Diskuterar jordbruk i podcast

För ett par dagar sedan gästade jag en Poddradio där jag diskuterade jordbruk med Jacob Guidol och William Valkeaoja från tyngre träningssnack. Trodde aldrig jag skulle intervjuas av en träningspod, men detta har nu alltså hänt.

Anledningen som jag förstod det är att både William och Jakob ville veta, inte bara hur kost påverkar hälsan, utan också hur produktionen (jordbruket) påverkar miljön. Vi hann diskutera flera olika aspekter av jordbruk men som vanligt finns mycket kvar. En del av det kan man hitta här på bloggen under kategorin jordbruk.

Lyssna på avsnittet här Jordbruket- hur fungerar det?
Då jag intervjuas via Skype med en lite dålig anslutning blev ljudkvalitén lidande.

Read Full Post »

Ny Poddradio och IPCCs rapport

Idag släppte vår institution, Centrum för Miljö- och Klimatforskning, CEC, vårt första Poddradioavsnitt samtidigt som IPCC släppte sin femte rapport. Gissa vad det första programmet handlar om.

Som de flesta redan kände till så släpper IPCC en ny rapport om klimatförändringarna, den delen som handlar om den naturvetenskapliga kunskapen vi har. Den innehåller vetenskapliga underlag från över 9000 studier. Kunskapen om klimatet och vad som påverkar det har ökat en hel del sedan den fjärde rapporten och nu är man än mer säkrare på att mänskliga aktiviteter har ett stort inflytande på klimatet och orsakar klimatförändringar. Rapporten hittas på IPCCs hemsida. Mer om klimatarbetet på Lunds Universitet kan hittas på Klimatportalen.

Idag släpper också CEC sitt första Poddradioprogram. Där intervjuas ett antal forskare med anknytning till CEC som diskuterar klimatet, den nya IPCC-rapporten och effekter av klimatförändringar. En av forskarna som arbetat med IPCCs rapport arbetar på CEC, professor Markku Rummukainen. Lyssna på honom och flera andra forskare diskutera klimatförändringar i poddradioavsnittet. Det och lite annat om IPCC finns att hitta på CECs Video & Podcastsida.

CEC kommer att fortsätta släppa poddradioavsnitt, dock något oregelbundet. De kommer att ha olika teman och behandla forskning från CEC på ett populärvetenskapligt sätt. Poddradion är alltså riktad till framförallt allmänheten men också tjänstemän och forskare. Hoppas ni kommer att lyssna.

—-
CECs poddradio (mp3-fil; högerklicka och Spara länk som)
IPCC femte rapport

Read Full Post »

Vetenskap går inte ut på att skapa optimism

En ledare i SvD med rubriken Optimism är den allra största synden tog nyligen upp klimatförändringar, delvis p.g.a. en ny artikel i Nature Geoscience.¹ Ledaren var tyvärr ett ganska typiskt exempel på generaliserande påståenden om miljörörelsen och miljövetenskap som man stöter på då och då.

Det finns två problem med SvDs ledare som kommer igen i kritik av den så kallade miljörörelsen. Det ena är just att man klumpar ihop alla de olika miljörörelser som finns till en ”miljörörelse”, sedan tar man ut de tokigaste påståendena som gjorts av denna ”miljörörelse” och kritiserar dem. Ledaren beklagade sig t.ex. över att Naturkatastrofer är inte längre naturkatastrofer utan kan alltid härledas till mänskligt agerande. … … Tanken om syndafallet har återuppstått i miljörörelsen. Människan förstör jordklotet genom sin blotta existens. Detta är det väldigt få, om någon, som påstår i någon miljörörelse. Jag antar att påståendena inte var menade att återspegla typiska idéer i miljörörelser utan mer för att raljera om, eller i bästa fall ge retorisk kraft åt påståenden om, miljörörelsers ovilja till optimism. Även så, speglar de argument som kritiker till miljörörelsen ibland ställer upp och som SvDs ledare är ett exempel på. De är så kallade halmgubbar, vilket går ut på att man förenklar ett argument och skapar en nidbild som man sedan lätt kan argumentera emot. Förvrängda yttranden och argument kan också vara del i ett försök att få motståndaren att verka löjlig och mer okunnig än den är.

Det finns en annan uppfattning (som av en händelse just presenterad av samma skribent på SvD under rubriken Apokalypsens gröna ryttare) om att miljörörelsen eller miljövetenskapen skulle vara emot teknik. Bara för att man är skeptisk till att teknik ensamt kommer att lösa miljöproblemen betyder inte det att man är emot teknik. Teknik ingår som en del i omställningen till en hållbar samhällsutveckling, men är i sig själv troligen inte tillräcklig.

Att använda sig av religiösa liknelser är också populärt och blir kanske effektivt retoriskt men knappast seriöst. Ledaren liknade t.ex. miljörörelsen vid en religiös sekt som har gjort optimism till en synd, där man aldrig får vara glad, och där miljöprofeterna i den gröna predikstolen skäller ut de som tvivlar på vissa slutsatser. Här kopplar också det andra problemet in; man blandar ihop miljörörelse och natur- miljövetenskap. Att människan orsakar miljöproblem är inte någon predikan eller tro utan bygger på vetenskap. Detta använder sen en del miljörörelser sig av för att påverka politiker och väcka opinion vilket gör att de kan framstå som pessimister.

Tillbaka till den artikel i Nature Geoscience¹ som ledaren utgår ifrån. Artikeln argumenterar för en något lägre temperaturhöjning på kort sikt vid en fördubbling av koldioxidhalten än tidigare studier visat på. Detta skall dock ses i sitt vetenskapliga sammanhang, studien är inte en game changer, utan adderar bara till kunskapsläget. Det finns dessutom fortfarande risker och negativa effekter även vid en temperaturökning som den nya artikeln föreslår. Till exempel visar en ny studie från Nature² att sammansättningen av fiskarter kan förändras vid en uppvärmning av oceanerna. Detta kan ställa till problem vid kusterna i tropikerna, där många fattiga bor, eftersom fiskbestånden här kan minska om havet värms upp ytterligare.

Att kritisera miljörörelsen eller miljövetenskapen för att vara emot optimism när man försöker förklara effekter av våra förehavanden är att skjuta budbäraren. Skulle någon som slagit sig illa efter att ha ramlat ner från en stege komma på att skälla på naturvetaren som försöker förklara gravitationen? Poängen här är alltså att om man inte tycker budskapet låter optimistisk är irrelevant för vetenskapen, den går inte ut på att skapa komfortabla idébubblor utan på att försöka ta reda på hur saker och ting fungerar. Om klimatförändringarna blir lite mindre eller sker lite långsammare framöver än tidigare modeller predikterat skulle det möjligtvis skapa lite mer tid innan de möjliga effekter som förutsagts också äger rum. Det ger oss däremot inte tid att sätta oss och slappna av och vara nöjda, hur tråkigt det än låter.

————————————————–
Detta inlägg är paralellpostat på Upsalainitiativets blogg

1. Otto A. et al., 2013, Energy budget constraints on climate response, Nature Geoscience

2. Cheung W.W.L. et al., 2013, Signature of ocean warming in global fisheries catch, Nature, 497:365-368

Read Full Post »

Köttkonsumtion och miljö, ett interdisciplinärt problem

I vår har det pågått en debatt om köttkonsumtion och dess miljöpåverkan där många olika parter har tyckt till. För och emot köttskatt, för och emot minskad köttkonsumtion. Är det så att man pratar förbi varandra, kan alla ha rätt, ur sin synvinkel? Vi måste börja ta en helhetssyn på miljöproblem och angripa dem från flera håll, vilket kräver interdisciplinärt samarbete. Köttdebatten är ett exempel på detta. Missförstånd kring köttkonsumtion och produktion är helt begripliga, givet den mängd olika aspekter som finns kring köttets miljöpåverkan. Jag har i et tidigare inlägg skrivit lite om detta.

Flera olika aspekter har diskuterats kring köttkonsumtion och produktion, till exempel hur mycket kött vi äter. Uppskattningen från Jordbruksverket är överdriven menar några debattörer, svenskarna äter 23 kg per år, medan det är slaktvikten som är 87 kilo per person och år. Detta är relevant ur medicinsk synvinkel men ur miljöperspektiv är det främst mängd producerad vara och hur den är producerad som är relevant, inte hur mycket av den som sedan äts. Det är dock negativt för miljön att slänga mat. Det slösar med resurser om man antar att ju mer vi slänger desto mer köper vi, och i det hänseendet spelar det roll hur mycket av det vi köper som vi faktiskt äter.

Utsläpp av växthusgaser vid köttproduktionen är ett viktigt skäl till varför många menar att vi bör minska köttkonsumtionen. Häri finns flera aspekter. För att producera ett kilo djurprotein går det åt mellan 3 till 17 kilo spannmål till exempel, beroende på vilket djurslag det är, vilket leder till större växthusgasutsläpp per kilo färdig mat. Korna släpper också ut metangas när de omvandlar fodret till bland annat tillväxt, mjölk och protein. Hur stor metangasproduktionen är beror till stor del på vilket foder som de får, vilket komplicerar det hela en smula.

Det finns många andra problem med köttproduktion än växthusgaser. Ökade näringsutsläpp med övergödning som följd, en energiförlust jämfört med att producera vegetabilier samt en relativt stor miljöpåverkan vid foderframställningen. Till exempel bidrar fodret ofta till miljöproblem där det är producerat, exempelvis sojaproduktion i Brasilien som direkt eller indirekt orsakar avskogning, jorderosion och där användningen av bekämpningsmedel är stor. Effekterna av köttproduktionen kan då påverka både människor och miljö i andra delar av världen. Men man kan heller inte bara se till negativa konsekvenser utan även ta in positiva konsekvenser av köttproduktion. Betande kor kan nämligen också vara positiva för miljön, till exempel bidra till biologisk mångfald, vilket är en annan aspekt som diskuterats. Detta är förutsatt att de betat på naturbetesmarker. Här kan det då uppstå en avvägning där utsläpp av växthusgaser ställs mot biologisk mångfald. En väsentlig del av arterna i jordbrukslandskapet riskerar att försvinna eller minska kraftigt utan betande djur. Det skulle kunna påverka både människors uppfattning av landskapet, och kanske välbefinnande, samt ekosystemtjänster som produceras av de arter som finns i dessa miljöer.

Ett alternativ till köttskatt som framförts är att plantera träd på till exempel trädlösa betesmarker och arealer som inte används som åker längre. Det är dock tveksamt om fler träd kan kompensera för köttproduktionens växthusgasutsläpp och framförallt inte övriga miljöproblem associerade med köttproduktion. Naturbetesmarker kan möjligtvis också bidra till kolinlagring i sig själva, utan träd, men vi vet för lite om det än för att kunna säga hur stor betydelse det har. EU:s Green Grass projekt har dock uppskattat att upptaget av kol är ganska betydelsefullt. Vi behöver bli bättre på att se på hela kedjan, från produktion av foder, vilka djurslag vi använder, var de kommer ifrån och hur de produceras, till hur mycket kött vi äter.

Miljöproblem har ofta flera olika orsaker och också flera olika effekter, allt från påverkan på ekologiska system till sociala system. Det blir idag ofta ett stort fokus på klimatet, men olika miljöproblem samverkar och påverkar varandra. Vi behöver därför också anlägga en helhetssyn på olika miljöeffekter av produktion och konsumtion av varor, och då inte bara inom jordbruket. Det kräver att vi förstår de naturvetenskapliga orsakerna och effekterna av miljöproblem tillsammans med de sociala orsakerna och effekterna, både lokalt och globalt, för att kunna lösa dem på det bästa möjliga sätt. Här skulle alltså ett interdisciplinärt angreppsätt underlätta där olika aktörer i samhället samarbetar, istället för att lösa sitt delproblem för sig. Köttkonsumtion och dess effekter är ett typexempel på det.

GP, GP, GP, Miljöaktuellt

Read Full Post »

Vi behöver mer mångfald i jordbruket, på flera sätt

Jordbruket har sedan 10000-5000 år följt människan i nästan alla delar av världen.¹ Idag avgör jordbruksproduktionen inte bara tillgången på det vi absolut inte kan vara utan för att överleva, mat, utan är i stor grad också föremål för en del miljöförstöring, spekulation och konflikter. Hur mycket beroende på vem som producerar vad och hur. Jordbrukets produktion av mat, och andra tjänster, har alltså potential att påverka hur stabilt ett samhälle är över tid.

På nationsnivå kan stabiliteten påverkas dels direkt, genom hur säker mattillgången är, dels indirekt genom i hur stor grad nationen själv styr över produktionen. Ett land som är beroende av import för att säkra sin mattillgång har ingen kontroll över sitt eget folks försörjning.
Det är avgörande att ha en säker och stabil mattillgång i ett land för att säkra välståndet hos folket, ingen särskilt kontroversiell åsikt. Jag skulle också hävda att i hur stor grad en region lyckas vara självförsörjande är, eller kommer att bli, en viktig faktor för hur stabil regionen är.^1,6 Jag har skrivit om naturresurser och stabilitet tidigare HÄR.

Men hur säkrar vi mattillgång samtidigt som vi måste få jordbruket stabilt över tid? Det vill säga; lyckas producera mat utan att förstöra ekosystemen, som i slutändan är nödvändiga, inte bara för jordbruket självt utan också för många andra ekosystemfunktioner vi är beroende av. Ekologisk odling har varit ett alternativ som skulle vara ett första steg.^2,3 Det har fått en del kritik, i alla fall några av de metoder i Europa som går under namnet ekologisk odling.⁴ Främst för att de inte producerar lika mycket som konventionell odling. Här blir definitionen av ekologisk odling ett problem, det finns så många olika typer av ekologisk odling runt om i världen varav en del producerar lika mycket eller mer än konventionell odling.^5,6 Hållbart jordbruk, ekologisk odling eller vad man ska kalla dessa odlingsmetoder, behöver utvecklas och det finns heller inte en rätt lösning utan olika modeller måste få lov att testas. Vi måste också tillåta att en större mångfald av jordbruksformer och grödor används, på olika ställen och under olika perioder. Det ger ett mer stabilt system som kan buffra för variationer i miljön, klimatförändringar till exempel, vilket har visat sig vara en viktig faktor tidigare.⁷

Att genomföra jordreformer och ge folket möjlighet att äga mark och ge dem papper på det, som nu i Rwanda, är ett steg i rätt riktning. Det ökar möjligheter för verklig utveckling och ger ett förstärkt skydd mot att olika intressenter tar jordbrukares mark i anspråk för att ”investera” i. Småjordbrukare måste själva få bestämma sitt produktionssystem och vad, när och hur de ska odla till försörjning. Även vad, när och vart de ska sälja sina grödor för att få in inkomst. Det ingår i begreppet matsuveränitet. Det är inte bara stora subventioner av jordbruket i rika länder som hindrar fattiga från att sälja sina produkter. Stora koncentrationer av marknaden av olika produkter är minst lika sort, om inte ett större, problem. Till exempel två företag Monsanto och DuPont dominerar majsmarknaden (ca 65 %), och fem transnationella företag kontrollerar 90 % av spannmålshandeln. Det skapar en väldig maktobalans vilket gör att småjordbrukare, som utgör majoriteten av jordbruken i fattiga länder, inte har så lätt att sätta något emot och t.ex. kräva bättre priser.

Flera saker skulle kunna utveckla en säkrare och mer hållbar produktion:

• Låta jordbrukare själva äga sin mark.
• Utveckla nya odlingsmetoder, helst helt oberoende av fossila bränslen, och förbättra de vi har.
• Tillåta och satsa på en mångfald av olika odlingsmetoder runt om i världen.
• Satsa mer på små familje- eller kooperativa jordbruk, de är mer flexibla och kan lättare ställa om och byta grödor under miljöförändringar.
• Bevara och satsa på en mångfald av grödor och varianter, också det för att lättare anpassa sig till miljöförändringar.
• Involvera och ge kontrollen över utvecklingen av nya GMO-grödor till de som behöver dem, dvs de fattiga jordbrukarna, och till oberoende forskning. Nu kontrollerar Monsanto ca 90% av marknaden, och deras GMO-grödor gynnar inte de hungrande. Många är emot GMO och ibland med rätta. En del nya grödor är tveksamma, både med avseende på nyttan de sägs göra och ur miljösynpunkt. Det kan dock finnas tillfällen då de kan göra nytta men det ska som sagt avgöras av de som kan behöva dem och gå igenom oberoende studier innan man släpper ut dem på fälten.
• Göra de storskaliga intensivjordbruken mer hållbara. Alltför stora markkoncentrationer till ett fåtal markägare, framför allt utländska bolag, är inte en stabil och hållbar väg för matproduktion.
• Använda större del av grödorna till människoföda. Idag går större delen av jordbruksarealen till att producera djurfoder.
• Utveckla och sprida nya idéer från jordbrukare till jordbrukare runt om i världen.
• Förstå jordbruket mer som en producent av en mängd olika tjänster, inte bara produktion av vissa grödor. Det multifunktionella jordbruket.

Det finns en hel del att göra än och alla idéer är välkomna. Det positiva är att det faktiskt finns många idéer runt om i världen. Tyvärr så får de sällan gehör eller blir direkt motarbetade av kortsiktiga vinstintressen. Det finns en del plattformar där jordbrukare kan organisera sig. En av de största organisationerna i världen är faktiskt en som samlar jordbrukare över hela klotet, Vía Campesina. Det är ett ställe där nya idéer tar form och de är ibland en ganska framträdande och respekterad röst i jordbruksfrågor.
Det är dock en utmaning att tänka om och bygga ett jordbruk som tar hänsyn till ekosystem och biodiversitet samtidigt som det producerar mat.⁸ Men det går.

——————————
1. Mazoyer, M. and Roudart, L., 2006, A History of World Agriculture: from the Neolithic age to the current crisis., Earthscan, UK
2. Science Daily, 2007, Organic Farming Can Feed The World, Study Suggests
3. Science Daily, 2006, Sustainable Farm Practices Improve Third World Food Production
4. Science Daily, 2010, Is Organic Farming Good for Wildlife? It Depends on the Alternative
5. Altieri, M.A., 2002, Non-certified agriculture in developing countries. In: Sciallaba, N.E.H, and Hattman, C., Organic agriculture, Environment and Food Security. FAO, Rome.
6. Pretty, J., 2002, Lessions from certified and non-certified organic projects in developing countries. In: Sciallaba, N.E.H. and Hattman, C., Organic agriculture, Environment and Food Security. Rome, FAO.
7. Blütghen, U., et al., 2011, 2500 Years of European Climate Variability and Human Susceptibility, Science
8. Sherr, S.J., McNeely, J.A., 2007, Farming with Nature: The Science and Practice of Ecoagriculture. Island Press.

The Guardian: Poverty Matters Blog, Grist, The Guardian: Mexico goes back to the land, MyNewsdesk, MyNewsdesk2, e24, Myewsdesk3, Smålandsposten

Read Full Post »

Välfärd, konsumtion och planetens tillstånd

FN-mötet om biologisk mångfald i Nagoya har avslutats och en del positivt verkar ha åstadkommits. Det behövs stora omställningar dock. WWF kom nyss ut med Living Planet 2010¹ där det slås fast att vi människor fortsätter att öka det ekologiska fotavtrycket. Vi gör av med 1.5 gånger så mycket som jorden producerar. Det är de rika länderna som står för den största ekologiska avtrycket som vanligt.

Man brukar hävda att de rika länderna i västvärlden har minskat sin miljöbelastning, till exempel genom att vi har råd med ny energisnålare teknik. Då bortser man dock från det vi orsakar i andra länder. Flödet av naturresurser från den fattiga delen till den rika är enormt. Man kan säga att vi har exporterat stor del av resurskonsumtionen och miljöproblemen.

Ekologiskt Fotavtryck

Det Ekologiska Fotavtrycket används för att jämföra människans krav på resurser med jordens kapacitet att förnya resurser. Det räknas ut genom att addera arean som behövs för att tillgodose oss med förnybara resurser, arean som täcks upp av infrastruktur och arean som behövs för att absorbera avfallsprodukter. Det Ekologiska Fotavtrycket räknar arean oberoende av vart på jorden den ligger eftersom människor konsumerar resurser från hela världen.

Biokapaciteten är sedan ett mått på de förnyelsebara, eller regenerativa, resurser som finns tillgängliga för att tillgodose behoven. Både ekologiskt fotavtryck och biokapacitet mäts i globalhektar (gha) vilket är den produktiva kapaciteten för en hektar vid den genomsnittliga världsproduktionen.

Det Ekologiska Fotavtrycket har mer än fördubblats sedan 1961. Vi överskrider nu biokapaciteten med 50 %, det vill säga det tar ca 1.5 år att regenerera det som vi konsumerar på ett år. Därmed försämrar vi möjligheterna att försörja oss i framtiden. Det är naturligtvis stor skillnad hur stort ekologiskt fotavtryck man gör per person beroende på var och hur man lever. Sverige hamnar på trettonde plats och en svensk behöver i genomsnitt ca 6 gha.

Ekologiska kollapser har skett och sker lokalt, både i modern tid och historisk. En ganska välkänd sådan i modern tid är kollapsen av torsken utanför Newfoundland på 1980-talet. När sådana kollapser sker har människor hittills kunnat skifta plats och/eller resurs för att fortsätta försörja sig. Vid nuvarande konsumtionstakt där vi tar ut mer än vad som kan återgenereras blir detta allt svårare. Det är ju heller inte någon eftersträvansvärd strategi.

Mänsklig utveckling

Man kan roa sig med att jämföra det ekologiska fotavtrycket med till exempel UNDP’s Human Development Index¹, HDI, vilket inte på något sätt är fullständigt men betydligt bättre än det lite märkliga bruttonationalprodukten. HDI tar med livslängd, utbildning och levnadsstandard men inte jämställdhet eller respekt för mänskliga rättigheter och politisk frihet vilket är betydligt svårare att mäta. Sverige hamnar på nionde plats med ett HDI på 0,885. Man har utvecklat ett index som också tar hänsyn till olikheter mellan kvinnor och män, Gender Inequality Index, GII. Sverige får här 0,824 vilket är 93,1 % av HDI, och hamnar då på tredje plats.

Sverige får ut 0.15 HDI-enheter per gha vi gör åt. Här kan man jämföra med tex Sri Lanka som har ett ekologiskt fotavtryck på 0.9, får ut 0.73 HDI per gha och har ett HDI på 0.66 eller Peru med ett fotavtryck på 1.8, får ut 0.4 HDI per gha och har ett HDI på 0.72. FN brukar sätta ett HDI på 0.8 för räknas som att ha en mycket hög levnadsstandard. Nu är det inte så enkelt, det betyder inte att Sri Lanka eller Peru är exempel på hur vi bör leva, tittar man till exempel på GII så sjunker indexet i de båda länderna till runt 0.54. Sen kanske man ska ta alla sådana här index med en nypa salt. Men det ger en indikation på att det är inte nödvändigt att ha en hög konsumtion för att uppnå en hög levnadsstandard². Det är en stor spridning i HDI mellan länder med samma ekologiska fotavtryck, länder med högt HDI kan ha samma ekologiska fotavtryck som andra länder med väldigt lågt HDI. Likadant länder med väldigt högt ekologiskt fotavtryck kan ha samma HDI som länder med mycket lägre ekologiskt fotavtryck, (Fig. 1). Det finns mycket att gräva ner sig i om man vill gå igenom rapporten mer i detalj, Living Planet Report 2010³.

Fig. 1 Visar relationen mellan Human Development Index och Ekologiskt fotavtryck. Varje punkt är ett land. Den vertikala röda linjen visar det HDI-värde som FN har klassat som hög levnadsstandard. Den horisontella linjen den gräns som man måste under för att inte överskrida jordens totala biokapacitet. Vi måste alltså "trycka in" alla länder i rutan i nedre högra hörnet.

Living Planet Index

Living Planet Index, LPI, mäter tillståndet för den globala biodiversiteten genom att följa trender i ca 8000 vertebratpopulationer världen över. Först mäter den förändringen i varje population över året sedan räknar den ut medelvärdet av alla populationstrender, sen 1970. LPI visar på en nedgång på 30 % från starten 1970 till 2007. Förutom etiska perspektiv kan man konstatera att biologisk mångfald är nödvändigt eftersom det kort sagt är alla arter som driver ekosystemprocesserna som genererar de resurser vi främst lever av.

På mötet i Nagoya sa man sig komma överens om flera långtgående mål, t.ex att 17 % av land och vattenområden ska skyddas för att uppehålla biologisk mångfald. Mötet skulle också enats om ett nytt avtal om tillgång till, och rättvis fördelning av, de ekonomiska vinsterna från genetiska resurser. Frågan är hur bindande ramverken och överenskommelserna är, alla är inte så övertygade⁴. Det fattas också en hel del för att säkerställa skyddet av ekosystemen i ett globalt perspektiv.

Biologisk mångfald och fattigdom

Mycket av konsumtionen av energi och naturresurser som de rika länderna står för görs som sagt i andra länder. Behovet av import av resurser till EU utifrån steg under 1990-talet och samma trend verkar gälla för 2000-talet. För varje EU-medborgare behöver ca 50 ton råmaterial utvinnas. Ofta hävdas att skydd av ekosystem står i kontrast till att bekämpa fattigdom, eller att fattiga människor inte bryr sig om naturen. Först måste de anamma västvärldens sätt att leva för att sedan kunna tänka på, och ha råd med, att värna miljön. Det är ett väldigt fördomsfullt och inskränkt sätt att se på människor i fattiga delar av världen. Det finns en mängd goda idéer bland fattiga människor om hur man kan utveckla samhället utan att förstöra ekosystemen, vilket de, tvärt emot vad som hävdas, ofta är väldigt angelägna om. Det är lätt att skylla på fattiga för miljöproblemen, men bara för att miljöproblemen är stora i just fattiga länder betyder inte att det är de fattiga som står för miljöförstörelsen. I t.ex. Brasilien är det transnationella företag som tagit upp gigantiska landområden i anspråk där de odlar bl.a soja som exporteras till Europa, USA och Kina för djurfoder. Det har slagit ut mängder av jordbrukare direkt eller indirekt, vilka istället tvingats ut i marginalområden eller storstädernas slum. Här, och i andra delar av världen, finns nu en växande rörelse som tar till vara en blandning av traditionell kunskap, ny teknik och vetenskap för att skapa nya former av produktiva jordbruk där hänsyn till biodiversiteten är en viktig del, för att att ett exempel. Vi måste ställa om systemet och vår livsstil, det är varken bakåtsträvande, teknik- eller vetenskapsfientligt. Och det är möjligt.

1. UNDP’s Human Development Repport

2. Tim Jackson, 2009, Properity without Growth, SustainableDevelopment Commission

3. Living Planet Report 2010

4. George Monbiot, The Guardian, 1 Nov 2010

DN, Miljöaktuellt, SR, SkD, GP, Miljöaktuellt1, DN1, GP, Blogg, MA, MA, GP, Tim Jackson i Expressen

Read Full Post »

AP-fondernas investeringar bidrar till miljöförstörelse

Flera gånger under året som gått har man i bl.a P1 uppmärksammat fallet med gruvan i Guatemala där det kanadensiska gruvföretaget GoldCorp har verkat flera år. Både det amerikanska staternas organisation, OAS, och nu också Guatemalas regering har reagerat starkt på GoldCorps brott mot miljö och människor i Guatemala och krävt att man avslutar mineralbrytningen. Brytningen av guld i provinsen San Marcos i nordvästra Guatemala orsakar en mängd miljö- och hälsoproblem, bl.a förgiftat vatten orsakat av de kemikalier man använder vid urlakningen av malmen, tex. cyanid. GoldCorp fick kritik för flera år sedan men inget har hittills hänt.

De människor som bor i byarna runtomkring och som förut ägde marken, men inte har blivit tillfrågade om brytningen, har hållit lokala folkomröstningar och enhälligt beslutat att de inte vill ha någon brytning där. Enligt den internationella arbetarorganisationen, ILO, ska ursprungsfolk tillfrågas innan man får utöva verksamhet på deras mark, artikel 7-ILO 169, vilken Guatemala har skrivit under.
Fattigdom, orättvisor och miljöförstöring i världen påverkas av internationell politik och globala maktförhållanden som också kan kopplas till historiska händelser. Bland andra filosofen Thomas Pogge har argumenterat att den rika världen uppehåller stor del av fattigdomen och tjänar på det¹.

”[National interests]…cannot justify that powerful states impose unjust rules on others or ignore such unjust rules while benefiting from them. The steadily growing international inequality can be traced to such unjust rules, which also contribute substantially to corruption and oppression in the developing countries. ” -T. Pogge

Ett exempel på en sådan unjust rule är, enligt Pogge, att man i handelsavtal inte tar hänsyn till om ett land styrs av demokrati eller diktatur. Den globala ekonomin berättigar alla ledare av ett land till att sälja ut naturresurser i landets namn och låna pengar i landets namn. Detta gäller oavsett om ledaren blivit demokratiskt vald eller tagit makten genom militärkupp och upprättat en diktatur. Det leder nästan till en uppmuntran att ta makten med alla medel för att få tillgång till stora resurser man sedan kan stoppa i egna fickor. Protester och försök till förändring slås ofta våldsamt tillbaka utan att handelsparten i väst lägger sig i. Där finns ett gemensamt intresse. Den odemokratiska regimen vill kunna fortsätta sälja ut landets naturresurser för att gynna sig själv och handelsparten för att få tillgång till samma naturresurser billigt. Dessa utvinns oftast utan att ta hänsyn till mänskliga rättigheter och miljö vilket påverkar både miljö och människor på ett negativt sätt. För att försvara handel med diktaturer brukar man säga att det är berättigat för det ger en möjlighet att påverka och till och med demokratisera dem. Detta är alltså osannolikt eftersom så länge man handlar och lånar pengar till dem så bryr de sig sällan om vad motparten tycker om hur man behandlar befolkningen.
Goldcorps gruva i Guatemala är bara ett lokalt exempel, och ett symtom, på detta. AP-fonderna som investerat i GoldCorp har hela tiden vägrat att dra sig ur vilket de grundar på att man vill vara kvar för att kunna påverka GoldCorp att ta större ansvar. Men är det ett bra argument? Vi kan applicera ungefär samma principer som Thomas Pogge talar om här. Så länge företaget tjänar på att bryta och föra ut guld ur landet och så länge Guatemalas regering och världssamfundet tillåter detta oavsett effekter på människor och miljö, så spelar det ingen roll vad de svenska AP-fonderna, som investerar i företaget, säger eller kräver av dem. GoldCorp har heller inte ändrat på sitt beteende även efter flera år av löften att bättra sig. Detta gäller speciellt i det här fallet där gruvbrytningen sker under en begränsad tid. Det handlar inte bara om förgiftat vatten och förstörda jordar och inte heller bara om mänskliga rättigheter och rätten till land. De hänger ihop och påverkas av globala system.
Ska vi bygga hållbara samhällen måste vi börja arbeta mer tvärvetenskapligt för att lyckas. Det krävs att vi diskuterar de större långsiktiga visionerna om hur vi ska ställa om. Allt vilar i grunden på naturvetenskapliga principer. Med det menar jag att man kan inte bygga ett samhälle som bryter mot tex termodynamiska lagar eller ekologiska principer. Man måste anpassa samhället efter dem. Samhällsbygge kan dessutom inte göras utan att ta hänsyn till någon form av etiska och juridiska rättigheter. Idag har vi ett samhälle som bryter mot båda dessa grundläggande faktorer där gruvdrift som den i Guatemala och AP-fondernas investeringar av pensionspengar i detta är symptom på ett systemtänk som vi måste ställa om.

1. Thomas Pogge, 2008, World Poverty and Human Rights: Cosmopolitan Responsibilities and Reforms, Cambridge: Polity Press

Miljöaktuellt , SvD

Read Full Post »

Kött och miljöpåverkan: en komplex interaktion

I media pågick det för en tid sen en debatt om en finsk studie som påstods slå fast att det spelar ganska liten roll huruvida man äter kött eller är vegan i avseende vilken klimatpåverkan man har. Detta gäller alltså utsläpp av växthusgaser som köttproduktionen bidrar med i jämförelse med annan matproduktion. Det finns dock en del problem med den slutsatsen. Dels blev studien misstolkad, dels tar man inte upp påverkande faktorer som är viktiga i sammanhanget.

Den finska studien utgår från den nuvarande medelkonsumtionen av mat och har kommit fram till att 62% av utsläppen kommer från bearbetning av jorden, 24% av utsläppen från djurs matsmältning. En ganska stor del av köttet vi äter kommer dessutom ifrån djur som äter soja från odlingar i Brasilien. Med tanke på det låter 24% utsläpp ändå ganska mycket för att komma bara ifrån matsmältningen. Att gå över till vegetarisk kost skulle sänka utsläppen med 5% jämfört med en medelkonsument i Finland enligt studien. Denna typ av jämförelse blir dock lite för enkel. Gör man en livscykelanalys på köttproduktion och på vegetabilisk produktion blir det ju alltid ett steg extra inom köttproduktionen. Det tar ca 16 kilo spannmål för att producera 1 kilo kött. För inte länge sedan kom en rapport¹ från SwedWatch, Latinamerikagrupperna och FIAN om hur sojaodlingar i Brasilien skövlar regnskog och skadar människor. Egentligen inget nytt, men likväl viktigt att föra ut. Största delen av soja skeppas sedan till bland annat Europa för foder till djuruppfödningen. Att äta detta kött bidrar naturligtvis mer till miljöförstöring per kalori än om man åt sojan direkt. Ännu bättre ur miljösynpunkt blir det att äta kött från naturbetesmarker. Det är stor skillnad på kött från djur som stått inomhus och ätit soja och naturbeteskött där djuren till och med har bidragit till biologisk mångfald och andra nyttigheter.
Även om den finska rapporten kommer fram till att skillnaden är 5% så visar den också att utsläppen från jordbruket fortfarande skulle halveras om man gick över till en vegetarisk kost och är alltså överens med tidigare forskning på den punkten.
De flesta människor i västvärlden borde dra ner på köttkonsumtionen, både av miljö- och hälsoskäl. Ett bra sätt att göra detta är att välja ett lite dyrare kött av hög kvalitet från tex svenska naturbetesmarker men istället äta lite mindre och inte lika ofta.
Det finns alltså fortfarande några saker som man bör tänka på innan man köper en extra biff till grillen i sommar.

1. Mer kött och soja, mindre regnskog. SwedWatch, 2010 (ladda ner)

MyNewsdesk, DN., DN.2

Read Full Post »

Etanol: inte så grönt som man först kan tro

De så kallade biobränslena har presenterats som en räddande ängel som ska göra oss delvis fria från användning av fossila bränslen. Skrapar man lite på ytan upptäcker man snart att exempelvis etanolproduktion varken är miljömässigt eller socialt hållbart.

Nyligen presenterade Sören Wibe från Expertgruppen för miljöstudier en rapport i SVD där han argumenterar mot etanol som miljövänligt alternativ och hävdar att flera forskningsrapporter visar att produktion och användning av etanol producerar mer eller lika mycket växthusgaser som användning av fossila bränslen. Gröna Bilister och Svenska Bioenergiföreningen (SveBio), som bland annat företräder Sveriges etanolproducenter, har ställt sig kritiska till rapporten och argumenterat för etanol som ett miljövänligt alternativ. Huruvida etanol producerar mer koldioxid eller inte kanske kan diskuteras, men det finns andra problem.

Biobränslen, som av flera kallas agrobränslen eftersom ordet bio betyder liv och man tycker inte att det passar så bra ihop med dessa produkter, framställs främst av sockerrör, soja, majs och skogsprodukter. Här börjar också problemen. För odling av t.ex. etanol behövs mark, och det konkurrerar då också med grödor som odlas till mat, men inte bara på ett så direkt sätt. Att odla grödor för bioenergi behöver inte direkt bidra till mindre mat, man kan använda restprodukter inom skogsbruk etc. Ibland har det dock hävdats i debatten att det finns improduktiv och icke utnyttjad mark som man har tagit över för att odla tex sockerrör. Denna mark används dock ofta till odling av mat, men av fattiga och ursprungsfolk som av någon anledning inte räknas. I tex Brasilien trängs jordbrukare ut av etanolodlingar från sina marker där de förut överlevde på sin odling.

Enligt Gustav Melin, vd på SveBio, har inte matpriser och skövling av regnskog något med etanolproduktion att göra. Att skövling av regnskog minskat, vilket Gustav Melin påstår, betyder inte att etanolodling inte påverkar skövlingen. I de områden där produktionen av sockerrör har expanderat har också skövlingen ökat. De stora monokulturerna av sockerrör som mestadels ägs av stora företag är i sig ekologiska öknar. Skövlingen ökar indirekt då bla boskapsskötare tvingas att flytta till nya områden för att bryta ny mark, för att ha någonstans att odla på. På så sätt slår etanolproduktion ut matförsörjning för redan fattiga och bidrar till att förut orörda marker bryts upp för odling. Påståendet att matpriserna inte heller påverkas av etanolodling stämmer heller inte. I en rapport från Världsbanken som tidningen The Guardian ¹ fått tag på, visar det sig att produktion av biobränslen stod för en stor del av ökningen av matpriser mellan 2002-2008.

Jakob Lagercrantz ordförande på föreningen Gröna Bilister säger att den etanol vi använder i Sverige kommer från verifierat hållbar sockerrörsetanol och tycker att:

Man får väl fråga sig vem som tjänar på att allmänheten börjar tro att bensin är miljövänligare än etanol.

Det är en viktig iakttagelse, man kan ju tänka sig att oljeindustrin har intressen i att etanolen inte får genomslag. Att etanol inte är miljövänligt betyder nu inte att bensin skulle vara bättre. Det är ett försök till en falsk dikotomi, att de två skulle vara de enda alternativ vi har. Om man sedan tittar på vilka intressenter det finns som gått in och lobbat för storskalig odling av biobränslen hittar man namn som Cargill, Mosanto, Syngenta, Exxon och Shell. Alltså stora transnationella företag inom jordbruksindustri, oljeindustri och petrokemisk industri. De har hittat en ny källa till inkomster, mest i form av de subventioner som etanolindustrin åtnjuter och ett sätt att fortsätta tjäna pengar på den enorma energiåtgången i den industrialiserade världen även om man skulle minska på oljan. Att det är stora intressenter som går in och tar över mark märks också på koncentrationen av markägande i agrobränsleindustrin, 0.8 procent av markägarna i Brasilien äger 43 procent av odlingsmarken.

De människor som bor i de länder som satsar på produktion av agrobränslen är också kritiska. Småjordbrukarna i regionen blir fråntagna sin mark och utnyttjade som billig arbetskraft på sockerrörsplantagen. Inget som kan påstås utveckla regionen eller vara speciellt socialt eller miljömässigt hållbart. På sockerrörsplantagen är arbetsförhållandena förfärliga och de flesta av arbetarna är slutkörda efter några år. Många får sjukdomar av bla sotröken från bränningen av plantagen som är vanligt förekommande vid skörden. Det finns de som producerar etanol på ett mer hållbart sätt, men de är få och producerar väldigt lite av all etanol och all produktion som är certifierad är inte så mycket bättre heller.

Certifieringen uppfanns för att döva samvetet hos de europeiska konsumenterna och makthavarna. Det är som att sminka över värsta defekterna

Det säger Anton Fon Filho, advokat på människorättsorganisationen Rede Social. Det hjälper inte att ersätta en dålig sak, fossila bränslen, med en annan, etanol.

1. Secret Report: biofuels caused the food crises, 2008, The Guardian

Read Full Post »

Kommunal användning av lokalproducerad mat.

Nu börjar frökatalogerna ramla ner i brevlådorna och många sätter sig och börjar planera vad man ska odla denna säsong. Egen odling är ju inte bara kul utan är också för många ett sätt att få lite extra goda, lokalproducerade grönsaker på bordet. Det är inte bara jordbrukare och hemmaodlare som skulle kunna göra detta utan också hela kommuner som ett led i att skapa en mer uthållig produktion. Ronneby och Rättvik har varit på tapeten nyligen efter kommunernas beslut att använda den ekologiska och lokalproducerade maten från sitt naturbruksgymnasium. Det kom skarp kritik från olika aktörer som tyckte att det var ett brott mot upphandlingen.

Det handlar i första hand om bl.a kött, mjölk och potatis som ska användas i skolor och vården. Miljömässigt är detta ett alldeles utmärkt sätt att minska belastningen på miljön på flera sätt. Färre transporter, ekologisk odlad mat, som faktiskt har visat sig gynna miljön, om inte på alla, så på flera olika sätt. Det ger säkert också mer näringsrik och smakrikare mat eftersom den inte har transporterats och lagrats under lång tid.

Motargumenten har varit att det skulle slå ut små jordbrukare i regionen. Små jordbrukare har nu fått lägga ner i många år, bl.a på grund av den orättvisa konkurrensen från subventionerade storjordbruk och dåliga priser. Lokal upphandling skulle snarare gynna små jordbrukare.

Det finns dock en del förbättringar man skulle kunna genomföra med systemet att ha allt närodlat från just kommunens eget jordbruk. Man borde ta med andra lokala jordbrukare istället för att bygga ut kommunens egna jordbruk. Problemet idag är dels att det är svårt att komma med i upphandlingen för många små jordbrukare, man blir istället hänvisad till mellanhänder och ofta utkonkurrerad av storjordbruk och importerade matvaror. I upphandlingslagen ges lite eller ingen tyngd åt krav på kvalité och miljö utan bara på lägsta pris. Det måste bli lättare att upphandla lokalt och sätta krav på tex etisk djurhållning, ekologisk odling, korta transporter och hög kvalité.

Detta kan dock vara en bra början för att visa att det kan fungera bra med lokalproducerad mat. Man borde räkna på miljövinsterna man gör och presentera dessa. Ett sätt att få lokalproducerad ekologisk mat att vinna upphandlingen även vad gäller pris kan vara att lägga in kostnader för miljö och hälsa i priset. Det skulle göra priset på importerad mat från stora industrijordbruk mycket högre.

Ett nytt sätt att odla i mer stadsnära miljöer är ett slags kooperativt brukande. En blandning mellan kolonilott och jordbruk. I Malmö och Uppsala har sådana projekt påbörjats. Ett av dessa ligger utanför Gottsunda. Mer om detta kan läsas på grundarnas blogg: Matparken.

Fler kommuner borde satsa på lokalproducerat och även underlätta för människor att själva börja odla en del av sin egen mat. Om inte annat så skulle det höja känslan för mat och förståelsen av vad mat är.

Read Full Post »

Två dagar kvar av COP 15

Ingen kan väl ha undgått COP 15, det stora mötet om klimatförändringen som pågår i Köpenhamn. Där har delegater från alla världens hörn samlats för att försöka göra gemensam sak av de klimatförändringar vi nu är mitt inne i. I Lund faller en färdigblandad slask från himlen och jag själv önskar lägre temperatur.

Kommer vi få något avtal ur Köpenhamn. Jag har de senaste dagarna försökt skaffa mig en uppfattning om vad som händer men det är svårt att få grepp om alla källor. Jag tänkte inte spekulera i om det kommer ut ett riktigt avtal ur alla förhandlingar utan hålla mig till en delfråga, ansvar för historiska utsläpp.

Vi hade fram till år 2000 släppt ut hissnande en billion ton koldioxid i atmosfären och den stora delen har länderna i väst stått för. Detta är alla överens om. Att därmed tillåta andra länder, som inte har släppt ut lika mycket, att göra om det misstaget är dock att skjuta sig i foten. Vill vi att koldioxidhalten i atmosfären ska minska måste alla länder göra något. Vi som redan släppt ut en massa koldioxid måste drastiskt minska detta och ställa om vårt samhälle. De andra länderna måste få hjälp så att de inte bygger fast sig i ett kol och oljeberoende, och det är här problemet uppstår. Som alltid handlar det om pengar. Att hjälpa dem skulle betyda att stora idéer och utvecklingar som kostat pengar att ta fram ska föras över till länder för en bråkdel av marknadspriset. Jag önskar jag hade en lösning som kunde göra alla nöjda men någon sådan existerar inte och det är därför, när det bara är två dagar kvar på det stora mötet i Köpenhamn, som man börjar tala om fiasko och en förlorad framtid.

Jag hoppas att de har fel…

Read Full Post »

Avskaffandet av skatt på konstgödsel missgynnar miljön

Lustgas, N₂O, har visat sig vara en stark växthusgas. Lustgasen har också den senaste tiden uppmärksammats bland annat i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Science¹ där man visar på att lustgasutsläppen ökar och att det även påverkar ozonskiktet negativt. En ganska problematisk gas med andra ord.

Så vad gör man då? Försöker minska utsläppen kan man tycka. Den största utsläppskällan för lustgas är handelsgödsel där såväl produktion som spridning av handelsgödsel ger utsläpp av växthusgaser, särskilt lustgasen. Tillverkningen av handelsgödsel kräver dessutom mycket energi, man använder ofta naturgas, och ger därmed stora utsläpp av fossilt koldioxid. Eller med andra ord, gynnar olje- och naturgasindustrin lite extra.

Regeringen har beslutat att ta bort skatten på handelsgödsel från och med Januari nästa år. Varför?

Argumentet var att genom att sänka skatten på gödsel skulle man öka konkurrenskraften för svenska jordbrukare.

..[skatten] gör att svenska produkter blir dyrare och risken finns att produktionen flyttar till länder som inte har samma höga miljökrav som Sverige

Argumentet fallerar på två sätt. För det första finns det många orsaker till vad som påverkar konkurrens och många sätt att stärka konkurrensen. Att peka ut handelsgödselskatten som något som gör svenska produkter dyrare håller då inte. EU:s subventioner till storskaligt industrijordbruk är svåra att slå genom att sänka en skatt. För det andra, först säger man att produktionen riskerar att flytta till länder med lägre miljökrav än Sverige, och det vill man förhindra genom att sänka de svenska miljökraven? Lite haltande logik.

Idag är systemet med handelsgödselskatten konstruerad så att de pengar som lantbruket betalar in till staten ska återföras till lantbruket på olika sätt. Tanken är alltså att den ska fungera som ett styrmedel som minskar kvävegödslingens miljöpåverkan.

Utredningen om skatten på handelsgödsel säger själva:

Skatten på kväve skall bibehållas som styrmedel för att tillsammans med andra styrmedel och åtgärder minska kväveförlusterna från jord- och trädgårdsbruket.. Basen för uttag av skatten skall även fortsättningsvis vara innehållet av kväve i handelsgödsel. Skattesatsen skall tills vidare inte ändras.

Regeringen går emot denna utredning och avskaffar skatten. LRF stödjer förslaget medan Naturvårdsverket, Länsstyrelsen i Halland, Ekologiska Lantbrukarna, SNF och WWF, bland andra, är kritiska till förslaget.

1. Science, 2009, Nitrous Oxide (N₂O): The Dominant Ozone-Depleting Substance Emitted in the 21st Century, Vol. 326: pp 123 – 125

Read Full Post »

Lite av varje från sommaren

Nu är man tillbaka efter sommarens fältarbete och ska avnjuta lite semester. Lite av varje har hänt under sommaren.

Energigrödor skapar nya miljöproblem

I en amerikansk studie, som presenteras i nättidskriften Public Library of Science, varnar forskare för att stora landområden riskerar att bli uppodlade med energigrödor för att hejda klimatuppvärmningen och därmed hota ekosystem och biologisk mångfald.

Tyvärr har regeringar och företag kunnat surfa på klimathotet och utföra åtgärder med förevändningen att det är för att minska på växthuseffekten, ibland utan vetenskaplig uppbackning av deras idéer. Tex har odling av sockerrör för etanolframställning i själva verket inte varit så miljövänlig. Fattiga i tredje världen har protesterat mot uppodlingen av mark med sockerrör för att exportera bränsle till västerlänningarnas bilar istället för att använda den till matproduktion. Nu har man alltså också börjat oroa sig för att orörda naturområden kan koma att naggas i kanterna, på goda grunder. Nyttan med etanol i tanken har också ifrågasatts från flera håll.

Diväveoxid, lustgas, hotar ozonskicktet

Ozonskiktet har upphört att tunnas ut sedan freonerna förbjöds, men enligt amerikanska forskare är faran inte över. I en artikel i tidskriften Science varnar man för att dikväveoxid, det vill säga lustgas, är en bidragande orsak till att ozonhålen inte repareras så fort som de annars skulle. Dikväveoxid är numera etta på listan över de mest ozonnedbrytande ämnena.

Nu vill forskarna bakom artikeln att dikväveoxid ska tas med i det så kallade Montreal-protokollet, ett internationellt fördrag för skydd av ozonskiktet som ska se till att ozonuttunnande kemikalier fasas ut.

Henning Rodhe, professor i kemisk meteorologi vid Stockholm universitet, menar dock att det inte kommer att bli lätt att kontrollera lustgasen. Bara en tredjedel av lustgasutsläppen orsakas av människan och man känner heller inte till utsläppskällorna så väl, enligt Henning Rodhe.
Forskare tror att ozonskiktet kommer att börja återhämta sig och bli tjockare igen inom fem år, men att det kan dröja upp till 75 år innan det är återställt och enligt Henning Rodhe ännu längre om inte lustgasutsläppen sänks.

Giftskandalen på Gotland

I mitten på juni polisanmäldes och anhölls tre personer, vd:n och två anställda, på det familjeägda jordbruksföretaget Ryftes Grönsaker AB, som dessutom skulle vara miljö- och kvalitetsprofilerat. De misstänks för att ha dumpat bekämpningsmedel i ett gruppupplag, något som är att betrakta som grovt miljöbrott.

Provtagningarna av marken, som gulnat i området för dumpningen, togs av SLU i början på sommaren och visade på 12 olika gifter, bland annat bekämpningsmedlen aklonifen och azoxystrobin i mycket höga koncentrationer. Flera av medlen är högpotenta och gör stor skada även vid små mängder. Det kan dröja till oktober innan det blir något åtal, ytterligare analyser väntar.

Beskämpningsmedel godkända av EU srids mer än tidigare trott.

Forskare vid Institutet för jordbrugsproduktion og Miljø vid Århus universitet har kommit fram till att den modell som EU använder för att beräkna växtskyddsmedlens långsiktiga effekt på grundvattnet, kallad Macro, har stora brister.

I sju års tid har de danska forskarna tagit vattenprover och kan idag konstatera att växtskyddsmedlen läckte ut i grundvattnet i högre koncentration än vad man beräknat enligt EU:s beräkningsmodell. Bland annat hittade man höjda halter av medlet metribuzin som används på potatis.

Slutsatsen som forskarna drar är att ett godkännande i EU inte är någon garanti för att medlen inte orsakar skador på grund- och dricksvatten. Om nu någon trodde det innan. Detta belyser också vikten av att samhället har oberoende forskning som kontrollerar skeenden i miljön oavsett vad regeringars och företags beräkningar och sianden om framtiden.

Betande kor miljövänliga ur flera aspekter

Djur på bete minskar gårdarnas totala utsläpp av ammoniak, enligt beräkningar från Institutet för jordbruks- och miljöteknik, JTI. Förklaringen tros vara att när korna bara är inne i stallet blir gödselmängden stor och svår att sprida vid rätt tidpunkt och till rätt gröda, vilket leder till att ammoniakutsläppet till luft ökar.

Alltså, konstaterar forskarna vid JTI, vore det en vinst såväl för miljön som för kornas hälsa om de fick gå ute så mycket som möjligt. Här kan korna bidra med ytterligare en miljönytta, att hålla betesmark öppen och bidra till biologisk mångfald.
Men den ökade användningen av automatiska mjölkningsrobotar, gör att tendensen går åt andra hållet. Den automatiska mjölkningen gör det svårt att flytta korna alltför långt från ladugården, med följd att betestillgången och utevistelserna blir begränsade. Vi kunde i sommar också höra hur mjölkbönder ville slippa kravet att ha korna utomhus. Något som inte borde bli tillåtet med hänsyn till både på kornas hälsa, utsläpp av ammoniak och för biologisk mångfald.

Vindkraft kanske räcker för energibehovet

Enligt forskare från bla. Harvarduniversitetet i USA skulle ett globalt nätverk av vindkraftverk med 2,5-MW-turbiner kunna leverera 40 gånger mer elektricitet än vad hela världen konsumerar idag. Studien presenterades i den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift PNAS.

Beräkningarna innefattar också havsbaserade vindkraftverk med 3,6 MW-turbiner på ett djup av 200 meter och inom 50 sjömil från närmaste kust. Forskarna visa också att landbaserad vindkraft skulle kunna täcka behoven i sju av tio länder i världen som släpper ut mest koldioxid. I beräkningarna utgår man också från att vindkraftverken genererar 20 procent av sin fulla kapacitet. Även om man har räknat bort urbaniserade områden så kanske inte alla områden är lämpliga att sätta upp stora vindkraftsparker av olika anledningar. Det bästa är nog att satsa på en mängd olika förnyelsebara och miljövänliga energialternativ, som sol och vågkraft. Det visar dock på att potentialen för alternativ energi är större än många vill erkänna.

Källa: PNAS, 2009, vol: 106, sid: 10933-10938

Read Full Post »

Råd om miljösmarta matval

Alla dessa märkningar på livsmedel. Det blir för svårt för konsumenten. Det hör man då och då. Men handen på hjärtat är det verkligen så svårt? Och så många märkningar är det väl inte? KRAV och Fair Trade är väl de märkningar som har hårdast krav på miljö respektive arbetsvillkor/schyssta löner. Märkningar för hälsosam mat finns ju inte riktigt. Nyckelhålet är väl ett försök men frågan är om det alltid säger så mycket om nyttigheten i maten.

Men vore det inte bra om man kunde ha några kriterier om hur man handlar både miljövänligare och hälsosammare rent generellt? Ja det tycker i alla fall Livsmedelsverket och Naturvårdsverket som slår sina påsar ihop och har tagit fram råd till konsumenter om vad man kan tänka på när man handlar. Råden är kopplade till ett eller flera av Sveriges 16 miljömål och visar alltså vilka mål som gynnas av valet av mat. Ofta går miljömål och hälsa hand i hand.

– Konsumenterna gör viktiga miljöval i matbutiken och behöver därför bra beslutsunderlag. Livsmedelsproduktionen står för cirka en fjärdedel av de svenska konsumenternas klimatpåverkande utsläpp och bidrar även till annan miljöbelastning, till exempel genom användning av växtskyddsmedel, säger Inger Andersson, Livsmedelsverkets generaldirektör.

Dessa råd ska notifieras till EU innan Livsmedelsverket kan gå ut med dem aktivt, dvs EU-kommissionen och medlemsländerna ska få säga sitt om råden. Förhoppningsvis går de igenom, de är inte så vidare kontroversiella och ganska grundläggande råd. Man kan ju följa råden ändå oavsett vad EU tycker. Pdf med förslagen till matråden hittas HÄR.

Det man fortfarande saknar lite är kanske sociala aspekter på matproduktion och konsumtion. Speciellt i u-länder är det stora skillnader på både miljö- och hälsa/arbetsvillkor mellan Ekologiska/Fair Trade varor och konventionella.

.

Newsdesk

Read Full Post »

Konstgödsel en stor klimatbov

På Hushållningssällskapet Halland i samarbete med Växa Halland, Odling i Balans och SIK, Institutet för livsmedel och bioteknik har man startat ett projekt som ska kartlägga utsläppen av växthusgaser i jordbruket och vad man kan göra åt dem. JOKER som projektet heter ska pågå i tre år och målet är att få en helhetsbild av utsläppen.

Man har i ett första skede använt sig av tre typgårdar för att se skillnader i driftsinriktningar, växtodling, mjölk- & växtodlingsgård och grisgård. Även om det kan finnas stor variation mellan till exempel olika växtodlingsgårdar så ger det en fingervisning om vartåt det barkar.

På en typgård med växtodling står användningen av konstgödselkväve för ungefär 60 % av gårdens totala klimatpåverkan enligt en ny rapport från projektet. De gaser som ger upphov till detta är dels de stora lustgas- och koldioxidutsläppen som sker vid tillverkningen och dels lustgas som bildas när kvävet omsätts i marken.
På samma gård står diesel- och oljeanvändning för ungefär 17% av de totala växthusgasutsläppen.

Det skulle vara intressant att jämföra skillnader mellan konventionell och ekologisk odling och se dels om utsläppen skiljer sig, dels hur fördelningen mellan olika poster skiljer sig. Konstgödsel verkar ju vara en stor bov i alla fall.

På grisgården stod det inköpta fodret, mycket i form av soja, för de största utsläppen. Sojaodlingar i t.ex. Brasilien för ju med sig andra stora miljöproblem som skogsskövling också. Att dessutom använda soja från Brasilien att föda upp djur i Sverige med är ju ett stort resursslöseri. Inkomsterna kommer heller oftast inte lokalbefolkningen till godo eftersom det råder en mycket snedvriden markfördelning med några få stora godsägare som kontrollerar den mesta av arealen för just exportproduktion.

Tillverkningen av konstgödsel, bekämpningsmedel, och andra insatser i jordbruket är kanske en bortglömd källa till utsläpp, energiåtgång och miljöproblem. Det talas ju nästan bara om dieselåtgången när jordbrukaren kör omkring med traktorn som en utsläppskälla och energibov. Det visar också på att helhetsbilder är, även om de är svåra att göra, viktiga när man jämför olika system med varandra.

Nu är inte jordbrukarna i Sverige ensamt skyldiga till detta system, de har inte ens den största skulden. Här krävs politisk vilja och samarbete över gränserna för att komma till rätta med problemen i den nuvarande matproduktionen.

Read Full Post »

De två hornen i energidebatten

Läser med intresse att Vatikanstaten i Rom skall bli helt självförsörjande på el genom ett solcellsprojekt på tre kvadratkilometer. Det är 6 gånger större än landet självt. Anläggningen kommer alltså inte att ligga i Vatikanstaten utan i närheten av byn Santa Maria di Galeria utanför Rom. Det visar att vill man så går det. Lite mer ”nu kör vi”-anda behövs i världens regeringar vad gäller miljöfrågor, och andra frågor också för den delen. Kanske något Sverige borde tänka på i EU-ordförandeskapet. Det visar också på behovet av ny energiteknik men framför allt av att spara energi. 6 gånger större yta solceller än landet självt blir ju lätt ogörligt om fler länder skulle köra igång liknande projekt. Nu är ju i o f det viktiga antalet invånare och energiåtgång per invånare. Vatikanstaten har faktiskt en befolkningstäthet på 1877 människor per km2. Energikonsumtionen har jag inte hittat några uppgifter på men om vi antar att den är densamma som övriga Italien ligger den på ca 5441 kWh / person / år, vilket ger ca 4.5 miljoner kWh / år för Vatikanstaten. Sverige har en befolkningstäthet på ca 20 personer per km2. Elkonsumtionen ligger på ca 14746 kWh/person /år vilket ger ca 133,6 miljarder kWh/år . Vi skulle behöva ett område på ca 89000 km2 för att täcka detta behov med solceller likt Vatikanstaten. Nu finns det ju andra möjligheter som sagt och detta är ju inget argument för att inte satsa på solenergi eller vindkraft etc. Vi behöver alla bra förslag vi kan för att producera energi. Därför är det tråkigt att debatten så ofta handlar om vilket som är bäst, kärnkraft eller olja, som har följt nu i spåren av klimatdebatten. Det hävdas då att vi måste satsa på kärnkraft för att slippa ifrån oljeberoendet. Detta är en teknik som brukar kallas ”de två hornen” i debattsammanhang. Man försöker göra gällande att det bara finns två alternativ där det ena är det allmänt accepterade dåliga, oljan, och det andra är det alternativ man själv vill få igenom, kärnkraften. Detta för att effektivt föra ut bilden av att vi måste satsa på kärnkraft och att det är det miljövänligaste alternativet. Varken kärnkraft eller olja är hållbara eller miljövänliga och vi måste satsa allt vi kan för att hitta andra lösningar. Många finns redan men behöver utvecklas, andra är på gång, ytterligare några ligger på idéstadiet och behöver mer resurser för forskning och utveckling för att de skall kunna realiseras. Framförallt måste vi dra ner på energikonsumtionen och det kan vi säkert göra. Naturskyddsföreningen lät SWECO utföra en undersökning om energieffektivisering där man kom fram till att Sverige nästan skulle kunna halvera sin energiåtgång till 2030¹. Det gäller inte bara privatpersoner men man kan göra mycket själv.

1: Sweco, www.sweco.se

 

Miljöaktuellt, Newsdesk, Klotet-P1

digi.no

Read Full Post »

Isbjörnen är inte en hotad art

Forskare från bland annat USA, Ryssland och Kanada uttryckte idag oro över isbjörnens (Ursus maritimus) framtid. De hävdar att klimatförändringarna riskerar att göra nallen i fråga till en hotad art. Lyckligtvis så har man på senare tid upptäckt att isbjörnen egentligen inte är en egen art, utan en underart till brunbjörnen (Ursus arctos). Därmed så har vi gott om individer kvar av denna art även om isbjörnen skulle gå förlorad. Eller är detta ett inkorrekt sätt att resonera på…?

Fig 1. Ett fylogenetiskt släkträd av isbjörnen och olika underarter eller populationer av brunbjörnar. Notera isbjörnens (inringat) nära släktskap med brunbjörnar från de sk ABC öarna (ADM ISL och BAR ISL), som ligger strax utanför Kanadas västkust. (efter Talbot & Shields 1996).

-Talbot S & Shields G F (1996). Phylogeography of Brown Bear (Ursus arctos) of Alaska and Paraphyly within the Ursidae. Molecular Phylogenetics and Evolution 5(3): 477-494.

Dagens Nyheter

Read Full Post »

Jag reser för miljöns skull

Mötet om klimatet i Köpenhamn i veckan fick mig att tänka till. 1500 forskare samlas på en plats för att diskutera hur klimatet ska räddas. Forskarna kommer från hela jorden och en stor del har nog tagit flyget. Jag beundrar deras arbete och väntar med spänning vad som kommer fram i december, när nästa möte ska hållas. Men jag kan inte låta bli att tänka på följande; vad innebär detta resande i miljöns namn för miljön? Jag tänkte belysa detta från mitt eget perspektiv.

Doktorand, att utbilda sig till forskare, är inte en glamorös tillvaro. Man jobbar långa dagar till lägre lön än man skulle kunna få ute på den ”vanliga” arbetsmarknaden. Men det är priset man får betala för att ha ett fritt jobb där man, om man hittat rätt, får jobba med något som man tycker är otroligt spännande och givande. En doktorandtjänst har därmed sina guldkorn. Ett av mina guldkorn är de stora internationella konferenser som, inte bara ger en chans att träffa spännade människor, utan även se nya platser. I försommar blir det Hawaii för min del och när man forskar inom ett klimatområde kan man inte göra annat än att dra öronen åt sig. Hawaii, 14000 kilometer bort. Det motsvarar 4,5 ton koldioxid och för att sätta detta i relation släppte genomsnittsvensken ut 6,4 ton år 2006. Är det hela värt det? Är forskningen effektiv nog för att, i miljöns namn, resa till andra sidan jorden?

Dagens Nyheter
Miljöaktuellt
Helsingborgs Dagblad
Svenska Dagbladet

Read Full Post »

Tjockt ozonlager är bra för politiker

Den 3 mars skriver DN att ozonlagret är rekordtjockt. Detta är självklart en god nyhet som vi bara kan hoppas håller i sig och som i nästa år inte har förbytts mot de ”hål” som uppmättes i mitten av 90-talet. Anledningen till de minskande ozonkoncentrationer är utsläpp av ämnen som freon som bland annat finns som köldmedium i gamla kylskåp.

Ozonet är viktigt för livet på jorden då det skyddar mot den energirika ultravioletta strålningen. Strålningen kan i höga doser ge upphov till hudcancer men leder även till skador på växter. Dessa skador har ökat i områden nära polerna eftersom det är där ozonlagret tunnas ut på vårkanten. Vi har alltså ett miljöproblem, som slår mot människor i den rikare delen av världen på ett tydligt sätt (hudcancer). Man lyckades att få fram ett traktat i Montrealprotokollet år 1987 som innebar en utfasning av ozonförstörande ämnen. Detta avtal har varit mycket lyckat och vi kan nu börja skörda frukterna av avtalet, 20 år senare. Detta är inte bara en vinst för miljön utan även för politiken som kan peka på ett gott exempel. Men det tog alltså 20 år från avtalet tills vi kan börja få mätbara förbättringar. Det är trögheten i detta globala system.

Vi har fler globala miljöproblem idag, även de med inbyggd tröghet, och klimatet är väl antagligen det som idag åtnjuter störst medial uppmärksamhet. Klimatförändringarna som vi idag förutspår kommer att leda till stora miljöförändringar; torka där det är torrt, häftigare regn som kommer att öka jordflykten. Dessa problem kommer att slå hårdast mot fattigare länder som inte har de medel som krävs för att bygga bort problemen. Kan detta vara anledningen till att vi, i den rika världen, inte är lika angelägna att ta det jobbiga beslutet att gå åt ett annat håll, bort från fossila bränslen?

Read Full Post »