Diskuterar jordbruk i podcast

För ett par dagar sedan gästade jag en Poddradio där jag diskuterade jordbruk med Jacob Guidol och William Valkeaoja från tyngre träningssnack. Trodde aldrig jag skulle intervjuas av en träningspod, men detta har nu alltså hänt.

Anledningen som jag förstod det är att både William och Jakob ville veta, inte bara hur kost påverkar hälsan, utan också hur produktionen (jordbruket) påverkar miljön. Vi hann diskutera flera olika aspekter av jordbruk men som vanligt finns mycket kvar. En del av det kan man hitta här på bloggen under kategorin jordbruk.

Lyssna på avsnittet här Jordbruket- hur fungerar det?
Då jag intervjuas via Skype med en lite dålig anslutning blev ljudkvalitén lidande.

Read Full Post »

Krånglig debatt om jordbruk

När man forskar om miljö och jordbruk kan man inte undvika att ställas inför frågan Vilket är bäst: ekologiskt- eller konventionellt jordbruk? Det brukar resultera i en rad motfrågor. Bäst, för vad då? Eller, vad menar du med ekologiskt, vilken typ av ekologiskt? Frågeställningen är förståelig eftersom det är ganska vanligt att alternativen ställs mot varandra på det sättet; ekologiskt eller konventionellt jordbruk.

 

Vilken typ av ekologiskt?

Om man börjar med den andra frågan; vad menas med ekologiskt? I Sverige brukar ekologiskt jordbruk referera till det jordbruk som följer regler för ekologisk odling enligt KRAV i Sverige, EU-certifiering, eller liknande internationellt. I ett globalt perspektiv kan det dock användas i en bredare mening och innebära en mängd olika jordbruksmetoder. Detta gör det lite knepigt att veta vad folk menar när de hänvisar till ekologiskt. Många undersökningar om för- och nackdelar med ekologiskt jordbruk, även vetenskapliga sådana, behandlar oftast just EU-certifierat och liknande ekologiskt jordbruk¹. När dessa undersökningar sedan diskuteras i olika medier försvinner det tyvärr och det blir ekologiskt eller t.o.m alternativt jordbruk i allmänhet. Det kan dock vara stor skillnad i både produktion och hur miljövänligt ett ekologiskt jordbruk är, beroende på vilken typ av ekologisk jordbruk man menar².

Till att börja med finns det några grundläggande saker som ibland missförstås eller blandas ihop med ekologisk/alternativt jordbruk.

• Bara att inte använda bekämpningsmedel eller konstgödsel är inte samma sak som att driva ekologisk jordbruk. Det ekologiska kräver en mängd olika metoder för att producera mat och hantera alla de problem det medför. Det kan vara både traditionella och moderna vetenskapligt testade metoder.
• Allt traditionellt jordbruk är inte ekologiskt.
• Att något är traditionellt eller modernt säger ingenting om det är en dålig eller bra metod. Man måste testa metoden hur den fungerar i den regionala kontext den ska användas.
• Familjejordbruk säger ingenting om huruvida det är ekologiskt eller småskaligt.
• Alla idéer om jordbruksmetoder, inte bara ekologiskt, innefattar antaganden om grundläggande förutsättningar för jordbruket, och vad det ska innefatta.

Hur jämför vi alla jordbruk?

Den första frågan är lite svårare och kanske också mer filosofisk. Vad är det vi vill åstadkomma med jordbruket och hur skiljer sig det från vad det åstadkommer nu? Bidrar ekologiskt jordbruk till att närma sig vad vi vill att jordbruket ska producera?

Det är också väldigt svårt att utvärdera alla olika typer jordbruksmetoder i världen på ett jämförbart sätt. Det kommer heller inte finnas en lösning på hur vi ska producera mat på ett hållbart sätt. Vad som fungerar bra kommer att variera från plats till plats och över tid. Jordbruket ska också producera en mängd olika nyttigheter förutom mat, och måste göra detta över lång tid. Jag tror vi därför måste utveckla nya sätt att utvärdera jordbruket som tar med alla dessa saker i beräkningarna.

Idag jämför man ofta bara skörd per hektar av en gröda. T.ex. skörden av gröda X i jordbrukssätt Y är N_y ton per ha, i jordbrukssätt Z är den N_z ton per ha. Problemet med det är att man bara jämför just produktionen av gröda X, inte produktionen av mat. Det kan hända att det produktionssystem som har lägst produktion av gröda X under ett eller ett par år kan ha högst produktion av mat tillgängligt för människor över lång tid. Antal människor som försörjs av matproduktionen per ha är en viktig faktor som tyvärr inte alltid tas med³.

Ett annat sätt att jämföra effektivitet på är i energin man får ut av grödan jämfört med energi som använts vid produktionen av grödan. Till exempel, energivinsten av gröda X i jordbrukssätt Y är ΔE_y och i jordbrukssätt Z är den ΔE_z, där ΔE = E_ut – E_in. Ibland är det dock inte relevant att titta på energivinsten för det är inte energin man odlar grödan för. Det kan vara en gröda viktig för näringstillförseln i kosten, t.ex. en essentiell vitamin, det kan också vara en kulturellt eller medicinskt viktig gröda eller en gröda som har en sekundär uppgift, t.ex. gröngödsling eller avvärja skadedjur. Då kan man tillåta att man får ut mindre energi än man satte in. Man bör dock ha en positiv energidifferens över hela gården eller regionen. D.vs. man kan inte använda mer energi än vad grödorna kan lagra in kemiskt från solen. Det är enkelt att tänka sig om det är människor eller djur som direkt ska använda sig av denna energi.

Stor del av det vi kallar det moderna jordbruket använder sig dock av maskiner där man måste tillföra energi i annan form. Idag använder vi oss nästan uteslutande av fossila bränslen till att driva maskiner. Eftersom dessa bränslen är ändliga och dessutom orsakar en hel rad problem så måste vi ställa om till ett jordbruk där de maskiner vi behöver är soldrivna. Detta kan vara i form av biobränslen, el eller vätgas.

Inget är bäst

För att summera så blir slutsatsen att det inte går att säga om ekologiskt eller konventionellt jordbruk är bäst. Inget av dem är idag hållbart. Frågan kanske därför inte ens är relevant. Förespråkare för ekologiskt och konventionellt, eller andra typer av jordbruk, har alltid några grundläggande premisser som de tar för givet. De har lite olika världsbilder om hur jordbruket, och kanske samhället, bör vara och göra. Det gör att båda sidor ofta har svårt att förstå den andra sidans logiska grund. Diskussionen bör kanske därför börja med vad vi ska ha jordbruket till och hur vi vill att det ska fungera. Kanske vi till och med borde diskutera det än mer grundläggande; vad är egentligen mat, vad är acceptabelt att äta och hur vill vi att den ska vara producerad?

I vilket fall behöver vi ta tillvara alla bra metoder vi har, traditionella som moderna, och fortsätta utveckla nya för att förhoppningsvis komma fram till hur vi ska odla mat i olika regioner som är hållbara i längden. Jag tror också vi måste också vara beredda att omvärdera vår världsbild om hur samhället ska fungera och se ut. Inte bara för jordbruket utan för att klara av alla de utmaningar vi står inför.

 
————————
1. Seufert V., Ramankutty, N., & Foley, J. A. (2012). Comparing the yields of organic and conventional agriculture. Nature, 485(7397), 229-232.

2. Altieri M. A., Funes-Monzote, F. R., & Petersen, P. (2012). Agroecologically efficient agricultural systems for smallholder farmers: contributions to food sovereignty. Agronomy for Sustainable Development, 32(1), 1-13.

3. Cassidy E. S., West, P. C., Gerber, J. S., & Foley, J. A. (2013). Redefining agricultural yields: from tonnes to people nourished per hectare. Environmental Research Letters, 8(3), 034015.

———————
 

Read Full Post »

Intensiv vallodling gynnar inte pollinering

Vall i landskapet verkar inte gynna pollineringen av åkerbönor. Det finns dock en positiv effekt av betesmarker, i alla fall på ekologiska gårdar.

Vall kallar man den gräsmark som man slår för foder varje år men som inte plöjs upp varje år. En del vallar ligger bara två år innan man odlar upp dem med en annan gröda. Vall har visat sig vara bra för jordorganismer¹, jordens struktur, kolinlagring samt vissa organismer ovan mark, t.ex. humlor² . Vi ville veta om vall i landskapet även kan påverka ekosystemfunktioner ovanför marken positivt, i detta fallet pollinering. I en studie³ gjorde vi försök med åkerböna som pollineras av framförallt humlor. Vi placerade åkerbönor i krukor i åkerkanter på gårdar som låg placerade i olika typer av landskap. Ett landskap var här definierat som en cirkel med radien en kilometer, med vår experimentgård i mitten av denna cirkel. Markanvändningen skiljde sig mellan de cirkulära landskapen runt experimentgårdarna så de bildade en gradient från liten andel betesmarker och kantzoner till stor andel betesmarker och kantzoner. Längs denna gradient hade vi sedan landskap med stor och liten andel vall i landskapet. Resultatet var ett 20-tal konventionella gårdar med varierande mängd vall och betesmark/kantzoner i landskapet, samt på 9 ekologiska och 9 konventionella kontrollgårdar med olika mängd betesmark/kantzoner i landskapet.

Vall verkade inte påverka pollineringen, det vill säga åkerbönorna på gårdarna med mycket vall i landskapet var inte bättre pollinerade än de med lite vall i landskapet. Däremot ökade pollineringen med andelen betesmark och kantzon i landskapet, men bara på ekologiska gårdar. En hypotes om varför det är så är att ju mer betesmarker och andra små habitat det finns i landskapet desto större population av humlor finns det. Att det är just de ekologiska gårdarna det märks på kan bero på att kantzoner och andra små habitat har lite mer blomresurser än de konventionella gårdarna. Det medför att humlor och andra pollinerande insekter födosöker utanför betesmarkerna på ekologiska gårdar men inte så mycket på konventionella gårdar. Dessa humlor pollinerar då också växter, bl.a. åkerbönorna i fältkanten. Detta har vi dock inte kunnat testa än utan är bara en hypotes om varför pollineringen ökade med andelen betesmark på de ekologiska men inte konventionella gårdarna.

Att vallen inte bidrog till en bättre pollinering betyder inte att vall inte kan vara positivt. Skötseln av vallen kan spela en stor roll. Vallarna vi hade med i studien var för det mesta ganska intensivt odlade. Kanske kan vall som innehåller mer blommor som man låter växa upp bidra till bättre pollinering. Det är något som framtida studier kanske kan utvisa. Det vi kan se i studien är att både hur landskapet ser ut och hur jordbruket sköts har betydelse för potentialen av pollinering.

---

1. van Eekeren N. et al., 2008. Soil biological quality after 36 years of ley-arable cropping, permanent grassland and permanent arable cropping. Appl. Soil Ecol., 40:432–446
2. Persson A.S., Smith H.G., 2013. Seasonal persistence of bumblebee populations is affected by landscape context. Agric. Ecosyst. Environ., 165:201–209
3. Andersson G.K.S., Ekroos J., Stjernman M., Rundlöf M., Smith H.G., 2014. Effects of farming intensity, crop rotation and landscape heterogeneity on field bean pollination. Agr. Ecosys. Environ. 184:145-148.

Read Full Post »

Eko-odling kan bevara variationen av pollinerande insekter

När jordbrukslandskapet intensifieras så minskar artdiversiteten och abundansen av bl.a. pollinerande insekter. Ekologisk odling verkar kunna hålla en högre mångfald även i storskaliga landskap. I en ny studie har jag undersökt om ekologisk odling också kan påverka variationen av pollinerande insekter.

När man jämför småskaliga och variationsrika (heterogena) landskap med mer storskaliga och enkla (homogena) landskap så brukar det finnas en skillnad i biologisk mångfald av insekter.¹ Mångfalden insekter på ekologiska gårdar brukar också vara högre jämfört med konventionella gårdar, speciellt i de storskaliga landskapen.² Jag har förut skrivit om en studie där jag också hittade skillnader i pollineringspotential mellan eko-gårdar och konventionella gårdar. Jordgubbar blev bättre pollinerade på ekologiska jämfört med konventionella gårdar, i storskaliga intensivt odlade landskap.³

Jordgubbar behöver en variation av olika pollinerande insekter för att bli fullpollinerade. Det ledde till en frågeställning om det bara var mångfald och abundans som kunde skilja sig mellan de båda odlingsformerna, eller om variationsrikedomen av pollinerande insekter också kunde skilja sig åt.

Som väntat så minskade mångfalden pollinerande insekter när man går från ett heterogent till ett homogent landskap. Det visade sig dock att på ekologiska gårdar i de homogena landskapen så behölls en större variation av olika pollinerande insekter jämfört med de konventionella gårdarna⁴. Skulle detta kunna vara en anledning att jordgubbarna var bättre pollinerade på eko-gårdar i de homogena landskapen? Det är en möjlig förklaring.

——
1. Bengtsson, J.N., Ahnström, J., Weibull, A.C., 2005. The effects of organic agriculture on biodiversity and abundance: a meta-analysis. J. Appl. Ecol. 42, 261-269.

2. Rundlöf, M., Nilsson, H., Smith, H.G., 2008. Interacting effects of farming practice and landscape context on bumblebees. Biol. Conserv. 141, 417-426.

3. Andersson, G.K.S., Rundlöf, M., Smith, H.G., 2012. Organic farming improves pollination success in strawberries. PLoS One 7(2) e3159.

4. Andersson, G.K.S., Birkhofer, K., Rundlöf, M., Smith, H.G., 2013. Landscape heterogeneity and farming practice alter the species composition and taxonomic breadth of pollinator communities. Basic and Applied Ecology, In press.

—
Sveriges radio P1

Read Full Post »

Vildbin viktigast för fruktskörden?

För ett tag sedan publicerade några kollegor en studie¹ där de visar att vildbin spelar en väldigt viktig roll för skörden av frukter och bär. Det visar ytterligare på vikten av biologisk mångfald för matproduktion. Mångfalden av vildbin fungerar alltså inte bara som en buffert mot miljöförändringar utan är direkt viktig för produktionen av några av de viktiga grödorna.

Tidigare studier har visat att de grödor som ger oss merparten av vitaminer och spårämnen är beroende av insektspollinering.² Det verkar nu alltså som om vildbin spelar en nyckelroll för produktionen av dessa grödor. Honungsbin är de effektivaste pollinerarna för vissa grödor men inte de viktigaste generellt sett, och spelar inte den avgörande roll för matproduktionen som det ibland framställs. Honungsbin och vildbin komplimenterar istället varandra.

Studien har gått igenom data från 41 grödor runt om i världen och trenden är generellt att mångfalden och/eller abundansen av vildbin spelar en avgörande roll för pollineringen och skörden för dessa grödor. Det pekar återigen på vikten att bevara biologisk mångfald, även för att uppehålla de olika ekosystemfunktioner som bidrar starkt till människans välmående.

Biologisk mångfald kan generellt sett bidra till ekosystemtjänster på två sett. Det ena är att olika arter gör olika saker i ekosystemen och därmed bidrar till att olika funktioner uppehålls. Även om de bidrar till samma funktion, till exempel pollinering, så kan olika arter göra det olika effektivt beroende på omständigheterna, till exempel vilken gröda de pollinerar. Den andra stora positiva effekten av mångfald kan sägas vara en slags buffertfunktion. Om något händer i miljön som medföljer att en art minskar så kan andra arter som fyller ungefär samma funktion finnas kvar och ersätta funktionen. Detta kan vara både permanenta och tillfälliga variationer i miljön och hos arter. Populationer kan variera kraftigt från år till år och när en art är ovanligare så kan en annan fylla i luckan så att säga. Det kan också ske mer långvariga eller permanenta variationer hos populationer som när en art försvinner på grund av att miljön förändrats på ett sätt som gör att den inte uppfyller levnadsvillkoren för denna art.

Båda dessa effekter, olika effektivitet beroende på omständigheter och den buffrande förmågan, gör att biologisk mångfald är viktigt för ekosystemfunktionalitet. Dessutom kan man ju tycka att det är väldigt trevligt med mångfald.

———–

1. Garibaldi A. Lucas, 2013, Wild Pollinators Enhance Fruit Set of Crops Regardless of Honey Bee Abundance. Science

2. Eilers J. Elisabeth, 2011, Contribution of Pollinator-Mediated Crops to Nutrients in the Human Food Supply. PLoS ONE

Miljöaktuellt

Read Full Post »

Köttkonsumtion och miljö, ett interdisciplinärt problem

I vår har det pågått en debatt om köttkonsumtion och dess miljöpåverkan där många olika parter har tyckt till. För och emot köttskatt, för och emot minskad köttkonsumtion. Är det så att man pratar förbi varandra, kan alla ha rätt, ur sin synvinkel? Vi måste börja ta en helhetssyn på miljöproblem och angripa dem från flera håll, vilket kräver interdisciplinärt samarbete. Köttdebatten är ett exempel på detta. Missförstånd kring köttkonsumtion och produktion är helt begripliga, givet den mängd olika aspekter som finns kring köttets miljöpåverkan. Jag har i et tidigare inlägg skrivit lite om detta.

Flera olika aspekter har diskuterats kring köttkonsumtion och produktion, till exempel hur mycket kött vi äter. Uppskattningen från Jordbruksverket är överdriven menar några debattörer, svenskarna äter 23 kg per år, medan det är slaktvikten som är 87 kilo per person och år. Detta är relevant ur medicinsk synvinkel men ur miljöperspektiv är det främst mängd producerad vara och hur den är producerad som är relevant, inte hur mycket av den som sedan äts. Det är dock negativt för miljön att slänga mat. Det slösar med resurser om man antar att ju mer vi slänger desto mer köper vi, och i det hänseendet spelar det roll hur mycket av det vi köper som vi faktiskt äter.

Utsläpp av växthusgaser vid köttproduktionen är ett viktigt skäl till varför många menar att vi bör minska köttkonsumtionen. Häri finns flera aspekter. För att producera ett kilo djurprotein går det åt mellan 3 till 17 kilo spannmål till exempel, beroende på vilket djurslag det är, vilket leder till större växthusgasutsläpp per kilo färdig mat. Korna släpper också ut metangas när de omvandlar fodret till bland annat tillväxt, mjölk och protein. Hur stor metangasproduktionen är beror till stor del på vilket foder som de får, vilket komplicerar det hela en smula.

Det finns många andra problem med köttproduktion än växthusgaser. Ökade näringsutsläpp med övergödning som följd, en energiförlust jämfört med att producera vegetabilier samt en relativt stor miljöpåverkan vid foderframställningen. Till exempel bidrar fodret ofta till miljöproblem där det är producerat, exempelvis sojaproduktion i Brasilien som direkt eller indirekt orsakar avskogning, jorderosion och där användningen av bekämpningsmedel är stor. Effekterna av köttproduktionen kan då påverka både människor och miljö i andra delar av världen. Men man kan heller inte bara se till negativa konsekvenser utan även ta in positiva konsekvenser av köttproduktion. Betande kor kan nämligen också vara positiva för miljön, till exempel bidra till biologisk mångfald, vilket är en annan aspekt som diskuterats. Detta är förutsatt att de betat på naturbetesmarker. Här kan det då uppstå en avvägning där utsläpp av växthusgaser ställs mot biologisk mångfald. En väsentlig del av arterna i jordbrukslandskapet riskerar att försvinna eller minska kraftigt utan betande djur. Det skulle kunna påverka både människors uppfattning av landskapet, och kanske välbefinnande, samt ekosystemtjänster som produceras av de arter som finns i dessa miljöer.

Ett alternativ till köttskatt som framförts är att plantera träd på till exempel trädlösa betesmarker och arealer som inte används som åker längre. Det är dock tveksamt om fler träd kan kompensera för köttproduktionens växthusgasutsläpp och framförallt inte övriga miljöproblem associerade med köttproduktion. Naturbetesmarker kan möjligtvis också bidra till kolinlagring i sig själva, utan träd, men vi vet för lite om det än för att kunna säga hur stor betydelse det har. EU:s Green Grass projekt har dock uppskattat att upptaget av kol är ganska betydelsefullt. Vi behöver bli bättre på att se på hela kedjan, från produktion av foder, vilka djurslag vi använder, var de kommer ifrån och hur de produceras, till hur mycket kött vi äter.

Miljöproblem har ofta flera olika orsaker och också flera olika effekter, allt från påverkan på ekologiska system till sociala system. Det blir idag ofta ett stort fokus på klimatet, men olika miljöproblem samverkar och påverkar varandra. Vi behöver därför också anlägga en helhetssyn på olika miljöeffekter av produktion och konsumtion av varor, och då inte bara inom jordbruket. Det kräver att vi förstår de naturvetenskapliga orsakerna och effekterna av miljöproblem tillsammans med de sociala orsakerna och effekterna, både lokalt och globalt, för att kunna lösa dem på det bästa möjliga sätt. Här skulle alltså ett interdisciplinärt angreppsätt underlätta där olika aktörer i samhället samarbetar, istället för att lösa sitt delproblem för sig. Köttkonsumtion och dess effekter är ett typexempel på det.

GP, GP, GP, Miljöaktuellt

Read Full Post »

Ekologisk odling kan öka potentialen för pollinering av grödor

Här kan vi nu presentera ännu ett resultat av egen forskning. Denna gång har vi undersökt ekosystemfunktionen pollinering och hur den kan påverkas av ekologisk odling. Våra resultat tyder på att potentialen för pollineringen är högre på ekologiska gårdar.

Vi gjorde ett experiment med jordgubbsplantor på konventionella och ekologiska gårdar med liknande omgivande landskap. Jordgubbsplantorna var placerade i krukor vid spannmålsfält för att minimera effekten av fälten själva, pollinerande insekter bryr sig inte så mycket om spannmål.

Vi valde jordgubbar eftersom deras typ av frukt, jordgubben, är speciellt bra för att uppskatta hur bra pollineringen av blomman var. De fungerar så att varje blomma har en mängd pistiller där varje pistill sitter på ett äggämne, akene, som om det blir befruktat leder till att ett fröämne, eller nöt, utvecklas. Om ett äggämne blir befruktat så kommer det att också producera ett växthormon (ett s.k. auxin, främst indole-3-acetic acid) som får blombotten under äggämnet att svälla upp och bli rött. Det är det som formar själva jordgubben, och alla de små gula prickarna på jordgubben är fröna, eller nötterna.

Det här kan man använda när man studerar pollinering eftersom det måste hamna pollenkorn på pistillen (pollinering) för att äggämnet ska bli befruktat. Om det inte kommer någon insekt och lämnar pollen på pistillerna så blir det antagligen ingen pollinering, utom självpollinering där pollen från samma blomma hamnar på pistillens märke. Det är inte så vanligt och brukar i alla fall inte resultera i någon effektiv pollinering. Jordgubben blir utan pollinering väldig liten och skrumpen eftersom inga eller väldigt få av äggämnena får blombotten att svälla. Om det kommer insekter men de inte lyckas lämna pollen på alla pistillerna kommer de områden som har opollinerade äggämnen att resultera i gropar och ojämnheter i jordgubben. Man kan också se skillnad på nöten om den är pollinerad eller inte. Det krävs oftast flera besök från olika arter för att jordgubben ska bli fullpollinerad¹.

Vi jämförde helt enkelt hur bra jordgubbarna hade blivit pollinerade på ekologiska och konventionella gårdar. Resultatet visade att på ekologiska gårdar var missformationerna betydligt färre², Figur 1. De hade alltså blivit bättre pollinerade. Vi testade också om åldern på den ekologiska gården, hur länge man odlat ekologiskt, hade någon betydelse för pollineringen. Det gjorde vi eftersom populationer av pollinerande insekter skulle kunna ta ett tag att bygga upp vilket skulle kunna medföra att pollinationen förbättras över tid. Vi har tidigare visat att det finns tidsförskjutningar i organismers respons på ekologisk odling: Tidsförskjutningar i arters respons på miljöförändringar. Vi såg ingen effekt av åldern på den ekologiska gården och förbättringen av pollinationstjänsten sker redan efter ett par år.

 

Fig. 1: Genomsnittliga antalet missformationer

 

Eftersom olika typer av pollinerande insekter behövs för att pollinera jordgubbar helt¹ kan vårt resultat betyda att kompositionen av pollinerade insekter är olika på ekologiska och konventionella och att detta befrämjar pollinationstjänsten på ekologiska gårdar. Hur detta kan översättas i ökade skördar eller högre kvalitet på fälten är lite för tidigt att säga eftersom vi gjorde experimenten med krukor. Vi behöver alltså studera pollinering på jordgubbsfält och försöka få ett mått på hur man kan översätta resultatet från krukstudier till jordgubbsfälten.

————-
1. Chagnon M, Gingras J, De Oliveira D., 1993, Complementary aspects of strawberry pollination by honey and indigenous bees (Hymenoptera). Journal of Economical Entomology, 86:416–420.

2. Andersson G.K.S., Rundlöf M., Smith H.G., 2012, Organic farming improves pollination success in strawberries, PLoSONE.

DN, SvT, Miljöaktuellt,

Read Full Post »

Lita inte enbart på honungbin för pollineringen

Det finns en talesätt som säger: ”Var tredje tugga du tar kan du tacka en insekt för”. Det bygger på studier som visar att pollinerande insekter bidrar till ca 30% av maten vi äter.¹ Ofta hör man att honungsbina skulle vara de viktigaste pollinerarna, bland annat från Sveriges Biodlares Riksförbund. Stämmer det?

Inte enligt en ny studie från England² där man har tittat på hur mycket pollinering som honungsbina kan stå för givet hur många bikupor det finns och hur mycket grödor som behöver pollineras, lite enkelt uttryckt. Det man upptäckte var att de inte kan göra ett så stort arbete som många påstår, vilket man faktiskt heller aldrig haft något bevis för. Effekten av honungsbin verkar vara något överdriven.

De så kallade vilda pollinerarna tycks bidra till en stor eller till och med större delen av pollineringen. Vilda pollinerare utgörs av solitära bin (ca 280 arter i Sverige), humlor (ca 40 arter), blomflugor (ca 400 arter), fjärilar (ett par tusen arter), bland andra. Att gynna dessa pollinerare kan alltså vara väldigt viktigt för att säkra pollineringen. Det ska sägas att honungsbin är viktiga pollinerare också, poängen är att vi inte har belägg för att påstå att de är de viktigaste och bidrar till störst del av pollineringen, varken för grödor eller vilda växter.

Det finns ett annat argument, om vi fortfarande bara håller oss till människonyttoaspekten, för att bibehålla och stärka en mångfald av arter, det är en slags försäkring mot variationer i miljön. Att bara en art står för en stor del av pollineringen är vanskligt eftersom om något händer den arten får det stora effekter. Konsekvenserna av det har vi fått en aning om i och med Colony Collapse Disorder, CCD. Detta fenomen, där hela kolonier av honungsbin försvinner, ledde till stora förluster i bland annat mandelodlingarna i Kaliforninen för några år sedan. I de odlingarna fanns inte så många vilda pollinerare kvar så effekterna blev stora. På andra ställen, som i vissa delar av Europa, var effekterna små eller nästan inga alls vilket antagligen berodde på att andra arter pollinerare fanns kvar i landskapet och utförde en fullgod pollinering av grödorna.
Vi bör alltså vara försiktiga med att tillskriva honungsbina alltför stor betydelse för pollineringen och vara rädda om och förbättra situationen för de vilda pollinerarna.

1. Klein, A.M., Vaissière, B.E., Cane, J., Steffan-Dewenter, I., Cunningham, S.A., Kremen, C., Tscharntke, T. 2007. Importance of pollinators in changing landscapes for world crops. The Proceedings of the Royal Society of London, Series B. 274, 303-313.

2. T.D. Breeze, A.P. Bailey, K.G. Balcombe, S.G. Potts., 2011, Pollination services in the UK: How important are honeybees?, Agriculture, Ecosystems & Environment

Read Full Post »

Tidsförskjutningar i arters respons på miljöförändringar

Alla inlägg hittills har kretsat kring fenomen och idéer inom olika miljöområden, men inget om resultat av den specifika forskning som vi själva driver. Det beror mycket på att det, som så ofta inom empirisk ekologisk forskning, tar tid innan man kunnat samla in och analysera data från det att ett projekt startat. De första artiklarna publiceras inte förrän efter kanske ett par år. Här kommer nu ett första sådant inlägg som bygger på forskning som några kollegor och jag har gjort.

Jordbruket har de senaste årtiondena intensifierats vilket både delvis ökat produktionen av vissa grödor men också lett till en hel del miljöproblem. Bland annat förlust av biologisk mångfald. Man har av olika anledningar inte lagt ner så mycket forskning och energi på att försöka utveckla ett jordbruk som både producerar mycket mat, är ekologiskt hållbart och upprätthåller en hög mångfald. I Sverige gäller det främst ekologisk odling, vilket är ett steg i att minska miljöeffekterna och skapa ett mer hållbart jordbruk. Det går i stort ut på att inte använda bekämpningsmedel och konstgödsel, men har också andra regler man ska följa.¹ Jordbrukaren gör också oftast andra åtaganden, som syftar till att höja produktionen till exempel.

Ekologisk odling har visat sig gynna biologisk mångfald ^2,3,4 och anledningarna till det kan vara flera. Till exempel att man inte använder bekämpningsmedel ⁵, att man har en större mångfald av grödor, ofta använder större andel vall eller att man inte använder konstgödsel. Det kan också vara faktorer som vi inte har fått grepp om än. En fråga som man inte studerat så noga, eller inte alls, är om miljön förbättras gradvis över tid, efter det att man gått över till ekologisk odling. Varför skulle den göra det, kan man fråga sig. Varför skulle till exempel biologisk mångfald öka med åren på ekologiska odlingar? Enligt ekologisk teori så kan det bero på att det dels tar ett tag för arternas livsmiljöer, habitaten, att öka i kvalité, dels att det tar ett tag efter det att kvalitén ökat innan arter flyttar in i de nya bättre miljöerna. Det kan också bero på att de arter som funnits i ett habitat i små mängder inte kan föröka sig lika snabbt som habitatet ökar i kvalitet. De hänger inte med förändringen i samma takt.

Vi kan åskådliggöra det sistnämnda med ett enkelt exempel. Man genomfören åtgärd i ett landskap eller på en gård där det finns 10 individer av en art X. Denna åtgärd ökar genast kvalitén på ett för arten viktigt habitat så att det nu är bra nog att hålla 1000 individer av art X. Det har dock inte hänt speciellt mycket när vi efter två år går ut och räknar alla individer, vi antar här att det är möjligt. Det kan då bero på att art X inte förökar sig så snabbt att det redan efter ett par år blivit 1000 individer. Vi måste kanske vänta i tio år tills vi har sett full effekt, på just art X, av den åtgärd vi gjorde i landskapet.

Nya Rön

Vi har nu genom vår forskning hittat vissa tidseffekter på organismer efter att man gått över till ekologisk odling. Vi fann att antalet fjärilar var större på gamla ekologiska gårdar än på nya ekologiska. ⁶ Det kan vara en effekt av just tidsförskjutningar som i ovanstående exempel. vi hittade ingen effekt på antalet arter, varken av fjärilar eller växter. Det var däremot skillnader mellan ekologisk och konventionell odling både i antalet växt- och fjärilsarter och i antalet individer fjärilar.

Att antalet arter tycks ha ökat som en direkt respons på omställningen till ekologisk odling kan ha lite olika orsaker. Två anledningar kan vara att arterna fanns också på de konventionella gårdarna men att de var så få att vi inte hittade dem. De ökade sedan snabbt i antal efter att man gått över till ekologisk odling. Till exempel växter som ligger i en fröbank och som kan växa upp när de inte sprutas bort av herbiciderna. En annan orsak kan vara att några arter snabbt kunde etablera sig efter omställningen, det kan vara snabbspridda arter som inte trivdes i konventionell odling. Till exempel växter som sprids med vinden och överlever när de nu inte sprutas ner av herbicider. Vilka olika arter det är som reagerat på omställningen och hur ska vi i vår fortsatta forskning titta närmare på.

Hur påverkar det?

Om tidsförskjutningar visar sig vara vanliga så har det effekter på hur vi implementerar och utvärderar miljö- och naturvårdsåtgärder. Vår studie visar att mångfalden av vissa arter kan öka snabbt samtidigt som antalet individer av, i det här fallet, fjärilar var större på gårdar som varit ekologiska länge. Vi behöver undersöka fler artgrupper samt studera om även olika typer av ekosystemfunktioner, som till exempel vattenrening, biologisk kontroll eller pollinering, också reagerar snabbt eller med en tidsförskjutning.

————————-
1. KRAV
2. Rundlöf et al., 2008, Local and landscape effects of organic farming on butterfly species richness and abundance, Journal of Applied Ecology
3. Bengtsson et al., 2005, The effects of organic agriculture on biodiversity and abundance: a meta-analysis, Journal of Applied Ecology
4. Smith et al., 2010, Consequences of organic farming and landscape heterogeneity for species richness and abundance of farmland birds, Oecologia
5. Geiger et al., 2010, Persistent negative effects of pesticides on biodiversity and biological control potential on European farmland, Basic and Applied Ecology
6. Jonason et al., 2011, Assessing the effect of the time since transition to organic farming on plants and butterflies. Journal of Applied Ecology

Read Full Post »

Vi behöver mer mångfald i jordbruket, på flera sätt

Jordbruket har sedan 10000-5000 år följt människan i nästan alla delar av världen.¹ Idag avgör jordbruksproduktionen inte bara tillgången på det vi absolut inte kan vara utan för att överleva, mat, utan är i stor grad också föremål för en del miljöförstöring, spekulation och konflikter. Hur mycket beroende på vem som producerar vad och hur. Jordbrukets produktion av mat, och andra tjänster, har alltså potential att påverka hur stabilt ett samhälle är över tid.

På nationsnivå kan stabiliteten påverkas dels direkt, genom hur säker mattillgången är, dels indirekt genom i hur stor grad nationen själv styr över produktionen. Ett land som är beroende av import för att säkra sin mattillgång har ingen kontroll över sitt eget folks försörjning.
Det är avgörande att ha en säker och stabil mattillgång i ett land för att säkra välståndet hos folket, ingen särskilt kontroversiell åsikt. Jag skulle också hävda att i hur stor grad en region lyckas vara självförsörjande är, eller kommer att bli, en viktig faktor för hur stabil regionen är.^1,6 Jag har skrivit om naturresurser och stabilitet tidigare HÄR.

Men hur säkrar vi mattillgång samtidigt som vi måste få jordbruket stabilt över tid? Det vill säga; lyckas producera mat utan att förstöra ekosystemen, som i slutändan är nödvändiga, inte bara för jordbruket självt utan också för många andra ekosystemfunktioner vi är beroende av. Ekologisk odling har varit ett alternativ som skulle vara ett första steg.^2,3 Det har fått en del kritik, i alla fall några av de metoder i Europa som går under namnet ekologisk odling.⁴ Främst för att de inte producerar lika mycket som konventionell odling. Här blir definitionen av ekologisk odling ett problem, det finns så många olika typer av ekologisk odling runt om i världen varav en del producerar lika mycket eller mer än konventionell odling.^5,6 Hållbart jordbruk, ekologisk odling eller vad man ska kalla dessa odlingsmetoder, behöver utvecklas och det finns heller inte en rätt lösning utan olika modeller måste få lov att testas. Vi måste också tillåta att en större mångfald av jordbruksformer och grödor används, på olika ställen och under olika perioder. Det ger ett mer stabilt system som kan buffra för variationer i miljön, klimatförändringar till exempel, vilket har visat sig vara en viktig faktor tidigare.⁷

Att genomföra jordreformer och ge folket möjlighet att äga mark och ge dem papper på det, som nu i Rwanda, är ett steg i rätt riktning. Det ökar möjligheter för verklig utveckling och ger ett förstärkt skydd mot att olika intressenter tar jordbrukares mark i anspråk för att ”investera” i. Småjordbrukare måste själva få bestämma sitt produktionssystem och vad, när och hur de ska odla till försörjning. Även vad, när och vart de ska sälja sina grödor för att få in inkomst. Det ingår i begreppet matsuveränitet. Det är inte bara stora subventioner av jordbruket i rika länder som hindrar fattiga från att sälja sina produkter. Stora koncentrationer av marknaden av olika produkter är minst lika sort, om inte ett större, problem. Till exempel två företag Monsanto och DuPont dominerar majsmarknaden (ca 65 %), och fem transnationella företag kontrollerar 90 % av spannmålshandeln. Det skapar en väldig maktobalans vilket gör att småjordbrukare, som utgör majoriteten av jordbruken i fattiga länder, inte har så lätt att sätta något emot och t.ex. kräva bättre priser.

Flera saker skulle kunna utveckla en säkrare och mer hållbar produktion:

• Låta jordbrukare själva äga sin mark.
• Utveckla nya odlingsmetoder, helst helt oberoende av fossila bränslen, och förbättra de vi har.
• Tillåta och satsa på en mångfald av olika odlingsmetoder runt om i världen.
• Satsa mer på små familje- eller kooperativa jordbruk, de är mer flexibla och kan lättare ställa om och byta grödor under miljöförändringar.
• Bevara och satsa på en mångfald av grödor och varianter, också det för att lättare anpassa sig till miljöförändringar.
• Involvera och ge kontrollen över utvecklingen av nya GMO-grödor till de som behöver dem, dvs de fattiga jordbrukarna, och till oberoende forskning. Nu kontrollerar Monsanto ca 90% av marknaden, och deras GMO-grödor gynnar inte de hungrande. Många är emot GMO och ibland med rätta. En del nya grödor är tveksamma, både med avseende på nyttan de sägs göra och ur miljösynpunkt. Det kan dock finnas tillfällen då de kan göra nytta men det ska som sagt avgöras av de som kan behöva dem och gå igenom oberoende studier innan man släpper ut dem på fälten.
• Göra de storskaliga intensivjordbruken mer hållbara. Alltför stora markkoncentrationer till ett fåtal markägare, framför allt utländska bolag, är inte en stabil och hållbar väg för matproduktion.
• Använda större del av grödorna till människoföda. Idag går större delen av jordbruksarealen till att producera djurfoder.
• Utveckla och sprida nya idéer från jordbrukare till jordbrukare runt om i världen.
• Förstå jordbruket mer som en producent av en mängd olika tjänster, inte bara produktion av vissa grödor. Det multifunktionella jordbruket.

Det finns en hel del att göra än och alla idéer är välkomna. Det positiva är att det faktiskt finns många idéer runt om i världen. Tyvärr så får de sällan gehör eller blir direkt motarbetade av kortsiktiga vinstintressen. Det finns en del plattformar där jordbrukare kan organisera sig. En av de största organisationerna i världen är faktiskt en som samlar jordbrukare över hela klotet, Vía Campesina. Det är ett ställe där nya idéer tar form och de är ibland en ganska framträdande och respekterad röst i jordbruksfrågor.
Det är dock en utmaning att tänka om och bygga ett jordbruk som tar hänsyn till ekosystem och biodiversitet samtidigt som det producerar mat.⁸ Men det går.

——————————
1. Mazoyer, M. and Roudart, L., 2006, A History of World Agriculture: from the Neolithic age to the current crisis., Earthscan, UK
2. Science Daily, 2007, Organic Farming Can Feed The World, Study Suggests
3. Science Daily, 2006, Sustainable Farm Practices Improve Third World Food Production
4. Science Daily, 2010, Is Organic Farming Good for Wildlife? It Depends on the Alternative
5. Altieri, M.A., 2002, Non-certified agriculture in developing countries. In: Sciallaba, N.E.H, and Hattman, C., Organic agriculture, Environment and Food Security. FAO, Rome.
6. Pretty, J., 2002, Lessions from certified and non-certified organic projects in developing countries. In: Sciallaba, N.E.H. and Hattman, C., Organic agriculture, Environment and Food Security. Rome, FAO.
7. Blütghen, U., et al., 2011, 2500 Years of European Climate Variability and Human Susceptibility, Science
8. Sherr, S.J., McNeely, J.A., 2007, Farming with Nature: The Science and Practice of Ecoagriculture. Island Press.

The Guardian: Poverty Matters Blog, Grist, The Guardian: Mexico goes back to the land, MyNewsdesk, MyNewsdesk2, e24, Myewsdesk3, Smålandsposten

Read Full Post »

Honungsbin sprider sjukdomar via pollen

En ny studie visar att honungsbin kan sprida patogener, som virus, genom blommornas pollen¹. När ett infekterat bi besöker blomman så stannar en del av virusen på pollenet som sedan plockas upp av nästa bi, eller andra besökare. Till exempel ett virus som deformerar vingar hos bina visade sig spridas från koloni till koloni genom det pollen som bina samlade ihop.

Tidigare studier har visat att t.ex humlor kan användas för att sprida bakterier och virus som bekämpar sjukdomar hos de växter humlorna besöker. Att sjukdomar som angriper bin kan spridas på liknande sätt är därför inte konstigt men har inte varit känt tidigare.

För några år sedan blev det väldiga rubriker om honungsbikolonier som drabbades av något som kallas ”Colony Collaps Disorder”, CCD, vilket betyder att hela kolonier praktiskt taget försvinner och dör ut. Det verkar vara ett gammalt fenomen² men har förvärrats och/eller uppmärksammats mer på senare år. Man har länge sökt förklaringar på fenomenet och till och med mobiltelefonmasternas strålning har föreslagits av en del som en av orsakerna till att bina inte hittar hem. Det skulle bero på att elektromagnetisk strålning påverkar kryptokrom, ett ämne som bina använder till att navigera. Detta kräver nog mer forskning och är inte alls bekräftat och har också motbevisats i en del studier. En kombination av sjukdomar och att bina har ett försvagat immunsystem, bland annat p.g.a bekämpningsmedel, är det som hittills verkar vara den troligaste förklaringen^2,3. I en studie har en grupp forskare funnit att en kombination av virus och svamp förekom i de kolonier som drabbats av CCD, inte så förvånande var kombinationen mer dödlig⁴. Det finns alltså mycket som tyder på att en kombination av faktorer utlöser kollapserna hos bikolonierna. Inte så konstigt det heller kanske, det brukar sällan vara enskilda faktorer som förklarar fenomen i naturen. En del återstår dock att klara ut ².

Sjukdomar kan alltså enkelt spridas mellan kolonier genom pollen i blommor och med tanke på att ett honungsbi kan flyga upp till 10 km för att leta mat så kan ett utbrott spridas snabbt. Detta kan vara en del av förklaringen till att CCD-fenomenet kan uppkomma över hela kontinenter under ett år.

Ett sätt att försäkra sig mot förluster, i bl.a. grödor, är att uppehålla en hög biologisk mångfald i landskapet. Då kan andra arter, om honungsbina försvinner, fortsätta att pollinera. Sjukdomar kan spridas till andra stekelarter än honungsbin enligt studien¹. Studien varnar för att sprida honungsbikolonier mellan regioner och länder och uppmanar att börja använda fler arter till pollinering. De vilda arterna är också viktiga. Finns det flera arter i landskapet är sannolikheten att någon av dem inte drabbas av ett eller flera virus, svamp eller bakterier större. Studien visade på spridning just mellan stekelarter men det finns flera andra grupper, t.ex blomflugor, som pollinerar. Med en rik mångfald är det alltid någon art som inte drabbas just nu eller som är immun mot just den sjukdom som sprids för tillfället.

Att bara förlita sig på honungsbin är ingen bra idé. Det visade CCD bland annat 2006 där förlusterna på de ställen där det inte fanns några andra pollinatörer blev mycket större, till exempel i mandelodlingar i Kalifornien. Honungbin är heller inte den mest effektiva pollinatören av alla blommor, varken av grödor och vilda växter, så vi behöver många andra arter i landskapet.

1. Singh, R., et al., 2010, RNA Viruses in Hymenopteran Pollinators: Evidence of Inter-Taxa Virus Transmission via Pollen and Potential Impact on Non-Apis Hymenopteran Species., PLos ONE. 5(12)
2. Ratnieks. F. L. W. and Carreck. N. L., 2010, Clarity on Honebee Collapse?, Science, 327:152-153
3. vanEngelsdorp D., et al. , 2009, Colony Collapse Disorder: A Descriptive Study.PLos ONE. 4(8)
4. Bromenshenk, J. J., et al., 2010, Iridovirus and Microsporidian Linked to Honey Bee Colony Decline, PLos ONE 5(10)

Miljöaktuellt

Read Full Post »

AP-fondernas investeringar bidrar till miljöförstörelse

Flera gånger under året som gått har man i bl.a P1 uppmärksammat fallet med gruvan i Guatemala där det kanadensiska gruvföretaget GoldCorp har verkat flera år. Både det amerikanska staternas organisation, OAS, och nu också Guatemalas regering har reagerat starkt på GoldCorps brott mot miljö och människor i Guatemala och krävt att man avslutar mineralbrytningen. Brytningen av guld i provinsen San Marcos i nordvästra Guatemala orsakar en mängd miljö- och hälsoproblem, bl.a förgiftat vatten orsakat av de kemikalier man använder vid urlakningen av malmen, tex. cyanid. GoldCorp fick kritik för flera år sedan men inget har hittills hänt.

De människor som bor i byarna runtomkring och som förut ägde marken, men inte har blivit tillfrågade om brytningen, har hållit lokala folkomröstningar och enhälligt beslutat att de inte vill ha någon brytning där. Enligt den internationella arbetarorganisationen, ILO, ska ursprungsfolk tillfrågas innan man får utöva verksamhet på deras mark, artikel 7-ILO 169, vilken Guatemala har skrivit under.
Fattigdom, orättvisor och miljöförstöring i världen påverkas av internationell politik och globala maktförhållanden som också kan kopplas till historiska händelser. Bland andra filosofen Thomas Pogge har argumenterat att den rika världen uppehåller stor del av fattigdomen och tjänar på det¹.

”[National interests]…cannot justify that powerful states impose unjust rules on others or ignore such unjust rules while benefiting from them. The steadily growing international inequality can be traced to such unjust rules, which also contribute substantially to corruption and oppression in the developing countries. ” -T. Pogge

Ett exempel på en sådan unjust rule är, enligt Pogge, att man i handelsavtal inte tar hänsyn till om ett land styrs av demokrati eller diktatur. Den globala ekonomin berättigar alla ledare av ett land till att sälja ut naturresurser i landets namn och låna pengar i landets namn. Detta gäller oavsett om ledaren blivit demokratiskt vald eller tagit makten genom militärkupp och upprättat en diktatur. Det leder nästan till en uppmuntran att ta makten med alla medel för att få tillgång till stora resurser man sedan kan stoppa i egna fickor. Protester och försök till förändring slås ofta våldsamt tillbaka utan att handelsparten i väst lägger sig i. Där finns ett gemensamt intresse. Den odemokratiska regimen vill kunna fortsätta sälja ut landets naturresurser för att gynna sig själv och handelsparten för att få tillgång till samma naturresurser billigt. Dessa utvinns oftast utan att ta hänsyn till mänskliga rättigheter och miljö vilket påverkar både miljö och människor på ett negativt sätt. För att försvara handel med diktaturer brukar man säga att det är berättigat för det ger en möjlighet att påverka och till och med demokratisera dem. Detta är alltså osannolikt eftersom så länge man handlar och lånar pengar till dem så bryr de sig sällan om vad motparten tycker om hur man behandlar befolkningen.
Goldcorps gruva i Guatemala är bara ett lokalt exempel, och ett symtom, på detta. AP-fonderna som investerat i GoldCorp har hela tiden vägrat att dra sig ur vilket de grundar på att man vill vara kvar för att kunna påverka GoldCorp att ta större ansvar. Men är det ett bra argument? Vi kan applicera ungefär samma principer som Thomas Pogge talar om här. Så länge företaget tjänar på att bryta och föra ut guld ur landet och så länge Guatemalas regering och världssamfundet tillåter detta oavsett effekter på människor och miljö, så spelar det ingen roll vad de svenska AP-fonderna, som investerar i företaget, säger eller kräver av dem. GoldCorp har heller inte ändrat på sitt beteende även efter flera år av löften att bättra sig. Detta gäller speciellt i det här fallet där gruvbrytningen sker under en begränsad tid. Det handlar inte bara om förgiftat vatten och förstörda jordar och inte heller bara om mänskliga rättigheter och rätten till land. De hänger ihop och påverkas av globala system.
Ska vi bygga hållbara samhällen måste vi börja arbeta mer tvärvetenskapligt för att lyckas. Det krävs att vi diskuterar de större långsiktiga visionerna om hur vi ska ställa om. Allt vilar i grunden på naturvetenskapliga principer. Med det menar jag att man kan inte bygga ett samhälle som bryter mot tex termodynamiska lagar eller ekologiska principer. Man måste anpassa samhället efter dem. Samhällsbygge kan dessutom inte göras utan att ta hänsyn till någon form av etiska och juridiska rättigheter. Idag har vi ett samhälle som bryter mot båda dessa grundläggande faktorer där gruvdrift som den i Guatemala och AP-fondernas investeringar av pensionspengar i detta är symptom på ett systemtänk som vi måste ställa om.

1. Thomas Pogge, 2008, World Poverty and Human Rights: Cosmopolitan Responsibilities and Reforms, Cambridge: Polity Press

Miljöaktuellt , SvD

Read Full Post »

Peak soil, med flera.

Peak oil känner många till och det har diskuterats om giltigheten i fenomenet. En av de största problemen med Peak oil, om den inträffar som en del tycks vara övertygade om att den inte gör, är nog att en så stor del av matproduktionen idag är beroende av billig olja. Men det finns flera ”peaks” som kan orsaka problem med matproduktion, även om vi skulle ha tillgång till energi.

En är mer direkt, en så kallad Peak soil. Jord är mer än bara en näringslösning. De flesta växter kan inte växa i vatten och näring även om det skulle fungera att bygga upp ett sådant system. För ett hållbart jordbruk behövs jord, vilket är en komplex materia som i sig innehåller en mängd organismer som är viktiga för jordbruket. Jord förnyas i allmänhet långsamt och idag förlorar vi mer jord än det förnyas.
En rapport från FN 2007 slår fast att det faktum att jordar förstörs och förlorar sitt näringsinnehåll är en av de faktorer som begränsar matproduktion i stora delar av tropikerna.
Ett av ämnena som är essentiellt för växterna är fosfor. Detta är en annan resurs som håller på att sina, Peak fosfor. Beräkningar som gjorts visar att reserverna kommer att ta slut mellan 50-130¹ år och innan det kommer brytningen till konstgödsel att bli väldigt dyr, vilket främst kommer att drabba de fattiga jordbrukare som brukar marken med hjälp av konstgödsel. Tyvärr är väl 50 och speciellt 130 år för långt för beslutsfattare för att göra något. Fosfor är också ett ämne man inte kan byta ut mot något annat i jordbruket, inte i de ekologiska odlingarna heller. Olja skulle man ju kunna byta ut i jordbruket.

Som tur är kan man, till skillnad från olja, återanvända fosfor. Istället för att spola ut det i haven måste vi cirkulera det i kretsloppet och dessutom bli betydligt mer effektiva med hur vi använder det. Att återanvända slammet från reningsverken kan då tyckas vara ett enkelt steg. Det hade fungerat bra om vi dels hade slutat slänga ner en massa giftiga ämnen i toaletten dels hade kunnat bli av med medicinresterna. Det första kan tyckas enkelt i teorin, få folk att förstå det enkla faktum att det man slänger i toaletten kan senare hamna i maten. Kanske också att man överhuvudtaget inte bör slänga kemikalier i toaletten av etiska skäl. Medicinresterna är svårare eftersom det är inkorporerat i avföringen från början. Kroppen bryter själv ner mediciner men an del av det som går in i reningsverket som ofarliga ämnen har också visat sig kunna omvandlas eller återaktiveras igen.

Nu har VA-verken börjat genomföra en slags ”greenwash”-kampanj genom att börja certifiera slammet. Det så kallade REVAQ-systemet ska plötsligt förvandla slammet från giftigt avfall till ”miljövänligt” gödselmedel. Om man tar kadmium som ett exempel beslöt förra året EU:s livsmedelsorgan, Efsa, att sänka det godtagbara intaget per vecka för kadmium från 7 till 2.5 mikrogram/kg kroppsvikt. Den nuvarande kadmiumhalten i åkermarken är för hög idag för att kunna nå upp till detta². Kadmiumhalten i jordarna måste alltså minska omgående, inte öka vilket blir fallet om man sprider dagens slam på åkrarna.

Ett alternativ tills vi har lyckats göra slammet rent är biogasrester som visat sig vara väldigt effektiva gödselmedel enligt en doktorsavhandling från SLU³. Dessa kommer från restprodukter från biogasutvinning av vanliga grödor som vete, vall och raps och innehåller inte lika mycket gifter.
Det bästa vore om vi lyckats göra reningsverksrester rena och sedan använda dessa för att göra biogas. Resterna skulle man sedan kunna använda som gödsel.
Det vi behöver för ett framtida hållbart jordbruk är ett mycket mer cykliskt tänkande där vi kan återföra de näringsämnen vi äter upp utan att få med gifter eller medicinrester. Vi behöver också utarbeta metoder för att bevara jordarna och effektivisera vattenåtgången.

1. Dana Cordell, Jan-Olof Drangert, Stuart White, 2008, The story of phosphorus: Global food security and food for thought, Global Environmental Change, 19:292-305
2. DN
3. Sveriges Radio

Miljöaktuellt

Read Full Post »

Kött och miljöpåverkan: en komplex interaktion

I media pågick det för en tid sen en debatt om en finsk studie som påstods slå fast att det spelar ganska liten roll huruvida man äter kött eller är vegan i avseende vilken klimatpåverkan man har. Detta gäller alltså utsläpp av växthusgaser som köttproduktionen bidrar med i jämförelse med annan matproduktion. Det finns dock en del problem med den slutsatsen. Dels blev studien misstolkad, dels tar man inte upp påverkande faktorer som är viktiga i sammanhanget.

Den finska studien utgår från den nuvarande medelkonsumtionen av mat och har kommit fram till att 62% av utsläppen kommer från bearbetning av jorden, 24% av utsläppen från djurs matsmältning. En ganska stor del av köttet vi äter kommer dessutom ifrån djur som äter soja från odlingar i Brasilien. Med tanke på det låter 24% utsläpp ändå ganska mycket för att komma bara ifrån matsmältningen. Att gå över till vegetarisk kost skulle sänka utsläppen med 5% jämfört med en medelkonsument i Finland enligt studien. Denna typ av jämförelse blir dock lite för enkel. Gör man en livscykelanalys på köttproduktion och på vegetabilisk produktion blir det ju alltid ett steg extra inom köttproduktionen. Det tar ca 16 kilo spannmål för att producera 1 kilo kött. För inte länge sedan kom en rapport¹ från SwedWatch, Latinamerikagrupperna och FIAN om hur sojaodlingar i Brasilien skövlar regnskog och skadar människor. Egentligen inget nytt, men likväl viktigt att föra ut. Största delen av soja skeppas sedan till bland annat Europa för foder till djuruppfödningen. Att äta detta kött bidrar naturligtvis mer till miljöförstöring per kalori än om man åt sojan direkt. Ännu bättre ur miljösynpunkt blir det att äta kött från naturbetesmarker. Det är stor skillnad på kött från djur som stått inomhus och ätit soja och naturbeteskött där djuren till och med har bidragit till biologisk mångfald och andra nyttigheter.
Även om den finska rapporten kommer fram till att skillnaden är 5% så visar den också att utsläppen från jordbruket fortfarande skulle halveras om man gick över till en vegetarisk kost och är alltså överens med tidigare forskning på den punkten.
De flesta människor i västvärlden borde dra ner på köttkonsumtionen, både av miljö- och hälsoskäl. Ett bra sätt att göra detta är att välja ett lite dyrare kött av hög kvalitet från tex svenska naturbetesmarker men istället äta lite mindre och inte lika ofta.
Det finns alltså fortfarande några saker som man bör tänka på innan man köper en extra biff till grillen i sommar.

1. Mer kött och soja, mindre regnskog. SwedWatch, 2010 (ladda ner)

MyNewsdesk, DN., DN.2

Read Full Post »

Onyanserat om viltstammens skador

I tidningen Miljöaktuellt den 17/3 skrev tre företrädare för Svenska jägareförbundet ett försvarstal till stora viltstammar. Det vill säga förutom att man vill ha stora stammar för att lätt kunna skjuta mycket vilt under jakten. Det Svenska Jägareförbundet kallar ”önskad avskjutningsnivå” i en rapport från 2009. Man lyckades dock inte avancera positionerna så mycket för att motivera en så hög viltstam som vi har.

Argumenten gick bl.a. ut på att klövviltstammen skulle gynna biologisk mångfald för att de betar i skogen och därmed ersätter skogsbetet från forna dagar. Det bygger på missuppfattningar om skogsbetet i Sverige och skillnader i betesdjurens ekologi. Betning av klövvilt skiljer sig från tex nötboskap genom att klövviltet betar mer knoppar, grenar och blad och nötboskap betar mest örter och gräs. Det var också sättet som vi bedrev skogsbruk på som gjorde att det blev en så hög biologisk mångfald under den perioden. Under 1000-talet och framåt betades skogen framförallt av svin- och nötboskap, men även får och get. Skogarna användes dessutom till att hämta in virke med mera. Dessa glesa skogar producerade också mycket vilt som gav mycket att jaga. När jordbruket expanderade krympte skogarna och de omvandlades också till mer timmerproduktion, speciellt under 1800-talet. Detta ledde till att skogen inte kunde producera lika mycket vilt som tidigare. Konflikten mellan skogsproduktion och jakt är gammal. Idag kan inte skogen hålla en så stor klövviltstam som nu finns i många delar av Sverige. I södra Sverige där den stora delen av den biologiska mångfalden i skogen finns, har man på många håll så stora klövviltstammar att det inte går att föryngra och odla lövträd. Det beror alltså inte bara på att skogsägare inte vill utan att de inte kan få upp oskadade träd. Flera studier publicerade i vetenskapliga tidskrifter visar på negativa effekter av höga klövviltstammar på biologisk mångfald^1,2,3,4.
Skogen sköts idag alldeles för dåligt ur miljösynpunkt, där delar jag kritiken med artikelförfattarna. Miljömålet väger väldigt lätt när, speciellt de stora skogsbolagen, idag formar skogen. Men lika lite som skogsföretagen kan skylla allt på klövviltet, kan jägarförbunden skylla på skogsföretagen.
Förutom minskad biologisk mångfald finns det flera andra mycket tungt vägande skäl att minska de överdimensionerade viltstammarna, t ex stora skador på jordbruksgrödor och trädgårdar. Enligt vägverket orsakar bara viltolyckor skador för ca tre miljarder varje år, för att inte tala om de personliga trauman de lämnar efter sig.
När det gäller vargstammen på 200 djur, så brukar det heta att man måste ta hänsyn till hur människor påverkas. Detta borde i högsta grad gälla klövviltstammarna också.

1. Huffman, D. W., D. C. Laughlin, K. M. Pearson, and S. Pandey. 2009. Effects of vertebrate herbivores and shrub characteristics on arthropod assemblages in a northern Arizona forest ecosystem. Forest Ecology and Management 258:616-625.

2. Stewart, K. M., R. T. Bowyer, J. G. Kie, B. L. Dick, and R. W. Ruess. 2009. Population density of North American elk: effects on plant diversity. Oecologia 161:303-312.
3. Vavra, M., C. G. Parks, and M. J. Wisdom. 2007. Biodiversity, exotic plant species, and herbivory: The good, the bad, and the ungulate. Forest Ecology and Management 246:66-72.
4. Ripple, W. J., and R. L. Beschta. 2006. Linking wolves to willows via risk-sensitive foraging by ungulates in the northern Yellowstone ecosystem. Forest Ecology and Management 230:96-106.

Miljöaktuellt

Read Full Post »

Etanol: inte så grönt som man först kan tro

De så kallade biobränslena har presenterats som en räddande ängel som ska göra oss delvis fria från användning av fossila bränslen. Skrapar man lite på ytan upptäcker man snart att exempelvis etanolproduktion varken är miljömässigt eller socialt hållbart.

Nyligen presenterade Sören Wibe från Expertgruppen för miljöstudier en rapport i SVD där han argumenterar mot etanol som miljövänligt alternativ och hävdar att flera forskningsrapporter visar att produktion och användning av etanol producerar mer eller lika mycket växthusgaser som användning av fossila bränslen. Gröna Bilister och Svenska Bioenergiföreningen (SveBio), som bland annat företräder Sveriges etanolproducenter, har ställt sig kritiska till rapporten och argumenterat för etanol som ett miljövänligt alternativ. Huruvida etanol producerar mer koldioxid eller inte kanske kan diskuteras, men det finns andra problem.

Biobränslen, som av flera kallas agrobränslen eftersom ordet bio betyder liv och man tycker inte att det passar så bra ihop med dessa produkter, framställs främst av sockerrör, soja, majs och skogsprodukter. Här börjar också problemen. För odling av t.ex. etanol behövs mark, och det konkurrerar då också med grödor som odlas till mat, men inte bara på ett så direkt sätt. Att odla grödor för bioenergi behöver inte direkt bidra till mindre mat, man kan använda restprodukter inom skogsbruk etc. Ibland har det dock hävdats i debatten att det finns improduktiv och icke utnyttjad mark som man har tagit över för att odla tex sockerrör. Denna mark används dock ofta till odling av mat, men av fattiga och ursprungsfolk som av någon anledning inte räknas. I tex Brasilien trängs jordbrukare ut av etanolodlingar från sina marker där de förut överlevde på sin odling.

Enligt Gustav Melin, vd på SveBio, har inte matpriser och skövling av regnskog något med etanolproduktion att göra. Att skövling av regnskog minskat, vilket Gustav Melin påstår, betyder inte att etanolodling inte påverkar skövlingen. I de områden där produktionen av sockerrör har expanderat har också skövlingen ökat. De stora monokulturerna av sockerrör som mestadels ägs av stora företag är i sig ekologiska öknar. Skövlingen ökar indirekt då bla boskapsskötare tvingas att flytta till nya områden för att bryta ny mark, för att ha någonstans att odla på. På så sätt slår etanolproduktion ut matförsörjning för redan fattiga och bidrar till att förut orörda marker bryts upp för odling. Påståendet att matpriserna inte heller påverkas av etanolodling stämmer heller inte. I en rapport från Världsbanken som tidningen The Guardian ¹ fått tag på, visar det sig att produktion av biobränslen stod för en stor del av ökningen av matpriser mellan 2002-2008.

Jakob Lagercrantz ordförande på föreningen Gröna Bilister säger att den etanol vi använder i Sverige kommer från verifierat hållbar sockerrörsetanol och tycker att:

Man får väl fråga sig vem som tjänar på att allmänheten börjar tro att bensin är miljövänligare än etanol.

Det är en viktig iakttagelse, man kan ju tänka sig att oljeindustrin har intressen i att etanolen inte får genomslag. Att etanol inte är miljövänligt betyder nu inte att bensin skulle vara bättre. Det är ett försök till en falsk dikotomi, att de två skulle vara de enda alternativ vi har. Om man sedan tittar på vilka intressenter det finns som gått in och lobbat för storskalig odling av biobränslen hittar man namn som Cargill, Mosanto, Syngenta, Exxon och Shell. Alltså stora transnationella företag inom jordbruksindustri, oljeindustri och petrokemisk industri. De har hittat en ny källa till inkomster, mest i form av de subventioner som etanolindustrin åtnjuter och ett sätt att fortsätta tjäna pengar på den enorma energiåtgången i den industrialiserade världen även om man skulle minska på oljan. Att det är stora intressenter som går in och tar över mark märks också på koncentrationen av markägande i agrobränsleindustrin, 0.8 procent av markägarna i Brasilien äger 43 procent av odlingsmarken.

De människor som bor i de länder som satsar på produktion av agrobränslen är också kritiska. Småjordbrukarna i regionen blir fråntagna sin mark och utnyttjade som billig arbetskraft på sockerrörsplantagen. Inget som kan påstås utveckla regionen eller vara speciellt socialt eller miljömässigt hållbart. På sockerrörsplantagen är arbetsförhållandena förfärliga och de flesta av arbetarna är slutkörda efter några år. Många får sjukdomar av bla sotröken från bränningen av plantagen som är vanligt förekommande vid skörden. Det finns de som producerar etanol på ett mer hållbart sätt, men de är få och producerar väldigt lite av all etanol och all produktion som är certifierad är inte så mycket bättre heller.

Certifieringen uppfanns för att döva samvetet hos de europeiska konsumenterna och makthavarna. Det är som att sminka över värsta defekterna

Det säger Anton Fon Filho, advokat på människorättsorganisationen Rede Social. Det hjälper inte att ersätta en dålig sak, fossila bränslen, med en annan, etanol.

1. Secret Report: biofuels caused the food crises, 2008, The Guardian

Read Full Post »

Kommunal användning av lokalproducerad mat.

Nu börjar frökatalogerna ramla ner i brevlådorna och många sätter sig och börjar planera vad man ska odla denna säsong. Egen odling är ju inte bara kul utan är också för många ett sätt att få lite extra goda, lokalproducerade grönsaker på bordet. Det är inte bara jordbrukare och hemmaodlare som skulle kunna göra detta utan också hela kommuner som ett led i att skapa en mer uthållig produktion. Ronneby och Rättvik har varit på tapeten nyligen efter kommunernas beslut att använda den ekologiska och lokalproducerade maten från sitt naturbruksgymnasium. Det kom skarp kritik från olika aktörer som tyckte att det var ett brott mot upphandlingen.

Det handlar i första hand om bl.a kött, mjölk och potatis som ska användas i skolor och vården. Miljömässigt är detta ett alldeles utmärkt sätt att minska belastningen på miljön på flera sätt. Färre transporter, ekologisk odlad mat, som faktiskt har visat sig gynna miljön, om inte på alla, så på flera olika sätt. Det ger säkert också mer näringsrik och smakrikare mat eftersom den inte har transporterats och lagrats under lång tid.

Motargumenten har varit att det skulle slå ut små jordbrukare i regionen. Små jordbrukare har nu fått lägga ner i många år, bl.a på grund av den orättvisa konkurrensen från subventionerade storjordbruk och dåliga priser. Lokal upphandling skulle snarare gynna små jordbrukare.

Det finns dock en del förbättringar man skulle kunna genomföra med systemet att ha allt närodlat från just kommunens eget jordbruk. Man borde ta med andra lokala jordbrukare istället för att bygga ut kommunens egna jordbruk. Problemet idag är dels att det är svårt att komma med i upphandlingen för många små jordbrukare, man blir istället hänvisad till mellanhänder och ofta utkonkurrerad av storjordbruk och importerade matvaror. I upphandlingslagen ges lite eller ingen tyngd åt krav på kvalité och miljö utan bara på lägsta pris. Det måste bli lättare att upphandla lokalt och sätta krav på tex etisk djurhållning, ekologisk odling, korta transporter och hög kvalité.

Detta kan dock vara en bra början för att visa att det kan fungera bra med lokalproducerad mat. Man borde räkna på miljövinsterna man gör och presentera dessa. Ett sätt att få lokalproducerad ekologisk mat att vinna upphandlingen även vad gäller pris kan vara att lägga in kostnader för miljö och hälsa i priset. Det skulle göra priset på importerad mat från stora industrijordbruk mycket högre.

Ett nytt sätt att odla i mer stadsnära miljöer är ett slags kooperativt brukande. En blandning mellan kolonilott och jordbruk. I Malmö och Uppsala har sådana projekt påbörjats. Ett av dessa ligger utanför Gottsunda. Mer om detta kan läsas på grundarnas blogg: Matparken.

Fler kommuner borde satsa på lokalproducerat och även underlätta för människor att själva börja odla en del av sin egen mat. Om inte annat så skulle det höja känslan för mat och förståelsen av vad mat är.

Read Full Post »

Avskaffandet av skatt på konstgödsel missgynnar miljön

Lustgas, N₂O, har visat sig vara en stark växthusgas. Lustgasen har också den senaste tiden uppmärksammats bland annat i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Science¹ där man visar på att lustgasutsläppen ökar och att det även påverkar ozonskiktet negativt. En ganska problematisk gas med andra ord.

Så vad gör man då? Försöker minska utsläppen kan man tycka. Den största utsläppskällan för lustgas är handelsgödsel där såväl produktion som spridning av handelsgödsel ger utsläpp av växthusgaser, särskilt lustgasen. Tillverkningen av handelsgödsel kräver dessutom mycket energi, man använder ofta naturgas, och ger därmed stora utsläpp av fossilt koldioxid. Eller med andra ord, gynnar olje- och naturgasindustrin lite extra.

Regeringen har beslutat att ta bort skatten på handelsgödsel från och med Januari nästa år. Varför?

Argumentet var att genom att sänka skatten på gödsel skulle man öka konkurrenskraften för svenska jordbrukare.

..[skatten] gör att svenska produkter blir dyrare och risken finns att produktionen flyttar till länder som inte har samma höga miljökrav som Sverige

Argumentet fallerar på två sätt. För det första finns det många orsaker till vad som påverkar konkurrens och många sätt att stärka konkurrensen. Att peka ut handelsgödselskatten som något som gör svenska produkter dyrare håller då inte. EU:s subventioner till storskaligt industrijordbruk är svåra att slå genom att sänka en skatt. För det andra, först säger man att produktionen riskerar att flytta till länder med lägre miljökrav än Sverige, och det vill man förhindra genom att sänka de svenska miljökraven? Lite haltande logik.

Idag är systemet med handelsgödselskatten konstruerad så att de pengar som lantbruket betalar in till staten ska återföras till lantbruket på olika sätt. Tanken är alltså att den ska fungera som ett styrmedel som minskar kvävegödslingens miljöpåverkan.

Utredningen om skatten på handelsgödsel säger själva:

Skatten på kväve skall bibehållas som styrmedel för att tillsammans med andra styrmedel och åtgärder minska kväveförlusterna från jord- och trädgårdsbruket.. Basen för uttag av skatten skall även fortsättningsvis vara innehållet av kväve i handelsgödsel. Skattesatsen skall tills vidare inte ändras.

Regeringen går emot denna utredning och avskaffar skatten. LRF stödjer förslaget medan Naturvårdsverket, Länsstyrelsen i Halland, Ekologiska Lantbrukarna, SNF och WWF, bland andra, är kritiska till förslaget.

1. Science, 2009, Nitrous Oxide (N₂O): The Dominant Ozone-Depleting Substance Emitted in the 21st Century, Vol. 326: pp 123 – 125

Read Full Post »

Lite av varje från sommaren

Nu är man tillbaka efter sommarens fältarbete och ska avnjuta lite semester. Lite av varje har hänt under sommaren.

Energigrödor skapar nya miljöproblem

I en amerikansk studie, som presenteras i nättidskriften Public Library of Science, varnar forskare för att stora landområden riskerar att bli uppodlade med energigrödor för att hejda klimatuppvärmningen och därmed hota ekosystem och biologisk mångfald.

Tyvärr har regeringar och företag kunnat surfa på klimathotet och utföra åtgärder med förevändningen att det är för att minska på växthuseffekten, ibland utan vetenskaplig uppbackning av deras idéer. Tex har odling av sockerrör för etanolframställning i själva verket inte varit så miljövänlig. Fattiga i tredje världen har protesterat mot uppodlingen av mark med sockerrör för att exportera bränsle till västerlänningarnas bilar istället för att använda den till matproduktion. Nu har man alltså också börjat oroa sig för att orörda naturområden kan koma att naggas i kanterna, på goda grunder. Nyttan med etanol i tanken har också ifrågasatts från flera håll.

Diväveoxid, lustgas, hotar ozonskicktet

Ozonskiktet har upphört att tunnas ut sedan freonerna förbjöds, men enligt amerikanska forskare är faran inte över. I en artikel i tidskriften Science varnar man för att dikväveoxid, det vill säga lustgas, är en bidragande orsak till att ozonhålen inte repareras så fort som de annars skulle. Dikväveoxid är numera etta på listan över de mest ozonnedbrytande ämnena.

Nu vill forskarna bakom artikeln att dikväveoxid ska tas med i det så kallade Montreal-protokollet, ett internationellt fördrag för skydd av ozonskiktet som ska se till att ozonuttunnande kemikalier fasas ut.

Henning Rodhe, professor i kemisk meteorologi vid Stockholm universitet, menar dock att det inte kommer att bli lätt att kontrollera lustgasen. Bara en tredjedel av lustgasutsläppen orsakas av människan och man känner heller inte till utsläppskällorna så väl, enligt Henning Rodhe.
Forskare tror att ozonskiktet kommer att börja återhämta sig och bli tjockare igen inom fem år, men att det kan dröja upp till 75 år innan det är återställt och enligt Henning Rodhe ännu längre om inte lustgasutsläppen sänks.

Giftskandalen på Gotland

I mitten på juni polisanmäldes och anhölls tre personer, vd:n och två anställda, på det familjeägda jordbruksföretaget Ryftes Grönsaker AB, som dessutom skulle vara miljö- och kvalitetsprofilerat. De misstänks för att ha dumpat bekämpningsmedel i ett gruppupplag, något som är att betrakta som grovt miljöbrott.

Provtagningarna av marken, som gulnat i området för dumpningen, togs av SLU i början på sommaren och visade på 12 olika gifter, bland annat bekämpningsmedlen aklonifen och azoxystrobin i mycket höga koncentrationer. Flera av medlen är högpotenta och gör stor skada även vid små mängder. Det kan dröja till oktober innan det blir något åtal, ytterligare analyser väntar.

Beskämpningsmedel godkända av EU srids mer än tidigare trott.

Forskare vid Institutet för jordbrugsproduktion og Miljø vid Århus universitet har kommit fram till att den modell som EU använder för att beräkna växtskyddsmedlens långsiktiga effekt på grundvattnet, kallad Macro, har stora brister.

I sju års tid har de danska forskarna tagit vattenprover och kan idag konstatera att växtskyddsmedlen läckte ut i grundvattnet i högre koncentration än vad man beräknat enligt EU:s beräkningsmodell. Bland annat hittade man höjda halter av medlet metribuzin som används på potatis.

Slutsatsen som forskarna drar är att ett godkännande i EU inte är någon garanti för att medlen inte orsakar skador på grund- och dricksvatten. Om nu någon trodde det innan. Detta belyser också vikten av att samhället har oberoende forskning som kontrollerar skeenden i miljön oavsett vad regeringars och företags beräkningar och sianden om framtiden.

Betande kor miljövänliga ur flera aspekter

Djur på bete minskar gårdarnas totala utsläpp av ammoniak, enligt beräkningar från Institutet för jordbruks- och miljöteknik, JTI. Förklaringen tros vara att när korna bara är inne i stallet blir gödselmängden stor och svår att sprida vid rätt tidpunkt och till rätt gröda, vilket leder till att ammoniakutsläppet till luft ökar.

Alltså, konstaterar forskarna vid JTI, vore det en vinst såväl för miljön som för kornas hälsa om de fick gå ute så mycket som möjligt. Här kan korna bidra med ytterligare en miljönytta, att hålla betesmark öppen och bidra till biologisk mångfald.
Men den ökade användningen av automatiska mjölkningsrobotar, gör att tendensen går åt andra hållet. Den automatiska mjölkningen gör det svårt att flytta korna alltför långt från ladugården, med följd att betestillgången och utevistelserna blir begränsade. Vi kunde i sommar också höra hur mjölkbönder ville slippa kravet att ha korna utomhus. Något som inte borde bli tillåtet med hänsyn till både på kornas hälsa, utsläpp av ammoniak och för biologisk mångfald.

Vindkraft kanske räcker för energibehovet

Enligt forskare från bla. Harvarduniversitetet i USA skulle ett globalt nätverk av vindkraftverk med 2,5-MW-turbiner kunna leverera 40 gånger mer elektricitet än vad hela världen konsumerar idag. Studien presenterades i den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift PNAS.

Beräkningarna innefattar också havsbaserade vindkraftverk med 3,6 MW-turbiner på ett djup av 200 meter och inom 50 sjömil från närmaste kust. Forskarna visa också att landbaserad vindkraft skulle kunna täcka behoven i sju av tio länder i världen som släpper ut mest koldioxid. I beräkningarna utgår man också från att vindkraftverken genererar 20 procent av sin fulla kapacitet. Även om man har räknat bort urbaniserade områden så kanske inte alla områden är lämpliga att sätta upp stora vindkraftsparker av olika anledningar. Det bästa är nog att satsa på en mängd olika förnyelsebara och miljövänliga energialternativ, som sol och vågkraft. Det visar dock på att potentialen för alternativ energi är större än många vill erkänna.

Källa: PNAS, 2009, vol: 106, sid: 10933-10938

Read Full Post »

Råd om miljösmarta matval

Alla dessa märkningar på livsmedel. Det blir för svårt för konsumenten. Det hör man då och då. Men handen på hjärtat är det verkligen så svårt? Och så många märkningar är det väl inte? KRAV och Fair Trade är väl de märkningar som har hårdast krav på miljö respektive arbetsvillkor/schyssta löner. Märkningar för hälsosam mat finns ju inte riktigt. Nyckelhålet är väl ett försök men frågan är om det alltid säger så mycket om nyttigheten i maten.

Men vore det inte bra om man kunde ha några kriterier om hur man handlar både miljövänligare och hälsosammare rent generellt? Ja det tycker i alla fall Livsmedelsverket och Naturvårdsverket som slår sina påsar ihop och har tagit fram råd till konsumenter om vad man kan tänka på när man handlar. Råden är kopplade till ett eller flera av Sveriges 16 miljömål och visar alltså vilka mål som gynnas av valet av mat. Ofta går miljömål och hälsa hand i hand.

– Konsumenterna gör viktiga miljöval i matbutiken och behöver därför bra beslutsunderlag. Livsmedelsproduktionen står för cirka en fjärdedel av de svenska konsumenternas klimatpåverkande utsläpp och bidrar även till annan miljöbelastning, till exempel genom användning av växtskyddsmedel, säger Inger Andersson, Livsmedelsverkets generaldirektör.

Dessa råd ska notifieras till EU innan Livsmedelsverket kan gå ut med dem aktivt, dvs EU-kommissionen och medlemsländerna ska få säga sitt om råden. Förhoppningsvis går de igenom, de är inte så vidare kontroversiella och ganska grundläggande råd. Man kan ju följa råden ändå oavsett vad EU tycker. Pdf med förslagen till matråden hittas HÄR.

Det man fortfarande saknar lite är kanske sociala aspekter på matproduktion och konsumtion. Speciellt i u-länder är det stora skillnader på både miljö- och hälsa/arbetsvillkor mellan Ekologiska/Fair Trade varor och konventionella.

.

Newsdesk

Read Full Post »

Konstgödsel en stor klimatbov

På Hushållningssällskapet Halland i samarbete med Växa Halland, Odling i Balans och SIK, Institutet för livsmedel och bioteknik har man startat ett projekt som ska kartlägga utsläppen av växthusgaser i jordbruket och vad man kan göra åt dem. JOKER som projektet heter ska pågå i tre år och målet är att få en helhetsbild av utsläppen.

Man har i ett första skede använt sig av tre typgårdar för att se skillnader i driftsinriktningar, växtodling, mjölk- & växtodlingsgård och grisgård. Även om det kan finnas stor variation mellan till exempel olika växtodlingsgårdar så ger det en fingervisning om vartåt det barkar.

På en typgård med växtodling står användningen av konstgödselkväve för ungefär 60 % av gårdens totala klimatpåverkan enligt en ny rapport från projektet. De gaser som ger upphov till detta är dels de stora lustgas- och koldioxidutsläppen som sker vid tillverkningen och dels lustgas som bildas när kvävet omsätts i marken.
På samma gård står diesel- och oljeanvändning för ungefär 17% av de totala växthusgasutsläppen.

Det skulle vara intressant att jämföra skillnader mellan konventionell och ekologisk odling och se dels om utsläppen skiljer sig, dels hur fördelningen mellan olika poster skiljer sig. Konstgödsel verkar ju vara en stor bov i alla fall.

På grisgården stod det inköpta fodret, mycket i form av soja, för de största utsläppen. Sojaodlingar i t.ex. Brasilien för ju med sig andra stora miljöproblem som skogsskövling också. Att dessutom använda soja från Brasilien att föda upp djur i Sverige med är ju ett stort resursslöseri. Inkomsterna kommer heller oftast inte lokalbefolkningen till godo eftersom det råder en mycket snedvriden markfördelning med några få stora godsägare som kontrollerar den mesta av arealen för just exportproduktion.

Tillverkningen av konstgödsel, bekämpningsmedel, och andra insatser i jordbruket är kanske en bortglömd källa till utsläpp, energiåtgång och miljöproblem. Det talas ju nästan bara om dieselåtgången när jordbrukaren kör omkring med traktorn som en utsläppskälla och energibov. Det visar också på att helhetsbilder är, även om de är svåra att göra, viktiga när man jämför olika system med varandra.

Nu är inte jordbrukarna i Sverige ensamt skyldiga till detta system, de har inte ens den största skulden. Här krävs politisk vilja och samarbete över gränserna för att komma till rätta med problemen i den nuvarande matproduktionen.

Read Full Post »

Från trädgård till gräsmatta

Svt visade under våren en helt underbar serie vid namn ”Från trädgård till tallrik” där man får följa det engelska paret Sarah och Monty som odlar grönsaker helt ekologiskt i sin trädgård på den engelska landbygden. Det odlades tomater och basilika, pumpor och allehanda frukter och rotsaker. Bilderna från trädgården varvades med parets något rustika kök där de färska råvarorna tillagades så att tomat och basilika kunde sparas och användas under vintermånaderna (de hade nog en rejäl frysbox någonstans).

Detta är självklart ett perfekt förslag på hur det borde gå till men varje familj kan inte ha en så stor trädgård och självfallet inte heller den tid det tar att sköta om den. Men som man ibland hörs sägas; ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Själv har jag på min balkong just nu två hinkar i vilka det växer potatis samt hinkar med morötter, gräslök och en tomatplanta. Detta blir ingen större och verkligen ingen ekonomisk odling men det kommer att ge oss färska råvaror ett par gånger i sommar. Vi gör det vi kan med en liten balkong. Det jag vill komma till med rubriken är villaägarna som omsorgsfullt sköter en ”perfekt” gräsmatta (skulle även kunna kallas steril monokultur). Varför ser man så få odlingsland i svenska villaträdgårdar? Skulle man inte ens kunna ha ett litet land på 10 m2 när ens trädgård är stor som en halv fotbollsplan. Det skulle bara bli en liten skörd men det är kanske så stor yta man har tid att sköta om. Kan inte ett böljande trädgårdsland med lite rotfrukter och jordgubbar värderas lika mycket som kortklippta gräsmattor.

Tyvärr har svt tagit bort inslagen från sin webb-tv men det finns mycket bra inspiration hur man skapar sin egen trädgård på nätet, oavsett om man tänkte anlägga ett tunnland eller några hinkar på balkongen. Njut av riktigt närodlad mat istället för en stor tråkig gräsmatta.

Read Full Post »

Konflikter ofta länkat till miljöproblem

I tidigare inlägg på den här bloggen har det framförts att förstörda ekosystem och miljö bidrar till konflikter och tvärtom. Denna tanke får nu ytterligare stöd i en ny rapport från FN:s miljöprogram UNEP. Rapporten, ”From Conflict to Peacebuilding – The Role of Natural Resources and the Environment”,¹ slår fast att man vid konflikthantering måste fokusera mer på miljöfaktorer och naturresurser. Konfliktrisker kan också komma att förvärras i framtiden då befolkningen ökar och tillgång på resurser kan minska eller bli svårare att få tag på. Med detta menar man inte att andra faktorer inte spelar in. Konflikter har ofta en komplicerad orsaksgrund, men just miljön har förut underskattats som bidragande orsak. Å andra sidan menar man att miljöproblem också faktiskt kan bidra till lösningen på konflikten om man vänder det till att starta samarbete om gemensamma åtgärder för att lösa miljöproblemen och ta hand om gemensamma resurser. En forskargrupp från McGill University i Kanada har studerat hur socioekonomiska faktorer bidrar till förlust av biologisk mångfald ² . De kom fram till att ekonomisk ojämlikhet är en viktig orsak till förlust av arter. Dessa studier pekar alltså på att sociala problem hänger ihop med miljöproblem och vice versa, något som också framfördes i inlägget jag länkade till ovan.

Det är alltså viktigt att få bukt med sociala och ekonomiska orättvisor för att inte förvärra miljöproblem. Det låter logiskt. Människor som lever i fattigdom och knappt har mat för dagen prioriterar kanske sin överlevnad framför en sund miljö. Fungerande ekosystem och ren miljö är ju däremot en förutsättning för människors överlevnad på längre sikt. Det är ju av naturen vi lever. Därav miljöproblemens påverkan på konflikter. Att fattiga människor inte bryr sig om miljön är dock en sanning med modifikation. Om man läser de krav som många organisationer, gräsrotsgrupper etc har på regeringar och världssamfund så står miljöhänsyn oftast högt upp på listan. Man vill kunna producera sin mat med mera på ett ekologiskt hållbart sätt. Runt om i världen finns grupper och organisationer som samlar fattiga, småbrukare, kvinnor, lantarbetare etc som har många bra idéer och lösningar på problem. Västvärlden är inte alltid så villiga att lyssna på dessa idéer utan vill applicera egna lösningar, ofta för att det gynnar länder eller företag i väst, tyvärr inte alltid de människor som bor i utvecklingsländerna. Mer respekt för kunnande och viljor hos fattiga människor i så kallade utvecklingsländer skulle nog bidra till att de rika länderna i världen kunde hjälpa till med sådant som de som tar emot hjälpen själva vill och behövde.

1.From Conflict to Peacebuilding – The Role of Natural Resources and the Environment, 2009, UNEP (kan laddas ner som pdf här)

2.Tim G. Holland, Garry D. Peterson, Andrew Gonzales, 2009, A Cross-National Analysis of How Economic Inequality Predicts Biodiversity Loss, Conservation Biology (Abstract på webben)

Read Full Post »

Småskaligt jordbruk: Sörgårdsidyll eller en möjlig väg framåt?

På flera kontinenter, bl.a i Latinamerika men även i Europa, har fler och fler protester hörts mot det moderna jordbruket och krav har ställts på jordreformer, fördelning av mark och rättvisare betalning till jordbrukare. Det storskaliga industrialiserade jordbruket producerar en stor mängd mat av olika grödor så vad är problemet? Vi behöver ju mycket mat till en växande befolkning. Det finns både direkta och långsiktiga problem idag.

Direkta problem:

• Minskad biologisk mångfald p.g.a bl.a förstörda habitat och hög användning av bekämpningsmedel.

• Hög energiåtgång pga användningen av stora maskiner och användning av gifter och konstgödselmedel som kräver mycket energi att tillverka.

• Stor åtgång av vatten när man i stora monokulturer och snabb framdrivning av grödor inte tar tillvara vattnet på ett effektivt sätt.

• Monokulturer och användning av en eller ett fåtal sorter av varje gröda vilket gör det känsligt för utbrott av skadegörare, sjukdomar och förändringar i miljön.

• Sociala problem uppstår också då industrijordbruken inte kräver så många anställda. I nuläget ägs också många av dessa jordbruk i tredje världen av internationella företag som exporterar till Europa och USA istället för att befolkningen får del av det som faktiskt produceras. Många av de fattigaste länderna med stor svältande befolkning är nettoexportörer av mat!

Problem på lång sikt:

• Det största problemet på lång sikt kanske är det faktum att industrijordbruken är beroende av billig olja för att gå runt. Redan idag behövs stora subventioner till många av dessa jordbruk för att de ska bli lönsamma. De säljer ofta skörden till under produktionskostnaden¹. Detta medför också att familjejordbruken, som inte får så stora stöd, inte kan konkurrera med Industrijordbruken och blir tvungna att sluta. Många försöker hitta arbete i stan och hamnar för det mesta i slumområdena i utkanten av städer.
• En utarmning av jordarna som på sikt kommer att leda till en minskad produktion. Man kommer att behöva ännu mer gödningsmedel som kräver mer energi.
• Jordbruket hanterar trots allt levande varelser och är inte oberoende av naturen. Därmed behövs fungerande ekosystemfunktioner (såsom potentiella ekosystemtjänster) för att det ska bli uthålliga skördar.
  

Jordbrukare har nu organiserat sig globalt bl.a i den internationella småbrukarrörelsen Vía Campesina som menar att man måste hitta en alternativ modell för jordbruket om vi ska kunna minska fattigdomen. De myntade begreppet matsuveränitet som blev känt på Världslivsmedelstoppmötet i Rom 1996. Det går i korthet ut på att till skillnad från FN:s begrepp matsäkerhet, inte bara handlar om tillgång till mat, utan också möjligheten för människor att själva, utifrån lokala, kulturella och sociala förutsättningar kunna välja hur maten ska produceras, konsumeras och distribueras.

Utvecklingen av småskaligt

Kan då ett småskaligt jordbruk ge tillräckligt mycket mat för att mätta alla munnar och samtidigt undvika de nackdelar som ett storskaligt intensivt jordbruk för med sig? Fler och fler hävdar detta^2,3 men blir oftast bemötta med att leva i en dröm och vurma för det pittoreska landskapet från farmors tid. Detta händer ibland Ulf Jonsson, professor i ekonomisk historia vid Stockholms universitet. Hans studier i bl.a Sydamerika visar att det storskaliga industrialiserade jordbruket utesluter de flesta och genererar inte särskilt många arbetstillfällen. Det är dessutom inte ekologiskt hållbart utan bygger på stora monokulturer och ett energiintensivt system med mycket gödningsmedel och bekämpningsmedel och god tillgång på vatten.

– I en värld som skall försörja en växande befolkning på alltmer utarmade jordar, med ökande vattenbrist, energikris och ekologisk stress krävs ett radikalt nytänkande, menar Ulf Jonsson.

En forskarpanel tillsatt av FAO och världsbanken kom 2008 med en rapport om jordbruket. De stödjer tanken på att vi behöver ett mer ekologiskt hållbart jordbruk, stärka lokala marknader och uppvärdera småbrukares roll.

Att stora delar av det småskaliga jordbruket fortfarande inte är så produktivt beror alltså kanske inte främst på odlingsmetoderna och strukturen i sig utan för att man satsat väldigt lite forskning på att utveckla denna typ av jordbruk. I Latinamerika finns en hel del familjejordbruk som har utvecklats och fått upp produktionen. För att ta del av de fördelar som en stordrift kan medföra går man ihop i kooperativ, tex för att kunna samköra vissa processer och dela på utrustning. Man kan då också undvika mellanhänder, som tar en stor del av inkomsten, och säljer istället direkt till lokala marknader.

I kommunen Ipê på det Brasilianska höglandet har en utveckling av ett alternativt jordbruk pågått i ca 30 år. Agroekologi, som det kallas, innefattar både jordbruksteknik, social organisering och ekologisk produktion. Det hela började som en försöksanläggning på ca 70 hektar där olika nya metoder testades. Erfarenheterna härifrån har sedan spridits till familjejordbruk runtomkring. I den nationella jordreformsplanen framhävs det att familjejordbruket är dubbelt så effektivt som det storskaliga när det gäller den totala produktion per ytenhet, men det krävs nog närmare undersökningar för att kunna säga om det stämmer.

Detta är ett komplext problem och här har jag bara sammanfattat en del och det blir naturligtvis förenklat. Kanske kan småskaligt vara en lösning, kanske kommer vi behöva både och. I så fall måste vi lägga mer forskning på att utveckla både det intensiva och det småskaliga jordbruket för inget av dem är hållbart som de ser ut nu.

1. Tony Weise, 2007, The Global Food Economy: The Battle for the Future of Farming, Zed Books.
2. Sara J. Scherr and Jeffrey A. McNeely, 2007, Farming with Nature: The science and praktice of Ecoagriculture, Island Press
3. Gunnar Lindstedt, 2008, Svart Jord, Frank Förlag.

DN, Miljöaktuelllt

Read Full Post »

Tranor gör mer nytta än skada?

En bonde i Töreboda föreslår skyddsjakt på tranor (Grus grus), som han/hon tycker pickar upp nysådda frön och trampar ner grödor i alltför stor utsträckning. De nyanlända fåglarnas nyttjande av jordbruksmarkerna i området tycks ha resulterat i kostnader för bonden. Problemet som uppstår vid konflikter av detta slaget är både delikat och komplicerat. Å ena sidan så ska inte bonden behöva se sin investering ätas upp/förstöras av tranorna, å andra sidan så sprider dessa fåglar glädje till tiotusentals människor genom sin traditionella trandans. Vems lycka, bondens eller fågelentusiasternas, bör väga tyngst i detta sammanhang?

I det forskningsprojekt som jag arbetar med (Mer biologisk mångfald till lägre kostnad) så tittar vi just på hur tjänster från naturen (inklusive rekreationen av att se trandansen), sk ekosystemtjänster, ska förvaltas och vårdas på bästa sätt. Det stora problemet i dessa frågor är, enligt mig, att kostnaderna är väldigt tydliga medan vinsterna förblir oerhört abstrakta (t ex ”lycka”, ”nytta”, etc.). Orsaker till detta är dels att vi har svårt att värdera naturens tjänster i monetära termer, dels att det är ofta några få som får bära kostnaderna för den ”lycka” som kommer de stora flertalet till gagn.

Utan att gå alltför djupt i resonemanget så ser jag två klara behov för att man ska kunna lösa denna typen av konflikter. För det första så måste värderingsmetoder utvecklas, då de som finns idag är otillräcklig. Det vore önskvärt om värden som inte kan räknas i ”reda pengar” kunde få lite högre status och därmed jämföras på ett rättvisare sätt med ekonomiska värden. För det andra så måste man sträva efter att få kostnaderna för natur-/artfrämjande åtgärder fördelade så jämlikt som möjligt. Det är inte hållbart i längden att låta en eller ett fåtal individer stå för notan för något som andra drar nytta av.

Vad jag efterlyser här är inget nytt, bara en återanvänding av Pigous tankar om externaliteter, om än lite mer utvecklat. Jag vill helt enkelt att ekonomiska värden inte ska få höjas över andra sorters värden, och jag vill samtidigt att den enskilde inte ska behöva tvingas betala för andras lycka. Det blir lite av en BPP (”Benefiter Pay Principle”) där förmånstagaren av en (allmän) nyttighet ska betala för sig. Men det är då viktigt att denna summa är rättvist bestämd i förhållande omgivande faktorer, och det är detta som tycks vara den riktigt svåra nöten att knäcka.

DN1 DN2 SVD1 SVD2 HD1 HD2 Aftonbladet Sydsvenskan Barometern

Read Full Post »