tidigare. Konflikten mellan skogsproduktion och jakt är gammal. Idag kan inte skogen hålla en så stor klövviltstam som nu finns i många delar av Sverige. I södra Sverige där den stora delen av den biologiska mångfalden i skogen finns, har man på många håll så stora klövviltstammar att det inte går att föryngra och odla lövträd. Det beror alltså inte bara på att skogsägare inte vill utan att de inte kan få upp oskadade träd. Flera studier publicerade i vetenskapliga tidskrifter visar på negativa effekter av höga klövviltstammar på biologisk mångfald^1,2,3,4.
Skogen sköts idag alldeles för dåligt ur miljösynpunkt, där delar jag kritiken med artikelförfattarna. Miljömålet väger väldigt lätt när, speciellt de stora skogsbolagen, idag formar skogen. Men lika lite som skogsföretagen kan skylla allt på klövviltet, kan jägarförbunden skylla på skogsföretagen.
Förutom minskad biologisk mångfald finns det flera andra mycket tungt vägande skäl att minska de överdimensionerade viltstammarna, t ex stora skador på jordbruksgrödor och trädgårdar. Enligt vägverket orsakar bara viltolyckor skador för ca tre miljarder varje år, för att inte tala om de personliga trauman de lämnar efter sig.
När det gäller vargstammen på 200 djur, så brukar det heta att man måste ta hänsyn till hur människor påverkas. Detta borde i högsta grad gälla klövviltstammarna också.

1. Huffman, D. W., D. C. Laughlin, K. M. Pearson, and S. Pandey. 2009. Effects of vertebrate herbivores and shrub characteristics on arthropod assemblages in a northern Arizona forest ecosystem. Forest Ecology and Management 258:616-625.

2. Stewart, K. M., R. T. Bowyer, J. G. Kie, B. L. Dick, and R. W. Ruess. 2009. Population density of North American elk: effects on plant diversity. Oecologia 161:303-312.
3. Vavra, M., C. G. Parks, and M. J. Wisdom. 2007. Biodiversity, exotic plant species, and herbivory: The good, the bad, and the ungulate. Forest Ecology and Management 246:66-72.
4. Ripple, W. J., and R. L. Beschta. 2006. Linking wolves to willows via risk-sensitive foraging by ungulates in the northern Yellowstone ecosystem. Forest Ecology and Management 230:96-106.

Miljöaktuellt

Read Full Post »

Etanol: inte så grönt som man först kan tro

De så kallade biobränslena har presenterats som en räddande ängel som ska göra oss delvis fria från användning av fossila bränslen. Skrapar man lite på ytan upptäcker man snart att exempelvis etanolproduktion varken är miljömässigt eller socialt hållbart.

Nyligen presenterade Sören Wibe från Expertgruppen för miljöstudier en rapport i SVD där han argumenterar mot etanol som miljövänligt alternativ och hävdar att flera forskningsrapporter visar att produktion och användning av etanol producerar mer eller lika mycket växthusgaser som användning av fossila bränslen. Gröna Bilister och Svenska Bioenergiföreningen (SveBio), som bland annat företräder Sveriges etanolproducenter, har ställt sig kritiska till rapporten och argumenterat för etanol som ett miljövänligt alternativ. Huruvida etanol producerar mer koldioxid eller inte kanske kan diskuteras, men det finns andra problem.

Biobränslen, som av flera kallas agrobränslen eftersom ordet bio betyder liv och man tycker inte att det passar så bra ihop med dessa produkter, framställs främst av sockerrör, soja, majs och skogsprodukter. Här börjar också problemen. För odling av t.ex. etanol behövs mark, och det konkurrerar då också med grödor som odlas till mat, men inte bara på ett så direkt sätt. Att odla grödor för bioenergi behöver inte direkt bidra till mindre mat, man kan använda restprodukter inom skogsbruk etc. Ibland har det dock hävdats i debatten att det finns improduktiv och icke utnyttjad mark som man har tagit över för att odla tex sockerrör. Denna mark används dock ofta till odling av mat, men av fattiga och ursprungsfolk som av någon anledning inte räknas. I tex Brasilien trängs jordbrukare ut av etanolodlingar från sina marker där de förut överlevde på sin odling.

Enligt Gustav Melin, vd på SveBio, har inte matpriser och skövling av regnskog något med etanolproduktion att göra. Att skövling av regnskog minskat, vilket Gustav Melin påstår, betyder inte att etanolodling inte påverkar skövlingen. I de områden där produktionen av sockerrör har expanderat har också skövlingen ökat. De stora monokulturerna av sockerrör som mestadels ägs av stora företag är i sig ekologiska öknar. Skövlingen ökar indirekt då bla boskapsskötare tvingas att flytta till nya områden för att bryta ny mark, för att ha någonstans att odla på. På så sätt slår etanolproduktion ut matförsörjning för redan fattiga och bidrar till att förut orörda marker bryts upp för odling. Påståendet att matpriserna inte heller påverkas av etanolodling stämmer heller inte. I en rapport från Världsbanken som tidningen The Guardian ¹ fått tag på, visar det sig att produktion av biobränslen stod för en stor del av ökningen av matpriser mellan 2002-2008.

Jakob Lagercrantz ordförande på föreningen Gröna Bilister säger att den etanol vi använder i Sverige kommer från verifierat hållbar sockerrörsetanol och tycker att:

Man får väl fråga sig vem som tjänar på att allmänheten börjar tro att bensin är miljövänligare än etanol.

Det är en viktig iakttagelse, man kan ju tänka sig att oljeindustrin har intressen i att etanolen inte får genomslag. Att etanol inte är miljövänligt betyder nu inte att bensin skulle vara bättre. Det är ett försök till en falsk dikotomi, att de två skulle vara de enda alternativ vi har. Om man sedan tittar på vilka intressenter det finns som gått in och lobbat för storskalig odling av biobränslen hittar man namn som Cargill, Mosanto, Syngenta, Exxon och Shell. Alltså stora transnationella företag inom jordbruksindustri, oljeindustri och petrokemisk industri. De har hittat en ny källa till inkomster, mest i form av de subventioner som etanolindustrin åtnjuter och ett sätt att fortsätta tjäna pengar på den enorma energiåtgången i den industrialiserade världen även om man skulle minska på oljan. Att det är stora intressenter som går in och tar över mark märks också på koncentrationen av markägande i agrobränsleindustrin, 0.8 procent av markägarna i Brasilien äger 43 procent av odlingsmarken.

De människor som bor i de länder som satsar på produktion av agrobränslen är också kritiska. Småjordbrukarna i regionen blir fråntagna sin mark och utnyttjade som billig arbetskraft på sockerrörsplantagen. Inget som kan påstås utveckla regionen eller vara speciellt socialt eller miljömässigt hållbart. På sockerrörsplantagen är arbetsförhållandena förfärliga och de flesta av arbetarna är slutkörda efter några år. Många får sjukdomar av bla sotröken från bränningen av plantagen som är vanligt förekommande vid skörden. Det finns de som producerar etanol på ett mer hållbart sätt, men de är få och producerar väldigt lite av all etanol och all produktion som är certifierad är inte så mycket bättre heller.

Certifieringen uppfanns för att döva samvetet hos de europeiska konsumenterna och makthavarna. Det är som att sminka över värsta defekterna

Det säger Anton Fon Filho, advokat på människorättsorganisationen Rede Social. Det hjälper inte att ersätta en dålig sak, fossila bränslen, med en annan, etanol.

1. Secret Report: biofuels caused the food crises, 2008, The Guardian

Read Full Post »

Samhällsekonomiskt vinst med större vargstam

Nu har Sverige just avslutat en vargjakt för att ”kontrollera” en vargstam på 220 djur som för en tynande tillvaro genom att skjuta av mer än 10% av stammen. Varför? Har Sveriges regering fallit för en liten högljudd lobbygrupp jägare som inte vill ha någon konkurrens om villebrådet? Eller klarar Sverige inte av en toppredator om de blir fler än 220 individer?

För att motivera den här jakten har flera olika argument förts fram. Miljöminister Andreas Carlgren ”argumenterade” med hjälp av en kontradiktion när han i söndagens P1 förklarar att:

”Hotet mot vargstammen i Sverige är inte vargjakt utan det är att den inte är genetisk frisk.”

Att den inte är genetisk frisk beror bl.a på att de är för få. Pinsam okunskap för en miljöminister.
Andra argument har varit samhällsekonomiska: Vargen orsakar ekonomiska förluster i form av fällda tamdjur och minskad älgstam.
Här följer lite siffror om skador på olika djur och grödor orsakade av olika djur.
Enligt viltskadecenter attackerades år 2008 totalt 504 tamdjur och 57 hundar av rovdjur, alltså inte bara varg. 317 tamdjur och 41 hundar angreps av varg varav 243 tamdjur och 27 hundar dog. De flesta, ca 80%, av hundarna angrips under jakt. Det är oftast ett litet antal individer bland rovdjuren som står för de flesta skadorna på tamdjur.

Skogsskador orsakade av den höga klövviltstammen talas det inte lika ofta om. Enligt skogsstyrelsen är hela 15-20 % av det slutliga tallbeståndets stammar älgskadade. Älgstammen måste minska för att kunna producera värdefullt tallvirke i framtiden. Tar man in den totala skadeverkan på skogen från vilt blir det miljardbelopp. Det är tex nästan omöjligt att odla lövskog i stora delar av Sverige. En högre andel lövskog skulle gynna både biologisk mångfald, resistens mot storm och rekreationsvärdet. En större vargstam som håller nere klövviltstammen skulle ge inkomster som vida överstiger ersättningskostnader för skador på tamdjur.
Det finns också studier som visar att när vargstammen är låg finns det fler ensamma individer som inte hittar en flock att ingå i och det är oftast dessa ensamvargar som skapar problem med tamboskap¹.

Detta får en att undra de egentliga orsakerna till varghat och regeringens tillåtelse till jakt på detta ekologiskt viktiga djur. Det finns inte bara samhällsekonomiska argument för att bevara och förstärka vargstammen, utan rent ekologiska och moraliska också. Det är naturligtvis hemskt när ens husdjur dör men det är knappast ett argument för att utrota en art, bara för att en liten grupp människor vill kunna släppa sina jakthundar lösa i skogen utan risk att de bli dödade. Jaga kan man fortfarande göra även med en lägre klövviltstam, även om man inte får skjuta lika många eller några djur, men det är ju nu heller ingen naturgiven rättighet.

1. Okarama, H. 1995. The trophic ecology of wolves and their predatory role in ungulate communities of forest ecosystems in Europe. Acta Theriologica. 40: 335-386.

Second Opinion
DN, DN2, Miljöaktuellt

Read Full Post »

Kommunal användning av lokalproducerad mat.

Nu börjar frökatalogerna ramla ner i brevlådorna och många sätter sig och börjar planera vad man ska odla denna säsong. Egen odling är ju inte bara kul utan är också för många ett sätt att få lite extra goda, lokalproducerade grönsaker på bordet. Det är inte bara jordbrukare och hemmaodlare som skulle kunna göra detta utan också hela kommuner som ett led i att skapa en mer uthållig produktion. Ronneby och Rättvik har varit på tapeten nyligen efter kommunernas beslut att använda den ekologiska och lokalproducerade maten från sitt naturbruksgymnasium. Det kom skarp kritik från olika aktörer som tyckte att det var ett brott mot upphandlingen.

Det handlar i första hand om bl.a kött, mjölk och potatis som ska användas i skolor och vården. Miljömässigt är detta ett alldeles utmärkt sätt att minska belastningen på miljön på flera sätt. Färre transporter, ekologisk odlad mat, som faktiskt har visat sig gynna miljön, om inte på alla, så på flera olika sätt. Det ger säkert också mer näringsrik och smakrikare mat eftersom den inte har transporterats och lagrats under lång tid.

Motargumenten har varit att det skulle slå ut små jordbrukare i regionen. Små jordbrukare har nu fått lägga ner i många år, bl.a på grund av den orättvisa konkurrensen från subventionerade storjordbruk och dåliga priser. Lokal upphandling skulle snarare gynna små jordbrukare.

Det finns dock en del förbättringar man skulle kunna genomföra med systemet att ha allt närodlat från just kommunens eget jordbruk. Man borde ta med andra lokala jordbrukare istället för att bygga ut kommunens egna jordbruk. Problemet idag är dels att det är svårt att komma med i upphandlingen för många små jordbrukare, man blir istället hänvisad till mellanhänder och ofta utkonkurrerad av storjordbruk och importerade matvaror. I upphandlingslagen ges lite eller ingen tyngd åt krav på kvalité och miljö utan bara på lägsta pris. Det måste bli lättare att upphandla lokalt och sätta krav på tex etisk djurhållning, ekologisk odling, korta transporter och hög kvalité.

Detta kan dock vara en bra början för att visa att det kan fungera bra med lokalproducerad mat. Man borde räkna på miljövinsterna man gör och presentera dessa. Ett sätt att få lokalproducerad ekologisk mat att vinna upphandlingen även vad gäller pris kan vara att lägga in kostnader för miljö och hälsa i priset. Det skulle göra priset på importerad mat från stora industrijordbruk mycket högre.

Ett nytt sätt att odla i mer stadsnära miljöer är ett slags kooperativt brukande. En blandning mellan kolonilott och jordbruk. I Malmö och Uppsala har sådana projekt påbörjats. Ett av dessa ligger utanför Gottsunda. Mer om detta kan läsas på grundarnas blogg: Matparken.

Fler kommuner borde satsa på lokalproducerat och även underlätta för människor att själva börja odla en del av sin egen mat. Om inte annat så skulle det höja känslan för mat och förståelsen av vad mat är.

Read Full Post »