På flera kontinenter, bl.a i Latinamerika men även i Europa, har fler och fler protester hörts mot det moderna jordbruket och krav har ställts på jordreformer, fördelning av mark och rättvisare betalning till jordbrukare. Det storskaliga industrialiserade jordbruket producerar en stor mängd mat av olika grödor så vad är problemet? Vi behöver ju mycket mat till en växande befolkning. Det finns både direkta och långsiktiga problem idag.
Direkta problem:
-
Minskad biologisk mångfald p.g.a bl.a förstörda habitat och hög användning av bekämpningsmedel.
-
Hög energiåtgång pga användningen av stora maskiner och användning av gifter och konstgödselmedel som kräver mycket energi att tillverka.
-
Stor åtgång av vatten när man i stora monokulturer och snabb framdrivning av grödor inte tar tillvara vattnet på ett effektivt sätt.
-
Monokulturer och användning av en eller ett fåtal sorter av varje gröda vilket gör det känsligt för utbrott av skadegörare, sjukdomar och förändringar i miljön.
-
Sociala problem uppstår också då industrijordbruken inte kräver så många anställda. I nuläget ägs också många av dessa jordbruk i tredje världen av internationella företag som exporterar till Europa och USA istället för att befolkningen får del av det som faktiskt produceras. Många av de fattigaste länderna med stor svältande befolkning är nettoexportörer av mat!
Problem på lång sikt:
- Det största problemet på lång sikt kanske är det faktum att industrijordbruken är beroende av billig olja för att gå runt. Redan idag behövs stora subventioner till många av dessa jordbruk för att de ska bli lönsamma. De säljer ofta skörden till under produktionskostnaden1. Detta medför också att familjejordbruken, som inte får så stora stöd, inte kan konkurrera med Industrijordbruken och blir tvungna att sluta. Många försöker hitta arbete i stan och hamnar för det mesta i slumområdena i utkanten av städer.
- En utarmning av jordarna som på sikt kommer att leda till en minskad produktion. Man kommer att behöva ännu mer gödningsmedel som kräver mer energi.
- Jordbruket hanterar trots allt levande varelser och är inte oberoende av naturen. Därmed behövs fungerande ekosystemfunktioner (såsom potentiella ekosystemtjänster) för att det ska bli uthålliga skördar.
Jordbrukare har nu organiserat sig globalt bl.a i den internationella småbrukarrörelsen Vía Campesina som menar att man måste hitta en alternativ modell för jordbruket om vi ska kunna minska fattigdomen. De myntade begreppet matsuveränitet som blev känt på Världslivsmedelstoppmötet i Rom 1996. Det går i korthet ut på att till skillnad från FN:s begrepp matsäkerhet, inte bara handlar om tillgång till mat, utan också möjligheten för människor att själva, utifrån lokala, kulturella och sociala förutsättningar kunna välja hur maten ska produceras, konsumeras och distribueras.
Utvecklingen av småskaligt
Kan då ett småskaligt jordbruk ge tillräckligt mycket mat för att mätta alla munnar och samtidigt undvika de nackdelar som ett storskaligt intensivt jordbruk för med sig? Fler och fler hävdar detta2,3 men blir oftast bemötta med att leva i en dröm och vurma för det pittoreska landskapet från farmors tid. Detta händer ibland Ulf Jonsson, professor i ekonomisk historia vid Stockholms universitet. Hans studier i bl.a Sydamerika visar att det storskaliga industrialiserade jordbruket utesluter de flesta och genererar inte särskilt många arbetstillfällen. Det är dessutom inte ekologiskt hållbart utan bygger på stora monokulturer och ett energiintensivt system med mycket gödningsmedel och bekämpningsmedel och god tillgång på vatten.
– I en värld som skall försörja en växande befolkning på alltmer utarmade jordar, med ökande vattenbrist, energikris och ekologisk stress krävs ett radikalt nytänkande, menar Ulf Jonsson.En forskarpanel tillsatt av FAO och världsbanken kom 2008 med en rapport om jordbruket. De stödjer tanken på att vi behöver ett mer ekologiskt hållbart jordbruk, stärka lokala marknader och uppvärdera småbrukares roll.
Att stora delar av det småskaliga jordbruket fortfarande inte är så produktivt beror alltså kanske inte främst på odlingsmetoderna och strukturen i sig utan för att man satsat väldigt lite forskning på att utveckla denna typ av jordbruk. I Latinamerika finns en hel del familjejordbruk som har utvecklats och fått upp produktionen. För att ta del av de fördelar som en stordrift kan medföra går man ihop i kooperativ, tex för att kunna samköra vissa processer och dela på utrustning. Man kan då också undvika mellanhänder, som tar en stor del av inkomsten, och säljer istället direkt till lokala marknader.
I kommunen Ipê på det Brasilianska höglandet har en utveckling av ett alternativt jordbruk pågått i ca 30 år. Agroekologi, som det kallas, innefattar både jordbruksteknik, social organisering och ekologisk produktion. Det hela började som en försöksanläggning på ca 70 hektar där olika nya metoder testades. Erfarenheterna härifrån har sedan spridits till familjejordbruk runtomkring. I den nationella jordreformsplanen framhävs det att familjejordbruket är dubbelt så effektivt som det storskaliga när det gäller den totala produktion per ytenhet, men det krävs nog närmare undersökningar för att kunna säga om det stämmer.
Detta är ett komplext problem och här har jag bara sammanfattat en del och det blir naturligtvis förenklat. Kanske kan småskaligt vara en lösning, kanske kommer vi behöva både och. I så fall måste vi lägga mer forskning på att utveckla både det intensiva och det småskaliga jordbruket för inget av dem är hållbart som de ser ut nu.
- Tony Weise, 2007, The Global Food Economy: The Battle for the Future of Farming, Zed Books.
- Sara J. Scherr and Jeffrey A. McNeely, 2007, Farming with Nature: The science and praktice of Ecoagriculture, Island Press
- Gunnar Lindstedt, 2008, Svart Jord, Frank Förlag.
[…] Småskaligt jordbruk: Sörgårdsidyll eller en möjlig väg framåt? March 200917 kommentar 4 […]
[…] en miss hos artikelförfattarna: Ekologiskt jordbruk bör, om man skall göra det rättvisa, ses som småskaligt. Att försöka göra ekologiskt jordbruk lika storskaligt som det konventionella industrijordbruket […]
Petter:
Jag förstår inte riktigt vem det är du diskuterar med, jag håller med om mycket du skriver och har inte skrivit om många av de saker du argumenterar om. Jag uppfattar dig som att vara för ekologiskt jordbruk men att du inte tror att det är så stor skillnad på ekologiskt och konventionellt.
Tex: ”Bidrar ekologiskt jordbruk till att små bönder sparar eget utsäde – vilket GMO motverkar att de gör, så innebär det faktiskt stora vinster att driva ekologiska jordbruk i tredje världen.”
Jag eller någon annan har inte skrivit något som motsäger det.
”Fortfarande våran ekologiska spannmålsavkastning är högre än världssnittet, ekologiskt jordbruk är ju inget som tillhör framtiden och den finns ju här och växelbruk av traditionell typ fanns förr. Det är nutid.”
Vet inte riktigt vad det är du vill ha fram med denna mening. Jag har aldrig påstått att ekologiskt inte finns nu. Jag skrev att ”Tanken är ju förhoppningsvis att vi skall utveckla jordbruket mot ett mer hållbart sätt att producera mat och där är kanske ekologiskt ett steg.” Alltså det ekologiska jordbruk vi har kan ju naturligtvis utvecklas och bli mer hållbart.
”Jag upplever inte vårat jordbruk som några massiva användare av gifter och kemikalier,…” Vad du upplever är irrelevant, det är vetenskapliga fakta som är det intressanta.
”Miljömässigt är det dock inte någon gigantisk skillnad i ekologiska jordbruk, du har samma miljöproblem där som i konventionella,…”
Det stämmer ju som sagt inte riktigt om man läser litteraturen som finns. Speciellt inte i Tredje världen.
Annars tror jag jag håller med om det mesta du skriver.
Georg Andersson,
Det är Sverige det gäller gällande markanvändande, det kan du se hos officiell statistik från SCB, vars siffror kommer från jordbruksverket. Det är främst åkerareal det handlar om, men det är främst så att det är spannmålsarealerna som minskat och det är det som tar upp stora arealer i vårt jordbruk.
Bidrar ekologiskt jordbruk till att små bönder sparar eget utsäde – vilket GMO motverkar att de gör, så innebär det faktiskt stora vinster att driva ekologiska jordbruk i tredje världen. Det bryter böndernas beroende av att köpa utsäde och kan tom innebära att de får mer pengar. Det stödjer jag helhjärtat.
Fortfarande våran ekologiska spannmålsavkastning är högre än världssnittet, ekologiskt jordbruk är ju inget som tillhör framtiden och den finns ju här och växelbruk av traditionell typ fanns förr. Det är nutid.
Det är alltså inga större problem att odla med de tekniker och metoder som används, de är inte mindre tillämpliga för att de bara utnyttjas på 7.5% av spannmålsarealen.
När det gäller biologisk mångfald som faktiskt är ett miljömål här, så är ju GMO ett hot mot den. Jag är därför ganska så negativ till att GMO godkänns här. Högre avkastningar är ju knappast ett argument i ett sådant land som Sverige heller, högre avkastningar än vad vi har skulle bara betyda betydligt näringsfattigare mat. Vi har varken problem med torka eller några ohanterbara problem med skadedjur eller sjukdomar.
Jag upplever inte vårat jordbruk som några massiva användare av gifter och kemikalier, det är så lite av jordbruket (marken) som används till direkt livsmedel att obesprutade livsmedel knappast gör någon gigantisk skillnad. Men det är inget argument mot ekologiskt jordbruk, vilket jag är för utan mot idéen att det skulle vara något hot.
Sen tror jag inte att folk har någon uppfattning om hur mycket av arealen en viss gröda använder, för grönsaker är det inte någon fråga om hur mycket areal de använder för det är ändå andra saker så som oljeuppvärmning av växthus och så vidare som har en långt större påverkan. Så handla på hur mycket ni vill utan att känna er skyldiga för något. Sveriges ekologiska jordbruk är inte på något sett ineffektivt. Visst kanske vetet behöver 67% mer mark, men det är fortfarande effektivare än många västländer. Det skulle fortfarande handla om mindre mark än agroetanol använder till 5% inblandningen, om allt spannmål vi producera för livsmedelsanvändning skulle vara ekologiskt. (ökning av mark då alltså.) Av det spannmål agroetanol producerar etanol på blir bara 40% foder. (Av den malda råvaran) Huvuddelen av råvaran förloras ju till etanolen.
Hållbart kanske är lite längre bort än Krav-certifierade gårdar dock, men det krävs ju att vi utnyttjar råvarorna långt efter de lämnat gårdarna bättre för att göra det en verklighet och få ett fossilfritt jordbruk.
Miljömässigt är det dock inte någon gigantisk skillnad i ekologiska jordbruk, du har samma miljöproblem där som i konventionella, näringsläckage och så vidare. Men visst får du positiva miljöeffekter iaf, särskilt lokalt. Hur som helst är det en helt annan diskussion än biodrivmedel, det ekologiska jordbruket har inget tak, allt kan vara ekologiskt, allt kan ersättas av det och det är hos bonden förändringen sker. Visst skulle det vara tufft att producera allt vårat kött ekologiskt, men det är tuffare att producera 20% av vårat drivmedel med konventionellt jordbruk. Allt kan aldrig ersättas. Så där är det en annorlunda situation. Det är också något som har en betydligt större påverkan av natur. Målen är redan satta också.
Petter:
Jag tror jag förstår vad du menar. Att argumentationen om att ekologiskt skulle bidra till hunger är fel eftersom ekologisk produktion är en så lien del av det stora hela och att vi faktiskt använder mindre jordbruksmark idag än för tio år sedan (det har jag inte hittat någon källa till).
Det håller jag med om. Det är inte ekologisk produktion som bidrar till hunger, snarare fördelningspolitik och monopolisering av utsäde etc.
Jag håller fortfarande inte med om att det är obetydligt om vi odlar ekologisk eller inte. Det finns många studier både i Sverige och på andra ställen som visar på bl.a. högre biologisk mångfald och friskare människor. Matpotatisen som du tar upp tex är en av de grödor som besprutas mest.
Att produktionen är låg i nuläget är ju inget argument för att det är obetydligt om vi producerar ekologiskt eller inte. Tanken är ju förhoppningsvis att vi skall utveckla jordbruket mot ett mer hållbart sätt att producera mat och där är kanske ekologiskt ett steg.
Daniel:
Jaha det var så du hade tänkt.
Mitt korta svar blir att vilken kombination som är mest hållbar beror lite på under vilka förutsättningar man har.
På vissa ställen kan ett småskaligt ekologiskt jordbruk fungera bra. På andra ställen kanske man måste ha mer storskaliga jordbruk. Moderna är ju som sagt beroende på vad man menar. Alla jordbruk är ju moderna i någon mening (se mitt tidigare svar) men på vissa håll har traditionella metoder varit väldigt betydande för utvecklingen av ekologiska brukarmetoder. Det behöver inte vara dåligt bara för att metoderna har utvecklats av ursprungsfolk i hundratals år. Det är lite av en gammal europeisk kolonial syn på dessa människor, det blir så att säga dåligt eftersom det inte är modern europeisk teknik som ligger bakom. Men som jag skrev tidigare så kan ibland traditionella metoder vara dåliga också.
Det jag inte tror på är ett helt mekaniserat, intensivodlat kemikaliebaserat jordbruk. Det tar för mycket resurser i form av energi, speciellt i förhållande tull vad man får ut, och utarmar jordarna.
Jag tror faktiskt att vi behöver fler småskaliga jordbruk som man kanske sköter dem gemensamt. Vi behöver ta vara på lokala sorter och få in variation i jordbruket. Med ett sådant system är man mer flexibel inför förändringar i miljön, plötsliga händelser som extremt väder och sjukdomar eftersom om man odlar en stor variation grödor i ett område så blir det alltid något som klarar sig och man kan snabbt byta grödor och sorter efter förutsättningarna.
Sedan kan man som sagt på vissa ställen kanske behöva en mer storskalig produktion av några grödor men jag tror inte på jättelika monokulturer. Gunnar Lindstedt har ju argumenterat för att tex Sverige behöver en miljon nya bönder för att kunna producera mat i framtiden. Problemet är väl att det finns nog inte så många svenskar som vill bli bönder igen. Nya metoder behövs alltså där man kan producera hållbart utan att behöva tvinga folk till att arbeta i jordbruket. Vi kunde ju börja med att ställa om politiken och den globala handeln så att de som ville vara jordbrukare kan få möjlighet att vara det och inte slås ut av snedvridna handelssystem.
Georg Andersson,
Jag skulle då säga att 200 000 hektar ekologisk odling inte gör någon skillnad mot dagens 75 000 hektar ekologisk odling. Vi skulle ändå använda mycket mindre mark än för 10 år sedan och vi skulle inte få några egentliga miljövinster. Det var min poäng, det är oväsentligt om man köper ekologisk mjöl på butikshyllan eller inte, inget av det bidrar till undergången för miljön eller människan (nu är det ju en snedvriden diskussion om att alla skulle svälta ihjäl med ekologisk odling, vilket är lite dumt när ekologiska djur äter mycket mindre spannmål och ekologisk vall har hur fin avkastning som helst).
Självklart förstår jag modellen där utvecklingsländer odlar småskaligt och biodynamiskt alá Kuba och andra latinamerikanska länder. Problemet för dom är fortfarande att de inte utnyttjar all jordbruksmark och att de hade ett system där de använde mer handelsgödsel än västländer. Är ju billigare att importera amerikansk mat än att investera i jordbruket.
Matpotatis som vi bara odlar på 20 000 hektar är också tämligen obetydligt om det är ekologisk eller konventionell. Där är avkastningen dock så liten som 50%. Min poäng är att jag förespråkar ekologiskt, i Sverige innebär detta krav. Med all mekanisering det innebär. Sen kan man ju fråga sig om vi verkligen behöver 1.5 miljoner kor. Köttdjur ekologiska får t ex äta max 30% kraftfoder. Och en ekologisk ko tar absolut inte 70-100% större anspråk av mark. Dessutom kan man föda upp kor som inte äter kraftfoder alls. Det där med dubbelt så mycket mark är bara ett dumt argument och åter igen vår ekologiska produktion är i storlek med USAs konventionella i avkastning.
Ojoj
”Det märks då för väl att ni inte doktorerar i historia, nationalekonomi eller någon kombination av dessa. Orkar inte ens bemöda mig med att gå igenom all den okunskap som presenteras här. Läs Norbergs “När människan skapade världen” så kanske ni kommer en bit på väg.”
Nu ska man helst inte klumpa ihop oss som skriver på denna blogg till en enda grupp.
Jag som då doktorerar i en kombination av ekologi och nationalekonomi bör dock få säga att det som min medskribent skrivit i inlägget inte är okunskap, utan väldigt sunda tankar (även om jag inte håller med i allt han skriver).
Att lägga fram, som du Ojoj föreslår, paketlösningar á la nyliberalism är inte hållbart, då de saknar förankring i den verklighet som många u-länder befinner sig i. Det är fullt möjligt att råkapitalism eller dylikt skulle ge bäst resultat både för människa och miljö, men i dagsläget så vägrar många människor att acceptera dessa politiska system, vilket skapar en onödig oro.
Tack för svaret Georg. Tyvärr svarar det inte på min fråga men det var nog för att jag var otydlig.
Jag undrade egentligen inte över skillnaderna inom varje ”kategori”, utan överlappningar dem emellan. T.ex. svarar du Petter att ekologiskt kan men inte behöver vara småskaligt och detta behandlar alltså överlappningen mellan å ena sidan ekologiskt odlande och å andra sidan storlek/skala).
Utifrån att faktorerna i mina tre ”kategorier” kan kombineras på åtta olika sätt undrar jag över om några saker ”hör ihop” mer än andra och att vissa kombinationer inte alls är möjliga (ex. traditionellt storskaligt jordbrukande går näppeligen ihop).
Med traditionellt – modernt syftade jag egentligen till männskor + djur vs mekaniserat olje- och fossilberoende jordbruk. Många tror säkert att ekologiskt jordbruk ligger närmare traditionellt jordbruk än modernt, mekaniserat, konventionellt jordbrukande. Men om man rensar ogräs med traktor istället för med bekämpningsmedel kanske man måste åka många vändor med traktorn vilket blir väldigt traktorintensivt = fossilintensivt = icke-traditionellt.
Är du med?
Vad jag undrar över är alltså din synpunkt på de olika kombinationerna, ex småskaligt – ekologiskt – traditionellt (tredje världen), storskaligt – ekologiskt – modernt (KRAV-jordbrukande i Sverige) etc.
Vilka kombinationer är näppeligen möjliga alls, och vilka ser du potential inom inför framtiden. Jag förutsätter personligen mindre/dyrare olja framöver och eftersom du hänvisar till Lindstedts ”Svart jord” behöver jag inte utveckla detta vidare här (redan gjort på min blogg, Livet efter oljan).
Har varit mycket annat ett tag nu men här kommer lite respons till sist.
Petter:
Ekologiskt behöver inte vara storskaligt. Det finns gott om småskaliga ekologiskt drivna jordbruk, speciellt i tredje världen.
Håller med om att köttkonsumtionen är en stor bov. Produktionen av kött har stigit kraftigt de senaste årtiondena och det kommer framför allt ifrån sk. factory farm, industrijordbruk. Djuren behandlas som varor och allt sker i industriell form. Man producerar helt enkelt kött på industriellt sätt mer eller mindre.
Ungefär två tredjedelar av all odlingsbar mark går åt till att producera kött, antingen som bete eller till föda för djuren, för en del köttprotein behövs ca 16 andelar spannmål. Här finns som du nämner en stor vinst man kan göra genom att istället odla med vegetabilier direkt för människor.
Att det inte spelar roll att spannmålet är ekologiskt eller inte håller jag inte med om. Men du har rätt i att det är mycket annat som spelar roll, det handlar ju om vad vi gör med den producerade maten och rådande marknads- och fördelningssystem.
Johan Richter:
”…frisätter resurser, mänsklig arbetskraft, för andra ändamål.”
Ja, men det behöver ju inte vara positivt för människor, möjligtvis för företag som får stor tillgång på billig arbetskraft som konkurrerar med varandra. De flesta som exkluderas från jordbruket i tredje världen hamnar ju i arbetslöshet i slumområden.
Daniel:
Definitioner är viktiga, men ofta svårt. Man menar ofta olika saker beroende på vem som pratar om det.
Här är min uppfattning om det hela, men ge gärna feedback på den:
Småskaligt-storskaligt handlar ju om skalor. Småskaligt brukar man mena om jordbruk som har små åkrar med olika grödor på. Ofta med kantzoner och småhabitat emellan som habitat för vilda växter och djur som del bidrar till ekosystemtjänster dels bidrar till produktionen. Familjejordbruk i tredje världen tex. brukar vara småskaliga, man odlar till husbehov och kanske säljer till regionen.
Men det behöver inte vara ekologiskt. Man kan ha ett småskaligt jordbruk och odla det konventionellt och intensivt, med bekämpningsmedel och utan småhabitat eller kantzoner emellan åkrar. Det kan vara produktivt också, många småskaliga jordbruk i olika delar i världen är både ganska uthålliga och produktiva.
Ekologiskt-konventionellt handlar om själva brukningssättet. Definitionen på ekologiskt kan därmed skilja sig en del mellan länder. I Sverige har vi ju framförallt KRAV och EU:s eko-certifiering vilket innebär bla att man inte får använda kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel. Det skiljer också en hel del i hur man kan behandla djur etc.
Modern-traditionellt. Detta är väl det svåraste. Vad menar man med modernt/traditionellt? Kan man inte bedriva ett traditionellt modernt jordbruk? Det ekologiska jordbruken i Sverige tex bygger på nya moderna metoder men också på gamla kunskaper.
Man kan kanske definiera traditionellt jordbruk som ett där befolkningen använder sig av metoder som arbetas fram under lång tid och har använts länge. Hur produktiva och uthålliga traditionella jordbruk är varierar kraftigt. På vissa ställen är det traditionella jordbruket ganska produktivt och uthålligt, det kan samtidigt vara modernt i den meningen att det utvecklats genom århundraden och inte är samma som för tusen år sedan. På andra ställen är produktionen oerhört låg pga av att traditioner sätter käppar i hjulet för nya metoder som skulle behöva implementeras. Med moderna jordbruk tänker man väl oftast på det mer mekaniserade jordbruken och industrijordbruken. Ibland är de väldigt dåliga andra är bättre.
Jag skrev precis om frågor som tangerar dessa på min blogg (http://efteroljan.blogspot.com/2009/04/formas-fokuserar-ar-eko-reko-2003.html).
Något jag undrar över utifrån mina begränsade kunskaper inom området är:
Vilka är kopplingarna, likheterna och skillnaderna mellan:
– småskligt och storskaligt jorbrukande
– konventionellt och ekologiskt jordbrukande
– modernt (i-länder) och traditionellt jordbrukande (3:e världen, 50-100 år sedan i Sverige)
Ojoj:
”Läs Norbergs “När människan skapade världen” så kanske ni kommer en bit på väg.”
På något vis påminner vissa nyliberalers argumentation väldigt mycket om boktstavstroende kristna som viftar med bibeln och hävdar att man där kan finna ”sanningen”. Är det bara jag som ser denna likhet?
Dags att sätta fokus på hur man inte bara kan odla mer ekologiskt utan även inrätta system som ger tillbaka mer än det tar. Genom att utnyttja faktiorer ex så som grästet växter, samspelet mellan olika djur och växter kan denne bode få ett synnerligen högproduktivt system. varför har vi inte något liknande på gång i sverige?
http://intheendwerealldebt.blogspot.com/2009/01/ett-hllbart-ekologiskt-jordbruk.html
”Hans studier i bl.a Sydamerika visar att det storskaliga industrialiserade jordbruket utesluter de flesta och genererar inte särskilt många arbetstillfällen.”
Att det inte genererar så många arbetstillfällen är väl hela poängen? Man frisätter den viktigaste resursen vi har, mänsklig arbetskraft, för andra ändamål.
För det första kan man inte ha ett särskilt småskaligt jordbruk när man kör ekologiskt, man har ett stort och högteknologiskt jordbruk med mycket maskiner och mekanisk bearbetning och ofta så pass mycket mark att man även kan bli självförsörjande på energi. De som håller konventionella djur behöver inte ha tillräckligt med mark för att odla foder, i ett ekologiskt jordbruk går det oftast bara runt om gården kan ha sitt eget kretslopp.
Sen är den ekologiska efterfrågan mikroskopisk, ekologisk mat odlas på mindre areal än vad konventionell (foderkvalité) vete och rågvete tar upp för etanolproduktion (agroetanol). När det handlar om ekologiska vegetabiliska LIVSMEDEL så gör det varken till eller från om de är ekologiska eller inte. Av vårat vete går bara 15% till livsmedel. Resten är foder till kraftfoderintensivt konventionell uppfödning av djur. Allt durumvete är importerat från bla Kazakstan. Vårat ekologiska vete har högre avkastning än USAs konventionella. Ekologiska djur äter däremot inte lika mycket kraftfoder och kräver istället mer vall och klöver, samt mer betesmarker. Vi kan ha hela jordbruket ekologiskt och vara självförsörjande på livsmedel utan att använda mer mark än för 50 år sedan. Och fortfarande bra mycket mindre mark än för 70-80 år sedan när vi låg på rekordstora arealer, idag använder vi ungefär lika mycket som för 150 år sedan. Det är dock en obetydlig sak så länge det bara handlar om mjölet du köper på butikshyllan är ekologiskt eller inte. Det är oväsentligt. Då handlar det om att fortsätta trenden att använda mindre och mindre jordbruks och åkermark.
Så man ska inte beskriva det som små ineffektiva jordbruk som skapar svält. Det är främst livsmedel inte kött som behövs. Animalier är det som stjäl mat från de svältande, och att vi inte vill dela med oss då, vi skulle utan problem kunna ge bort spannmål till 10 miljoner människor och det skulle ändå bara vara 20% av vår spannmålsproduktion. Bara en liten förändring i animalieproduktionen kan alltså innebära mycket mat från växtriket. Idag äter vi långt mer än vad vi behöver. Lantmännen-etanolen motsvarar det spannmål Norge äter som livsmedel. Det räcker inte till vår 5% inblandning i bensinen.
Även sovjetkollektiven producerar mat för fullt i de fd sovjetländerna, länder som Vitryssland har i princip inte rubbat systemet. Ägandeförhållandena kan vara privata men gårdarna bedrivs lika dant och de producerar fullt tillräckligt med mat. Och åter igen vårat durumvete i Lantmännenprodukterna kommer från Kazakstan där de också har ett sovjetärvt jordbruk.
Problemet med många utvecklingsländer är att de inte har de grundläggande kapitalistiska marknadsmekanismerna. De äger inte mark och kan inte låna pengar och investera i jordbruket. I Sovjet fanns resurser. Länderna som lyckades ersätta de mekanismerna med sina egna marknadsanspassade klarar sig fint. De som inte lyckades svälter ihjäl. De som aldrig haft några resurser (de närmsta årtiondena) importerar mat från USA. De sovjet och sovjetstödda länder där jordbruket kollapsade är bra exempel på hur det går när deras massiva konstgödselanvändande pga bristande naturresurser och ekonomi inte längre kan upprätthållas. Om ett jordbruk är ett kollektiv, statligt eller privat har inte så stor betydelse mekanismerna samma som stödjer all annan verksamhet måste finnas där. Man måste kunna ta ut lån på marken/jordbruket och så vidare. Man behöver krediter, man behöver viss infrastruktur. Ser gärna att allt är privata kooperativ och om människor som går ihop lättare kan finansiera verksamheten så är det bara bra. Men de behöver tillgång till samma mekanismer som alla andra företag. Latinamerikas problem är att deras jordbruksmark inte används.
Det märks då för väl att ni inte doktorerar i historia, nationalekonomi eller någon kombination av dessa. Orkar inte ens bemöda mig med att gå igenom all den okunskap som presenteras här. Läs Norbergs ”När människan skapade världen” så kanske ni kommer en bit på väg.
Jens R: Du har helt klart en poäng i att det är fördelningspolitik, skillnader i jordägande och ojämlika marknader som bidrar mycket till svälten.
FredrikN: Sant att produktionen har ökat och många människor äter sig mätta. Det bygger på intensivjordbrukens användning av högproduktiva sorter och användning av oorganiska gödningsmedel. Produktionen av säd har ökat ca 2.5 ggr per hektar sedan 1950. Samtidigt har användning av gödningsmedel tiodubblats. Denna form av jordbruk är beroende av billig olja och bara det gör det hela rätt ohållbart.
Antalet hungrande är också kvar på samma nivåer och har stigit något sen 1996. Proportionen hungrande kanske har minskat men det beror ju på att befolkningen har ökat rejält. Det hjälper ju inte de hungrande så att säga att proportionen är mindre. De flesta av dem lever paradoxalt nog på landsbyggden.
Det har lagts väldigt lite resurser på att utveckla andra typer av jordbruk och de försök som gjorts, t.ex i Brasilien, tyder på att de kan vara lika produktivt om man räknar andelen mat och nyttigheter per hektar och inte bara en gröda. De kommer också befolkningen på plats tillgodo istället för att exporteras.
Kooperativ har inget med stalinistiska kollektivjordbruk att göra.
Faktum kvarstår att fler människor än någonsin i människans historia kan äta sig mätta. Och maten kommer inte från stalinistiska kollektiv. Kan man tänka sig en kolonirörelse i Manila eller Mexico City?
Visst är det småskaliga jordbruket lösningen. De jordreformer som genomförts i många länder i Östasien som Japan, Korea och Taiwan ökade tillgången till mat, men blev också grunden till den industrialisering som sedan kom.
Länder med stora skillnader i jordägandet har större problem med mattillgången och lägre inkomster.
Ett annat problem är tillgång till marknader och marknadsinformation som gör småbrukaren beroende av dyra mellanhänder om han nu kommer åt marknaden för det saknas hyggliga vägar att frakta varorna på.
Problemet de senaste tjugo åren har varit avsaknad av en fungerande jordbrukspolitik till förmån för marknaden. Jordbruksmark för matproduktion har omvandlats till marknadskänsliga plantager med dåligt markutnyttjande och miljöproblem som nämns i bloggen. Biobränslen har än så länge liten betydelse på ett globalt plan, men det kan komma framöver.