Den 3 mars skriver DN att ozonlagret är rekordtjockt. Detta är självklart en god nyhet som vi bara kan hoppas håller i sig och som i nästa år inte har förbytts mot de ”hål” som uppmättes i mitten av 90-talet. Anledningen till de minskande ozonkoncentrationer är utsläpp av ämnen som freon som bland annat finns som köldmedium i gamla kylskåp.
Ozonet är viktigt för livet på jorden då det skyddar mot den energirika ultravioletta strålningen. Strålningen kan i höga doser ge upphov till hudcancer men leder även till skador på växter. Dessa skador har ökat i områden nära polerna eftersom det är där ozonlagret tunnas ut på vårkanten. Vi har alltså ett miljöproblem, som slår mot människor i den rikare delen av världen på ett tydligt sätt (hudcancer). Man lyckades att få fram ett traktat i Montrealprotokollet år 1987 som innebar en utfasning av ozonförstörande ämnen. Detta avtal har varit mycket lyckat och vi kan nu börja skörda frukterna av avtalet, 20 år senare. Detta är inte bara en vinst för miljön utan även för politiken som kan peka på ett gott exempel. Men det tog alltså 20 år från avtalet tills vi kan börja få mätbara förbättringar. Det är trögheten i detta globala system.
Vi har fler globala miljöproblem idag, även de med inbyggd tröghet, och klimatet är väl antagligen det som idag åtnjuter störst medial uppmärksamhet. Klimatförändringarna som vi idag förutspår kommer att leda till stora miljöförändringar; torka där det är torrt, häftigare regn som kommer att öka jordflykten. Dessa problem kommer att slå hårdast mot fattigare länder som inte har de medel som krävs för att bygga bort problemen. Kan detta vara anledningen till att vi, i den rika världen, inte är lika angelägna att ta det jobbiga beslutet att gå åt ett annat håll, bort från fossila bränslen?
Vad tycker du?